Idag är det sista dagen på ett helt årtionde. Det låter stort. Men det känns inte stort. I alla fall inte för mig. Har knappt hunnit fatta att julen precis seglat förbi och att det nu är nyårsafton känns minst lika otänkbart.
På tal om något annat:
Dagens suckande konstaterande: Det är sååååå tröttsamt att få skit för sådant man inte förtjänar få skit för. Nu är jag naturligtvis inte helt opartisk i mina ögon, och jag vet att inte jag är perfekt, långt ifrån, men: jag tycker bara det är så fruktansvärt frustrerande när exempelvis min retsticka till bror går helt osynlig ur diskussionerna när det var hans retande som fick mig att överhuvudtaget reagera.
All denna särbehandling föräldrar gör gentemot sina barn - kan vi inte bara komma överens om att det är sååå ute och sååå 00-talet att vi en gång för alla slutar med denna orättvisa behandling? Jag är säker på att det finns massvis med underbara föräldrar där ute, men snälla, snälla, snälla: Sluta behandla era barn olika.
Det är min uppmaning denna dag. För övrigt ska jag försöka skaka av mig all den negativ energi som finns i mig just nu - och när jag lugnat ner mig och blivit mer harmonisk, ska jag tänka tillbaka på året som varit med tankar som går till student, baltal, då jag sprang Göteborgsvarvet, Alanya, Ramsvik, Siris välkomstsuprice, hemmamatchen mot Lindome, Köpenhamn, jobbet jag fick på äldreboendet, Gothia Cup-invigningen - och allt det andra mer vardagliga som enligt mig kan vara precis lika underbart som alla glänsande höjdpunkter.
Spontant känns det här som ett av mina allra bästa år jag upplevt, och det säger jag med ren äkta ärlighet. Inte för att låta hopplöst klämkäck. Jag känner på allvar att det i det stora hela blev ett riktigt bra år. Det är jag galet tacksam för.
Slutligen, den sista uppmaningen för 2009 och detta decennium jag gör (och som jag tycker vi tar med oss till 10-talet och framåt), är:
VAR RÄDD OM DIG OCH VAR RÄDD OM VARANDRA.
VAR EN LIKA GOD VÄN TILL DIG SJÄLV SOM DU ÄR TILL DINA NÄRMSTA VÄNNER.
VÄLJ DEN OPTIMISTISKA BANAN.
VÅGA DRÖMMA OCH SÄTT UPP MÅL I LIVET. OCH GÖR DET DU KAN FÖR ATT UPPNÅ DINA DRÖMMAR OCH MÅL.
Jag ska som vanligt försöka leva som jag lär.
Stoooor kram till er alla!!
torsdag 31 december 2009
tisdag 29 december 2009
Nästa grej bokad!
13-14 januari, here we come!2010 ska bli ett riktigt pangår, och varför då inte fylla det med så mycket roligt det bara går?! Den 13-14 januari drar Sara, Malin, Frida och jag till Stockholms hamn och hoppar på Galaxy-kryssningen. Yeah!
söndag 27 december 2009
Nu händer det grejer ...
En av mina mindre starka sidor är att verkligen få något gjort. Jag vill så mycket, jag har så många idéer, tankar, drömmar och mål som jag vill uppnå. Men. Problemet är att jag har svårt för steget dreaming till doing. Alltså att verkligen dra tummen ur munnen och bokstavligen talat göra det jag vill.
Denna sak är bland annat ett mål jag har för 2010. Jag vill bli mer handlingskraftig helt enkelt. Göra det jag drömmer om. Få idén till färdig produkt.
Och gissa då vad jag gjort just nu?!
BOKAT HOTELL FÖR LONDON!!! Den 20-25:e januari åker jag, Malin och Sara till den multinationella staden och röjer runt! Kommer bli GRYMT!
Nu ska jag bara få nästa dröm uppfylld, nämligen ett jobb till mig och Frida i Norge. Och om jag skulle få önska första jobbdan? 1 februari, tack! Helst innan men då måste får jag ta ut semester för London-resan, men det skulle nog ordna sig. Nu är det här mycket drömmerier, men man SKA drömma, det är ju starten för en handling.
Som jag sa i förra inlägget: dream on - och sätt upp mål, babe's!
Denna sak är bland annat ett mål jag har för 2010. Jag vill bli mer handlingskraftig helt enkelt. Göra det jag drömmer om. Få idén till färdig produkt.
Och gissa då vad jag gjort just nu?!
BOKAT HOTELL FÖR LONDON!!! Den 20-25:e januari åker jag, Malin och Sara till den multinationella staden och röjer runt! Kommer bli GRYMT!
Nu ska jag bara få nästa dröm uppfylld, nämligen ett jobb till mig och Frida i Norge. Och om jag skulle få önska första jobbdan? 1 februari, tack! Helst innan men då måste får jag ta ut semester för London-resan, men det skulle nog ordna sig. Nu är det här mycket drömmerier, men man SKA drömma, det är ju starten för en handling.
Som jag sa i förra inlägget: dream on - och sätt upp mål, babe's!
Idag börjar jobbjakten + tankar om mål och drömmar
Efter mitt inlägg om sorg kommer här ett inlägg om framtiden, vad jag har för mål just nu.
Jobbmässigt har jag bara ett inbokat pass, imorgon är det och sen står det helt öppet i kalendern. Vet dock att de med all säkerhet kommer ringa så jag får nya tider efter hand med det känns i nuläget skönt att vara lite ledig då mitt största mål nu är att skaffa ett jobb i Norge.
Så nu. Idag. 27/12. Ja, här och nu börjar min seriösa jobbjakt i Norge. Ska gå in på nav.no och finn.no och söka ALLA tänkbara jobb inom barnhage- och hjelpepleier-kategorin. Jag ska prata med Frida så vi bestämmer en deadline, att har vi inte fått ett jobb i Oslo det datumet, då åker vi upp till Sandefjord och går på intervju angående lagerjobbet där och besöker dagis och äldreboenden som vi innan kollat upp har lediga tjänster. Ett tag kändes Norge väldigt nära, men allt eftersom vi inte fått napp, har det glidit allt längre bort. Men nä. Vi ger oss inte. Jag och Frida, speciellt Frida skulle jag påstå, är envisa av oss, så det här med Norge ska banne mig bli av. Så nu är det sagt, idag börjar den riktiga jobbjakten.
Sedan ska jag lägga upp en plan och målsättning för övningskörandet. Nu får vi ju se hur det blir med Norge men att jag en vacker dag ska ha körkort är helt klart målet.
Överhuvudtaget ska jag lägga upp en målplanering för 2010 och verkligen bestämma mig för vad jag vill fylla det kommande året med. Självklart kommer saker och ting säkert inte bli som man tänkt, men med tydliga mål tror jag att det blir mycket lättare att uppnå sina drömmar. Jag återkommer med mina mål för 2010 i ett separat inlägg för de som vill se ...
Jag skrev förresten i början av året en lista på vad jag ville uppleva det här året och kommer inom dagarna göra en utvärdering av det och "se tillbaka" vad som uppnåddes och inte.
Shit, vilken planeringstjej jag blivit alltså... Kan säkert verka trist och lillgammalt men jag står för det och jag tror på att med klara mål och ett tydligt tillvägagångssätt, så blir det sååå mycket enklare att nå sina drömmar.
Dream on - och sätt upp mål, babe's!
Jobbmässigt har jag bara ett inbokat pass, imorgon är det och sen står det helt öppet i kalendern. Vet dock att de med all säkerhet kommer ringa så jag får nya tider efter hand med det känns i nuläget skönt att vara lite ledig då mitt största mål nu är att skaffa ett jobb i Norge.
Så nu. Idag. 27/12. Ja, här och nu börjar min seriösa jobbjakt i Norge. Ska gå in på nav.no och finn.no och söka ALLA tänkbara jobb inom barnhage- och hjelpepleier-kategorin. Jag ska prata med Frida så vi bestämmer en deadline, att har vi inte fått ett jobb i Oslo det datumet, då åker vi upp till Sandefjord och går på intervju angående lagerjobbet där och besöker dagis och äldreboenden som vi innan kollat upp har lediga tjänster. Ett tag kändes Norge väldigt nära, men allt eftersom vi inte fått napp, har det glidit allt längre bort. Men nä. Vi ger oss inte. Jag och Frida, speciellt Frida skulle jag påstå, är envisa av oss, så det här med Norge ska banne mig bli av. Så nu är det sagt, idag börjar den riktiga jobbjakten.
Sedan ska jag lägga upp en plan och målsättning för övningskörandet. Nu får vi ju se hur det blir med Norge men att jag en vacker dag ska ha körkort är helt klart målet.
Överhuvudtaget ska jag lägga upp en målplanering för 2010 och verkligen bestämma mig för vad jag vill fylla det kommande året med. Självklart kommer saker och ting säkert inte bli som man tänkt, men med tydliga mål tror jag att det blir mycket lättare att uppnå sina drömmar. Jag återkommer med mina mål för 2010 i ett separat inlägg för de som vill se ...
Jag skrev förresten i början av året en lista på vad jag ville uppleva det här året och kommer inom dagarna göra en utvärdering av det och "se tillbaka" vad som uppnåddes och inte.
Shit, vilken planeringstjej jag blivit alltså... Kan säkert verka trist och lillgammalt men jag står för det och jag tror på att med klara mål och ett tydligt tillvägagångssätt, så blir det sååå mycket enklare att nå sina drömmar.
Dream on - och sätt upp mål, babe's!
lördag 26 december 2009
Det bedde ju bra + tankar om sorg
Det bedde skönt nog en mysig julhelg. Julafton var dock lite kaosartad på morgonen/förmiddagen men sen när vi åkte till farmor och farfar i Gårda för traditionellt julfirande, blev allt precis så jag ville. Kalle Anka, frosseri av god mat, mys och roligt sällskapsspel på kvällen med alla nära och kära samlade runt bordet. Fick även en del julklappar som jag blev otroligt glad för - och jag var tomte, haha! Hela juldagen jobbade jag och det gick som tåget, jobbade med trevliga arbetskamrater och att jag tjänade dubbelt så mycket, ska jag inte sticka under stol med, spädde på min motivation och energi. Idag har jag bara slappat och ätit gott.
Idag går annars mina tankar till alla drabbade i tsunami-katastofen annandag jul 2004. Fem år har gått. Känns mycket. Tycker nästan det kunde varit för bara två-tre år sedan. Ska jag säga nåt vettigt om detta kan jag bara säga att jag, hur konstigt det än låter, blir glad när jag läser om de som på ett eller annat sätt drabbades, säger att det har lärt sig något och tagit med sig kloka insikter genom det som hände. Att de i större utsträckning blivit mer medvetna om livets värdighet, alltså att man ska ta vara på livet, inte ta det för givet utan faktiskt vara tacksam för den tid man får på jorden - det är något jag tycker är ett glädjeämne i den fruktansvärda, gränslösa sorgen.
Jag kan dock inte föreställa mig det som de drabbade gått igenom och även går igenom idag, det enda jag kan göra är att skänka en stor värmande megakram till ALLA. Och då tänker jag inte enbart på samtliga svenskar som berördes utan på varendaste en, från thailändare, indonesier, tyskar, norrmän och så vidare, och så vidare. Alla - som på något sätt drabbades - är värda en extra tanke och en stor varm kram.
Tsunami-katastofen får mig annars att tänka på begreppet sorg. Jag har hittills i mitt 19-åriga liv blivit ovanligt förskonad från sorg. Egentligen vet jag inte riktigt hur mycket sorg som funnits i mitt liv för det känns som ett ganska luddigt och icke abstrakt begrepp, men det är i så fall små saker som gått över efter korta stunder. Sorg efter att någon nära har gått bort har jag aldrig upplevt, min morfar dog visserligen när jag var fem år men jag kommer inte ihåg så mycket av det och hann inte få en nära relation med honom.
En sak är i alla fall säker och det är jag kommer få uppleva sorg, mina föräldrar kommer exempelvis inte leva för alltid och det känns så klart skrämmande att de med sannolikhet kommer gå bort innan mig.
... Herre gud, vilket tankfullt inlägg det här blev. Hur som helst, sorg tror jag är fruktansvärt, jobbigt och äckligt frustrerande, men hur tufft det än låter en naturlig del av livet och något man lär sig ofantligt mycket av.
Slutligen, alla tankar till de drabbade.
Idag går annars mina tankar till alla drabbade i tsunami-katastofen annandag jul 2004. Fem år har gått. Känns mycket. Tycker nästan det kunde varit för bara två-tre år sedan. Ska jag säga nåt vettigt om detta kan jag bara säga att jag, hur konstigt det än låter, blir glad när jag läser om de som på ett eller annat sätt drabbades, säger att det har lärt sig något och tagit med sig kloka insikter genom det som hände. Att de i större utsträckning blivit mer medvetna om livets värdighet, alltså att man ska ta vara på livet, inte ta det för givet utan faktiskt vara tacksam för den tid man får på jorden - det är något jag tycker är ett glädjeämne i den fruktansvärda, gränslösa sorgen.
Jag kan dock inte föreställa mig det som de drabbade gått igenom och även går igenom idag, det enda jag kan göra är att skänka en stor värmande megakram till ALLA. Och då tänker jag inte enbart på samtliga svenskar som berördes utan på varendaste en, från thailändare, indonesier, tyskar, norrmän och så vidare, och så vidare. Alla - som på något sätt drabbades - är värda en extra tanke och en stor varm kram.
Tsunami-katastofen får mig annars att tänka på begreppet sorg. Jag har hittills i mitt 19-åriga liv blivit ovanligt förskonad från sorg. Egentligen vet jag inte riktigt hur mycket sorg som funnits i mitt liv för det känns som ett ganska luddigt och icke abstrakt begrepp, men det är i så fall små saker som gått över efter korta stunder. Sorg efter att någon nära har gått bort har jag aldrig upplevt, min morfar dog visserligen när jag var fem år men jag kommer inte ihåg så mycket av det och hann inte få en nära relation med honom.
En sak är i alla fall säker och det är jag kommer få uppleva sorg, mina föräldrar kommer exempelvis inte leva för alltid och det känns så klart skrämmande att de med sannolikhet kommer gå bort innan mig.
... Herre gud, vilket tankfullt inlägg det här blev. Hur som helst, sorg tror jag är fruktansvärt, jobbigt och äckligt frustrerande, men hur tufft det än låter en naturlig del av livet och något man lär sig ofantligt mycket av.
Slutligen, alla tankar till de drabbade.
onsdag 23 december 2009
Som ett åskmoln
Usch, vad arg jag är just nu. Arg på min bror som kastade snöbollar på mig fastän att jag inte ville. Ännu argare på pappa för att jag får skit för sådant jag inte ska ha skit för. Han ser aldrig helheten utan reagerar bara på en minsta lilla sak som är en pyttedel av det stora hela. Allt som oftast får jag skiten eftersom han ser mig som mindre underlägsen gentemot min bror. Känns som om han tar min brors sida oavsett. Det är visserligen aldrig bara just ens fel, utan varje person har alltid sin del i i det stora. Men usch, vad opedagogisk och naiv min pappa är ibland alltså. Egentligen vill han allt och alla bara väl, det vet jag, och jag älskar honom gränslöst, men fy vad dålig energi han öser över mig emellanåt. It's not funny.
