Usch, vad arg jag är just nu. Arg på min bror som kastade snöbollar på mig fastän att jag inte ville. Ännu argare på pappa för att jag får skit för sådant jag inte ska ha skit för. Han ser aldrig helheten utan reagerar bara på en minsta lilla sak som är en pyttedel av det stora hela. Allt som oftast får jag skiten eftersom han ser mig som mindre underlägsen gentemot min bror. Känns som om han tar min brors sida oavsett. Det är visserligen aldrig bara just ens fel, utan varje person har alltid sin del i i det stora. Men usch, vad opedagogisk och naiv min pappa är ibland alltså. Egentligen vill han allt och alla bara väl, det vet jag, och jag älskar honom gränslöst, men fy vad dålig energi han öser över mig emellanåt. It's not funny.
Och så är det julafton imorgon. Känns lagom kul när jag känner mig så här. För självklart vill jag inte sitta här och vara som en ilsken bomb. Hade sett fram emot ett fridfullt inväntande av julaftonen i myshetens tecken. Att slå in julklappar i lugn och ro, måla fint rött lack på naglarna, sätta pappiljotter i håret och kolla på världens bästa julfilm, Love Actually. Visserligen har jag slagit in alla julklappar men håret och naglarna har jag kvar. Ja, ja, det är bara petitesser. Det ordnar sig. Snart börjar filmen så nu får jag hoppas att det snart som bara den väcks en positiv ängel någonstans inom mig så att den successivt kan börja radera bort all ilska och negativ energi.
För jag vill känna mig glad och tacksam - speciellt vid denna stundande högtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar