Copenhagen, baby!

Äntligen! Nu drar jag och 13 andra pangbrudar till Copenhagen. It's gonna be a funny weekend, I think.

För övrigt ger jag dagens största kramar till Siri som åker till London imorgon och Charlotte som befinner sig i Italien. Siri, jag tror du kommer få det grymt och jag kommer sakna dig!! Charlotte, jag hoppas du har det bra och jag saknar dig redan!!

... Tur är väl då att jag ska komma igång med Facebook nu ... :)

Hur som helst, ha det bra, nu ska jag packa det sista inför resan ..!

Vad man kan lära sig av jobbet

Vecka 30 sommaren 2009 kommer efter tillbakablickar präglas av ordet jobb. Från tisdag till söndag begav jag mig till äldreboendet för att tjäna mig själv och staten, och vad kan man då säga för positivt om det här? Jo, att jag tjänat massa pengar så klart som gör att jag kan hitta på en himlans massa roligt fiffel..! Andra grejer är att jag får vara med om nya saker (vilket gör att jag får nya insikter), jag lär mig att ta mer och mer ansvar och jag får även fylla på burken där all "arbetslivserfarenhet" samlas.

Fick jobba flera dagar med den arbetskamrat som jag tidigare beskrev i ett inlägg vilket gjort mig såväl mer stark som mer insiktsfull. Kände visserligen att hon mjuknade en aning efter att ha jobbat mer och mer ihop, men har man jobbat 20 år på samma äldreboende som hon har, tror jag inte ett sådant beteende förändras över en natt. Men! Det finns lösningar mina vänner! Med hederlig gammal godhet, värme och sanning tror jag att jag chanserna att mötas med just snällhet tillbaka, ökar markant. Det jag menar är att när man möter exempelvis lättirritation, pekpinne-influenser där personen i fråga inte har någon förmåga till tålamod etcetera, ska man inte bemöta det med exakt samma beteende - man ska liksom kill med kindness, if you know what I mean.

Man får dock inte glömma att det finns en gräns där man absolut ska välja att säga ifrån. Man kan liksom inte hantera hur mycket skit som helst. Regeln är alltså att man först ska bemöta med godhet och tålamod, men känner man ändå att det inte hjälper och att bägaren således rinner över ska man självklart tala om detta för personen och säga vad man känner.

Men, som sagt, huvudpoängen i detta är att möter man otrevliga människor med att vara just vänlig, visa tålamod och vara öppen (vara en go' och gla' människa helt enkelt!) kommer chanserna till att motpartnern börjar visa likadant tillbaka, öka storartat.

Så dagens slutsats blir därför: Kill with kindness! Med andra ord: Hat skapar hat och kärlek skapar kärlek! Och för guds skull: välj kärleken!

Söndag - vilodag - nej, nej!

Efter en lååång sovmorgon och stadig frukost ska jag nu ut och springa. Ska alltså nu ta tag i mitt mål att bli mer alert och pigg i stegen. Löp i backe, here I come!

Gothia Cup, sommarpratare och enkel sommardessert

Har haft en väldigt skön sommardag. Gothia Cup förgyller just nu Göteborg med all den glädje, fotboll, kulturella möten och annat fint denna tunering innebär. Kollade bland annat på ett par matcher i måndags med ett par goa' fotbollskompisar och kollade även på invigningen på Nya Ullevi samma dag med en annan härlig gammal fotbollsvän, det var en underbar upplevelse. Rös flera gånger, speciellt när Sveriges representationslag tågade in på planen till låten "It's the final coutdown". Mäktigt! Kommer alltid gilla Gothia Cup. Hur gammal jag än blir tror jag Gothia alltid kommer ligga mig extra varmt om hjärtat. Det är coolt att ett så simpelt spel som fotboll blivit så fruktansvärt stort och betydelsefullt för så många människor och att det även kan få människor som bor på andra sidan jordklotet att mötas.

Annars har jag bara tagit det lugnt idag. Solade på altanen och lyssnade på Elizabeth Gummesson som sommarpratade i P1. Och vilken tjej! Verkligen intressant att lyssna på, målande språk, mycket tänkvärt och ja, hon berörde helt enkelt. Eftersänds 22:12 för de som missade! Tror nästan jag ska lyssna igen, det var verkligen bra. Annars finns det ett längre tag på P1:s hemsida (www.sr.se).

Dagen fortsatte i sann njutningsstil med underbart god grillmiddag fixad av köksmästarinnan mamma Yvonne och pappa som stod vid grillen. Bortskämda jag bara dukade och tog fram alla saker. Sen fick jag en idé att göra en efterrätt på banan och choklad, så jag och mamma tog fram ett par minibananer, skar en skåra i varje och satte dit bitar av vit choklad med limesmak och strödde efter det över lite kokos. Sen på grillen ett par minuter (som fortfarande var varm) - sen ringlade vi över lite sirap! Så enkelt - och så fruktansvärt gott!

Ha det bra och njuuuut av livet!

Ska aldrig bli en surkärring

Puh, vilken dag. Började jobba idag på äldreboendet klockan 06:45 och skulle ha den del av våningen jag inte brukar arbeta på. Så visst var min kunskap om den sidan inte fullt så bra jag fått om den del jag brukar jobba på.

Hur som helst: Vid 08:00 kom den person jag skulle jobba med under dagen och med respekt för hennes så kallade personliga integritet nämner jag inte dens namn. Men för att beskriva denna människa kan man utan att överdriva säga att det är en såväl klimakterietant som surkärring utan dess like. Skeptiska, ilande blickar strålade från hennes ögon och kritik, kritik och åter fucking jäkla kritik haglade över mig. Jag kan ärligt säga att jag är en person som alltid försöker vara nogrann och göra mitt bästa, och självklart ska man få veta när man gör någonting fel. Men. Det finns en gräns.

Å ena sidan finns det en stil där man blandar beröm med konstruktiv kritik. Man blandar och ger helt enkelt; Man ger alltså personen goda tips och råd, berättar lugnt och fint hur man ska göra och berömmer när man gjort någonting bra. Ett således mycket pedagogiskt sätt. Å andra sidan finns det en annan stil där man fullständigt trycker ner personen i fråga och får en att känna sig så liten och värdelös att det inte är klokt. Jag blev gråtfärdig flera gånger under mitt jobbpass idag, jag fick verkligen stålsätta mig.

Funderade flera gånger på om jag skulle säga något till denna människa, men ni vet hur det i de flesta fall slutar: man struntar i det. På rasten hälsade som tur var min goda fe till vän, positivitetsfen, på. Sa flera gånger för mig själv att jag duger gott och att jag gör det här arbetet så gott jag kan. Och att en surkärring till person ska komma och bossa över mig på det där viset är så långt ifrån acceptabelt som möjligt. Någonstans där skapades en liten knutta styrka inombords, men mitt inre känns ändå fortfarande fruktansvärt nerstampat.

Men, jag har i alla fall bestämt mig för en sak: Nästa gång jag jobbar med den personen ska jag, om bägaren rinner över vill säga, med rak rygg berätta att jag tycker hon ska försöka använda en snällare attityd till andra människor, att en person som inte jobbat på ett ställe så många gånger och inte fått lära sig alla rutiner måste få ges tålamod till. Man lär sig inte precis allt på en dag - för att använda fyndigt lillgammalt språk; Rom byggdes inte på en dag, liksom! Det funkar inte att överrösa någon enbart med kritik och ilskna blickar - den stora arbetslust jag känt för det här jobbet kommer i så fall att dö. Sorgligt men sant.

Härmed ger jag mig själv ett löfte: Jag ska aldrig bli en surkärring/klimakterietant. Aldrig! Jag ska hålla faran högt i skyn, gilla livet och fortsätta ha ett optimistiskt förhållningssätt till omvärlden. Jag ska speciellt visa respekt och tålamod till de individer jag möter och helt enkelt vara en go' och gla' människa.

Så sammanfattningsvis: Aldrig i hela mitt liv att jag tänker bli en surkärring eller klimakterietant. Nä. Never, never, never.

Svettningar, vallningar och liknande - fine, det får jag stå ut med - men att jag ska vara en glad skit - det tänker jag banne mig forsätta med att vara - livet ut!

Next stop: Ramsvik!

Klarade skönt nog löppasset idag med följande styrka helt godkänt. Fick dock ont under ena foten efter en stunds springande men gjorde inte så jäkla hemskt ont att jag vred mig i smärtor precis. Planerar ändå att köpa ett par egna skor nu i sommar då jag lånat mammas hela våren.

Imorgon rattar jag och ett gäng fina vänner kurs mot Ramsviks camping som ligger i somriga och vackra Bohuslän! Trots dystra väderraporter som vittnar om att det ska bli regn och rent "ostadigt" ska det ändå bli mysigt och kul att hitta på något. Som det ser ut nu är jag ledig ända till 11 juli (om jag inte får hoppa in någon dag med kort varsel, vill säga :P) vilket ska bli väldigt gött. Ska allmänt ro om kroppen, träna, umgås med vänner och relax:a.

På kvällen den 8 juli är jag tillbaka i goa' Götet igen - förhoppningsvis med en grymt rolig och mysig tripp med tjejerna - i bagaget!



... Kom ihåg att livet inte behöver vara perfekt för att det ska vara underbart.

Juli - nu kör vi!

Försommarens spröda och enligt mig kanske årets allra bästa månad, juni, har gått mot sitt slut och vi är nu inne på högsommarmånaden juli. 4 juli, närmare bestämt. Lite speciell är ju den allt, 4 juli. Miljontals med människor har ju idag firat sitt lands nationaldag, nämligen USA:s. Och min mamma och pappa har även de firat, närmare bestämt sin 17:e bröllopsdag. Känns för mig inget speciellt alls, men är tacksam och lycklig för att kärleken mellan dem fortfarande spirar (jag syftar dock inte på någon nyförälskelse eller likande, jag menar mer att jag är glad för att de håller ihop då det är vanligt att människor går isär).

Annars är det nu min egenträning börjar! Äntligen har förkylningen släppt så nu jävlar vad det ska springas och styrketränas! Imorgon ljuder startskottet då jag efter en stadig frukost ska snöra på mig löparskorna. Hade visserligen en smygpremiär i veckan då jag av en go' fotbollskompis fick chansen att träna ihop med ett amerikanskt lag som var här på Eurotour (först väntar Dana Cup, sen Gothia). Var verkligen en rolig dag med mycket intryck och där nya synsätt att se på fotboll presenterades. Fick dock jättejobbig huvudvärk av solen - men, men - smällar man får ta. Det var i alla fall riktigt skoj och få en inblick i deras liv och hur en vanlig träning för dem kunde se ut.

Ha det nu så gott och NJUUUT av juli!

It's summer now, baby!