Och så är det julafton imorgon. Känns lagom kul när jag känner mig så här. För självklart vill jag inte sitta här och vara som en ilsken bomb. Hade sett fram emot ett fridfullt inväntande av julaftonen i myshetens tecken. Att slå in julklappar i lugn och ro, måla fint rött lack på naglarna, sätta pappiljotter i håret och kolla på världens bästa julfilm, Love Actually. Visserligen har jag slagit in alla julklappar men håret och naglarna har jag kvar. Ja, ja, det är bara petitesser. Det ordnar sig. Snart börjar filmen så nu får jag hoppas att det snart som bara den väcks en positiv ängel någonstans inom mig så att den successivt kan börja radera bort all ilska och negativ energi.
För jag vill känna mig glad och tacksam - speciellt vid denna stundande högtid.
Och så är det julafton imorgon. Känns lagom kul när jag känner mig så här. För självklart vill jag inte sitta här och vara som en ilsken bomb. Hade sett fram emot ett fridfullt inväntande av julaftonen i myshetens tecken. Att slå in julklappar i lugn och ro, måla fint rött lack på naglarna, sätta pappiljotter i håret och kolla på världens bästa julfilm, Love Actually. Visserligen har jag slagit in alla julklappar men håret och naglarna har jag kvar. Ja, ja, det är bara petitesser. Det ordnar sig. Snart börjar filmen så nu får jag hoppas att det snart som bara den väcks en positiv ängel någonstans inom mig så att den successivt kan börja radera bort all ilska och negativ energi.
För jag vill känna mig glad och tacksam - speciellt vid denna stundande högtid.
fredag 18 december 2009
Galet dygn, tankar om framtiden och London-resa
Har ingen större fantasi så härmar "alla andra bloggar" med att köra en "5 saker med Sofia Nilsson just nu":
1. Hade i torsdags ett av det galnaste dygnen på myyycket länge. Jobbade natt för första gången. Åkte hem i bitande svinkall kyla klockan sju på morgonen - kändes konstigt; medan alla var på väg till skola och jobb var jag på väg hem till sängen. Slog dock först in julklappar till mina goa' vänner. Sov i två timmar. Och åkte sedan till Siris lägenhet för att överraska henne då hon skulle komma hem från London för lite jul- och nyårsledighet. Hade lånat nycklar så vi skulle alltså göra en "storma fram bakom soffan"-suprise, hihi ...
Hur som helst, jag kom in i lägenheten, tog av mig alla kläder, pustade ut och tänkte: "amen, det här blir ju kul". Men. Plötsligt kom det fram en katt i hallen. "Okej", tänkte jag. "Det här ska nog bra." Men en lätt form av kattfobi (eller djur överhuvudtaget) gjorde mig (helt fjantigt och dumt) distraherad och jag kunde inte fungera normalt. Hade jag varit där med någon hade det gått mycket bättre men Sara och Malin som också skulle överraska kom sent så jag befann mig alltså ensam med en egentligen mycket gosig och sällskaplig katt. Aja, det slutade med att jag stod i ett mörkt badrum, nervig och konstig. Ett skralt "suprice" och ett futtigt sprut med serpentinsprayen vad allt jag kunde få fram. Men ... Äsch, slutet gott, allting gott.
2. Har tänkt ganska mycket i rådande julklappsshopping på konsumtion, u-land kontra i-land och så vidare. Jag gillar i grunden julklappar, både få och ge, men den klassiska "får dåligt samvete när jag tänker på hur de har i de fattiga länderna"-syndromet har smittat mig. Ska nog önska en låt i "Musikhjälpen" som kanske kan fungera som plåster på såren. Plus allt det här med Klimatmötet i Köpenhamn reflekterar jag också över. Hur mycket vi släpper ut och hur mycket mer miljövänlig jag kan vara. Blir även lite rädd ibland hur fort världen utvecklas, som till exempel den tekniska revolutionen. Liksom, hur kommer det se ut om hundra år? Kort och gott ställer jag mig den klassiska frågan: Vart är vi på väg?
