Usch och fy, den hittills gångna dagen har verkligen inte varit någon hit. Diverse missförstånd och strul angående jobbpass och en seg före detta arbetsgivare får mina sinnen i obalans. Jag hatar att vara sur men nu är jag det och därför tänkte jag försöka göra något annat för att få mina tankar och känslor på andra banor så att dagen blir bättre. Så nu tänkte jag därför lägga mig på min mammas spikmatta i tio minuter, andas djupt och harmoniskt för att sedan dra ut på en springtur med peppande musik i öronen.
Och för att förstärka dem positiva vibbarna ännu mer kommer här en dagens topp 7-lista:
1. Det är slutet av april och vi närmar oss med stora steg några av, enligt mig, dem underbaraste månaderna, nämligen maj och juni.
2. Jag har kommit igång med träningen och känner redan en förbättring gällande kondition och inre välmående.
3. Jag fick just ett värmande samtal från en kär vän, vilket gladde mig mycket.
4. Dem existensfilosofiska tankarna blir mer och mer till kloka insikter och jag blir även mer och mer säker på att det är den etikettsfria kärleken som är det största väsendet som finns.
5. Möjligheten att en dålig början på en dag ALLTID går att vända till en bra dag - det är också en go' insikt!
6. Jag ska övningsköra ikväll och nu banne mig börjar jag komma igång på allvar gällande min resa till det rosa kortet.
7. Det spelas en match ikväll som kommer gå till historien; Barcelona-Inter, semifinal i Champions League. Missa inte, säger jag som hejar på Messi och kompani.
Glöm nu inte heller: vi är härliga och vi DUGER.
onsdag 28 april 2010
söndag 11 april 2010
Vår, vår, äntligen är du här
Helgen har varit till stor belåtenhet. Vårvädret har anlänt och tagits emot med öppna armar och med omåttlig tacksamhet. Äntligen, äntligen, äntligen VÅR!!
Nu när vi börjar lämna kylan och mörkret bakom oss har min kropp plötsligt fått upp ögonen för löpningen igen. Jag ska banne mig få superkonditon, just för att träning både gör gott för kroppen och knoppen. Livet blir helt enkelt en aning lättare när kroppen är uthållig och stark. Och så är det ju förbannat kul också! För jag tycker faktiskt det, träning ska inte vara jobbigt och ångestframkallande, nä, man ska träna för man tycker det är roligt och som samtidigt gör att man håller kroppen och huvudet i trim.
Här kommer min topp 5-lista över de bästa springlåtarna just nu:
1. Maskinen - Kärlek vid sista ögonkastet
2. Missy Elliot - Lose control
3. Michael Jackson - Don't stop 'til you get enough
4. Bob Sinclair - Peace Song
5. Oscar Linnros - Ack Sundbyberg
Om inte musikinspiration till löpningen alltid lite tips på - enligt mig - härlig musik.
Må gott, vänner
Nu när vi börjar lämna kylan och mörkret bakom oss har min kropp plötsligt fått upp ögonen för löpningen igen. Jag ska banne mig få superkonditon, just för att träning både gör gott för kroppen och knoppen. Livet blir helt enkelt en aning lättare när kroppen är uthållig och stark. Och så är det ju förbannat kul också! För jag tycker faktiskt det, träning ska inte vara jobbigt och ångestframkallande, nä, man ska träna för man tycker det är roligt och som samtidigt gör att man håller kroppen och huvudet i trim.
Här kommer min topp 5-lista över de bästa springlåtarna just nu:
1. Maskinen - Kärlek vid sista ögonkastet
2. Missy Elliot - Lose control
3. Michael Jackson - Don't stop 'til you get enough
4. Bob Sinclair - Peace Song
5. Oscar Linnros - Ack Sundbyberg
Om inte musikinspiration till löpningen alltid lite tips på - enligt mig - härlig musik.
Må gott, vänner
fredag 9 april 2010
Yeay!
Idag är jag glad! Jag har jobbat med en jättego' arbetskompis, det är fredag, solen ute strålar på en klarblå himmel och som det ser ut nu är jag ledig i helgen och ska ut och parta på lördag. De existensfilosofiska grubblerierna håller sakta men fint och säkert övergå till kloka och sköna insikter och konstateranden. Med andra ord: jag är jävligt tacksam över livet!
Min dröm är att fler i världen ska ha det så här bra som jag faktiskt har. Jag går in i den ljuva fredagskänslan och tänker att om jag visualiserar och föreställer mig en positiv förändring för världens situation, så kommer det även bli så. Man måste ju drömma om något först för att det ska bli verklighet. Jag ska i alla fall dra mitt strå till stacken och om vi alla gör det kan vi tillsammans skapa stora, stora förändringar till det positiva.
Därför blir denna veckans slagord:
LEV LIVET OCH DRA SAMTIDIGT DITT STRÅ TILL STACKEN!
Min dröm är att fler i världen ska ha det så här bra som jag faktiskt har. Jag går in i den ljuva fredagskänslan och tänker att om jag visualiserar och föreställer mig en positiv förändring för världens situation, så kommer det även bli så. Man måste ju drömma om något först för att det ska bli verklighet. Jag ska i alla fall dra mitt strå till stacken och om vi alla gör det kan vi tillsammans skapa stora, stora förändringar till det positiva.
Därför blir denna veckans slagord:
LEV LIVET OCH DRA SAMTIDIGT DITT STRÅ TILL STACKEN!
torsdag 1 april 2010
April, april
Idag är det ny månad, skämtdagen nummer ett, det vill säga 1:a april och även skärtorsdag. Personligen känns det som om januari, februari och mars månad har gått otroligt fort. Även om det varit en av de kraftigaste vintrarna på mycket lång tid och då jag mest jobbat (förutom den underbara London-resan) så tycker jag ändå tiden från nyårsafton till nu har gått extremt snabbt.
Starten på april kunde skönt nog inte börja bättre. Jobbade på dagen för att sedan möta upp finaste godingarna för något så enkelt som en vanlig middag. Dock inte så jättevanligt med thaimat på mongolesiskt vis, men ändå - att samlas runt ett bord och bara äta gott ska banne mig icke underskattas. Det är ju typ samma sak som fika - aldrig fel.
Har under det senaste tänkt jättemycket existensfilosofiska tankar som gjort mig en aning nedtyngd, men jag har ändå i dessa virrvarv av grubblerier känt lugnet sprida sig allt mer i min kropp. Det känns härligt att jag blivit så stark att jag kan tänka jättedjupa och läskiga tankar och samtidigt känna mig så pigg och harmonisk som jag känt mig. Tänkte dela med mig lite av mina slutsatser kring mina tankar:
Det jag tänkt mest på är om människan är egoistisk eller ej. Har kommit fram till att just begreppet att vara egoistisk tror jag klingar väldigt fult i den svenska folkmunnen. Att vara egoistisk betyder i den svenska samtiden samma sak som att satsa på sig själv och skita fullständigt i alla andra. Detta är egentligen fel. För om jag ska tro på vissa hemsidor jag läst så finns det olika slags "egoismer" men att det i det stora hela handlar om att man handlar efter sitt egenintresse/egennytta. Alltså att man gör eller tänker något som gör att man på något vis gynnas av det. Och tänk vad många sådana tankar eller handlingar vi gör varje dag! En så fin grej som att ställa upp för grannen och skotta snö kan också vara egoistisk om personen i fråga tänkt att om jag skottar kanske jag får en flaska vin som tack sedan. Att vara egoistisk är alltså inte att bara köra sitt race och strunta i omgivningen, nej, det är till exempel egoistiskt att ta hand om sig själv eftersom det gynnar en själv.
Kruxet med detta är att jag under hela mitt liv matats med budskapet att egoism just betyder att skita i alla andra och bara bry om sig själv, så när jag då tänker på detta känns det på så vis väldigt främmande att egoism faktiskt kan vara något så fint som att ta hand om sig själv.
Motsatsen till egoism är altruism, som betyder, som det står på Wikipedias hemsida, oegennytta/osjälviskhet, vilket i sin tur betyder att man utför handlingar i syfte att hjälpa andra utan att den som hjälper vinner något på det. Exempel på detta är att volontärarbeta utan att man har någon som helst tanke på att det kan ge något tillbaka, man åker därav enbart för att hjälpa andra, det finns alltså ingen tanke bakom att vinna någonting själv på det, som exempelvis nyttiga upplevelser eller egen tillfredställelse att känna sig behövd.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om det här men för att förkorta det hela tror jag att människan gör både egoistiska och altruistiska handlingar varje dag. Det som då kan vara tröstlöst i dessa tankar är att tänk om människan egentligen är en varelse som bara är egoistisk och som bara lärt sig att känna medkänsla med andra och att det här med empati, sympati och att ställa upp enbart är en sak vi lärt oss, alltså att det inte finns i våra gener överhuvudtaget utan att det bara blivit en ren inlärningsgrej.
Men efter mycket övervägande har jag dragit den slutsatsen att världen hade inte sett ut så här om människan inte hade burit på dessa fina empati- sympati- och välvilja-gener. Även om det i dagens här och nu finns äckligt mycket elände här i världen så får vi inte glömma allt fint som människan har skapat. Se bara på Sverige hur otroligt utvecklat vårat land är även om det finns massor att förbättra. Därför har jag kommit fram till följande:
Människan är god.
Människan gör och tänker både egoistiska och altruistiska handlingar varje dag men bara för att man gör eller tänker egoistiska handlingar är det inte fult.
Dock är varken altruismen eller egoismen det som är störst. Nej. Stört av allt är den etikettlösa kärleken vi känner till varandra. Den är alltså varken i egenintresse eller i oegennytta. Den bara finns där. Vi blir exempelvis kära och det kan man inte hjälpa, man blir kär för att man gillar den personen och det finns varken en egoistisk eller altruistisk tanke bakom det. Så för att förtydliga det så är empatin och kärleken till varandra det största här i livet. Jag vet att det låter klyschigt men jag tror verkligen på det här.
Summan av kardemumman: Det är alltså den etikettlösa kärleken som är störst!
Är detta inte en underbar insikt?! Det tycker jag!
Så ... En glad, ettiketlös kärleksfull påsk, önskar jag allesammans
Starten på april kunde skönt nog inte börja bättre. Jobbade på dagen för att sedan möta upp finaste godingarna för något så enkelt som en vanlig middag. Dock inte så jättevanligt med thaimat på mongolesiskt vis, men ändå - att samlas runt ett bord och bara äta gott ska banne mig icke underskattas. Det är ju typ samma sak som fika - aldrig fel.
Har under det senaste tänkt jättemycket existensfilosofiska tankar som gjort mig en aning nedtyngd, men jag har ändå i dessa virrvarv av grubblerier känt lugnet sprida sig allt mer i min kropp. Det känns härligt att jag blivit så stark att jag kan tänka jättedjupa och läskiga tankar och samtidigt känna mig så pigg och harmonisk som jag känt mig. Tänkte dela med mig lite av mina slutsatser kring mina tankar:
Det jag tänkt mest på är om människan är egoistisk eller ej. Har kommit fram till att just begreppet att vara egoistisk tror jag klingar väldigt fult i den svenska folkmunnen. Att vara egoistisk betyder i den svenska samtiden samma sak som att satsa på sig själv och skita fullständigt i alla andra. Detta är egentligen fel. För om jag ska tro på vissa hemsidor jag läst så finns det olika slags "egoismer" men att det i det stora hela handlar om att man handlar efter sitt egenintresse/egennytta. Alltså att man gör eller tänker något som gör att man på något vis gynnas av det. Och tänk vad många sådana tankar eller handlingar vi gör varje dag! En så fin grej som att ställa upp för grannen och skotta snö kan också vara egoistisk om personen i fråga tänkt att om jag skottar kanske jag får en flaska vin som tack sedan. Att vara egoistisk är alltså inte att bara köra sitt race och strunta i omgivningen, nej, det är till exempel egoistiskt att ta hand om sig själv eftersom det gynnar en själv.
Kruxet med detta är att jag under hela mitt liv matats med budskapet att egoism just betyder att skita i alla andra och bara bry om sig själv, så när jag då tänker på detta känns det på så vis väldigt främmande att egoism faktiskt kan vara något så fint som att ta hand om sig själv.
Motsatsen till egoism är altruism, som betyder, som det står på Wikipedias hemsida, oegennytta/osjälviskhet, vilket i sin tur betyder att man utför handlingar i syfte att hjälpa andra utan att den som hjälper vinner något på det. Exempel på detta är att volontärarbeta utan att man har någon som helst tanke på att det kan ge något tillbaka, man åker därav enbart för att hjälpa andra, det finns alltså ingen tanke bakom att vinna någonting själv på det, som exempelvis nyttiga upplevelser eller egen tillfredställelse att känna sig behövd.
Jag skulle kunna skriva spaltmeter om det här men för att förkorta det hela tror jag att människan gör både egoistiska och altruistiska handlingar varje dag. Det som då kan vara tröstlöst i dessa tankar är att tänk om människan egentligen är en varelse som bara är egoistisk och som bara lärt sig att känna medkänsla med andra och att det här med empati, sympati och att ställa upp enbart är en sak vi lärt oss, alltså att det inte finns i våra gener överhuvudtaget utan att det bara blivit en ren inlärningsgrej.
Men efter mycket övervägande har jag dragit den slutsatsen att världen hade inte sett ut så här om människan inte hade burit på dessa fina empati- sympati- och välvilja-gener. Även om det i dagens här och nu finns äckligt mycket elände här i världen så får vi inte glömma allt fint som människan har skapat. Se bara på Sverige hur otroligt utvecklat vårat land är även om det finns massor att förbättra. Därför har jag kommit fram till följande:
Människan är god.
Människan gör och tänker både egoistiska och altruistiska handlingar varje dag men bara för att man gör eller tänker egoistiska handlingar är det inte fult.
Dock är varken altruismen eller egoismen det som är störst. Nej. Stört av allt är den etikettlösa kärleken vi känner till varandra. Den är alltså varken i egenintresse eller i oegennytta. Den bara finns där. Vi blir exempelvis kära och det kan man inte hjälpa, man blir kär för att man gillar den personen och det finns varken en egoistisk eller altruistisk tanke bakom det. Så för att förtydliga det så är empatin och kärleken till varandra det största här i livet. Jag vet att det låter klyschigt men jag tror verkligen på det här.
Summan av kardemumman: Det är alltså den etikettlösa kärleken som är störst!
Är detta inte en underbar insikt?! Det tycker jag!
Så ... En glad, ettiketlös kärleksfull påsk, önskar jag allesammans
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