3. Är så häääär glad *visar stort och glatt med händerna* över att vi ÄNTLIGEN bestämt London-resa! 20-25 januari - då blir det grejer!! :D
4. Ska ägna mer tid till att söka jobb i Norge. Har jobbat mycket nu så har inte funnit tid till jobbsökande så värst mycket, men ska försöka vara med ledig nu framöver så att det här med Norge verkligen blir av.
5. Nu ska jag tvätta av mig sminket (har perioder jag är jätteslarvig med det, men har blivit bättre på det senaste. Stolt, haha!) och gå och lägga mig. Skööönt.
1. Hade i torsdags ett av det galnaste dygnen på myyycket länge. Jobbade natt för första gången. Åkte hem i bitande svinkall kyla klockan sju på morgonen - kändes konstigt; medan alla var på väg till skola och jobb var jag på väg hem till sängen. Slog dock först in julklappar till mina goa' vänner. Sov i två timmar. Och åkte sedan till Siris lägenhet för att överraska henne då hon skulle komma hem från London för lite jul- och nyårsledighet. Hade lånat nycklar så vi skulle alltså göra en "storma fram bakom soffan"-suprise, hihi ...
Hur som helst, jag kom in i lägenheten, tog av mig alla kläder, pustade ut och tänkte: "amen, det här blir ju kul". Men. Plötsligt kom det fram en katt i hallen. "Okej", tänkte jag. "Det här ska nog bra." Men en lätt form av kattfobi (eller djur överhuvudtaget) gjorde mig (helt fjantigt och dumt) distraherad och jag kunde inte fungera normalt. Hade jag varit där med någon hade det gått mycket bättre men Sara och Malin som också skulle överraska kom sent så jag befann mig alltså ensam med en egentligen mycket gosig och sällskaplig katt. Aja, det slutade med att jag stod i ett mörkt badrum, nervig och konstig. Ett skralt "suprice" och ett futtigt sprut med serpentinsprayen vad allt jag kunde få fram. Men ... Äsch, slutet gott, allting gott.
2. Har tänkt ganska mycket i rådande julklappsshopping på konsumtion, u-land kontra i-land och så vidare. Jag gillar i grunden julklappar, både få och ge, men den klassiska "får dåligt samvete när jag tänker på hur de har i de fattiga länderna"-syndromet har smittat mig. Ska nog önska en låt i "Musikhjälpen" som kanske kan fungera som plåster på såren. Plus allt det här med Klimatmötet i Köpenhamn reflekterar jag också över. Hur mycket vi släpper ut och hur mycket mer miljövänlig jag kan vara. Blir även lite rädd ibland hur fort världen utvecklas, som till exempel den tekniska revolutionen. Liksom, hur kommer det se ut om hundra år? Kort och gott ställer jag mig den klassiska frågan: Vart är vi på väg?
3. Är så häääär glad *visar stort och glatt med händerna* över att vi ÄNTLIGEN bestämt London-resa! 20-25 januari - då blir det grejer!! :D
4. Ska ägna mer tid till att söka jobb i Norge. Har jobbat mycket nu så har inte funnit tid till jobbsökande så värst mycket, men ska försöka vara med ledig nu framöver så att det här med Norge verkligen blir av.
5. Nu ska jag tvätta av mig sminket (har perioder jag är jätteslarvig med det, men har blivit bättre på det senaste. Stolt, haha!) och gå och lägga mig. Skööönt.
torsdag 10 december 2009
Please, please, please
Ett konstaterande:
* Det tar tid att söka jobb. Det går ju inte att slänga ut sitt personliga brev och CV till alla dess tänkbara tjänster, man ska ju individanpassa till varje jäkla annons och försöka skriva så säljande som möjligt. I nuläget känner jag att det enda jag önskar mig i julklapp är jag jag och Frida får ett jobb i Oslo eller Sandefjord/Vestfold-distriktet efter jul på ett dagis.
Att jobba 37,5 timmar i veckan, bo i en mysig lägenhet, laga matlådor, tänka ekonomiskt, träna fotboll i ett Norge-lag och komma hem till kära Göteborg på helgerna. Och att dessutom spara till att resa och se världen ... Låter som en fin tillvaro, tycker jag.
Så kom igen nu, Norge! Var snäll och ge mig ett jobb! Snällaaaa...
* Det tar tid att söka jobb. Det går ju inte att slänga ut sitt personliga brev och CV till alla dess tänkbara tjänster, man ska ju individanpassa till varje jäkla annons och försöka skriva så säljande som möjligt. I nuläget känner jag att det enda jag önskar mig i julklapp är jag jag och Frida får ett jobb i Oslo eller Sandefjord/Vestfold-distriktet efter jul på ett dagis.
Att jobba 37,5 timmar i veckan, bo i en mysig lägenhet, laga matlådor, tänka ekonomiskt, träna fotboll i ett Norge-lag och komma hem till kära Göteborg på helgerna. Och att dessutom spara till att resa och se världen ... Låter som en fin tillvaro, tycker jag.
Så kom igen nu, Norge! Var snäll och ge mig ett jobb! Snällaaaa...
tisdag 8 december 2009
Skönare tider ...
Den här veckan jobbar jag som "löpare" på jobbet vilket innebär att jag går mellan de två sidorna på våningen och hjälper till där det behövs. Och arbetstiden är faktiskt hur skön som helst, 8-12. Visserligen inte det ultimata om man vill tjäna storkovan, men efter att ha jobbat heltid i två veckor är detta alldeles, alldeles lagom. Ska dessutom jobba hela söndagen på våning 1 så visst blir det pengar i slutändan.
Och nu när jag jobbar mindre har jag även tid att söka jobb i Norge, hihi. Har idag hittills sökt ett barnhageassistent-jobb i Oslo. Finns flera på nav.no också (sökte på finn.no) så ska kolla där också. Ikväll blir det förresten gympa på Träningsverket - har alltså äntligen börjat träna igen! Har dock kommit på mig själv att jag saknar fotbollen mycket, men känner nu att jag har andra prioriteringar. Men att jag kommer komma tillbaka till fotbollen, det kommer jag göra. Låt mig bara bygga upp en massa härlig kondition, styrka och en vilja att verkligen bli så bra jag bara kan bli, så ska jag nog kunna ses på en plan och lira om inte en alltför lång tid framöver.
Annars är det bra. Ser framemot Jul på Liseberg på onsdag med some nice friends, London-planering och att Siri och Felicia kommer hem till Göteborg den 17:e. Och att jag ska köpa en Ipod Nano!
Detta var ett typiskt "vad som händer idag och framöver-inlägg", inte alltid jag orkar skriva något vettigt och tänkvärt och det är ju helt okej eftersom jag antar att det är väl just variation som är det bästa?! Det gäller nog livet som stort när jag tänker efter. :)
Och nu när jag jobbar mindre har jag även tid att söka jobb i Norge, hihi. Har idag hittills sökt ett barnhageassistent-jobb i Oslo. Finns flera på nav.no också (sökte på finn.no) så ska kolla där också. Ikväll blir det förresten gympa på Träningsverket - har alltså äntligen börjat träna igen! Har dock kommit på mig själv att jag saknar fotbollen mycket, men känner nu att jag har andra prioriteringar. Men att jag kommer komma tillbaka till fotbollen, det kommer jag göra. Låt mig bara bygga upp en massa härlig kondition, styrka och en vilja att verkligen bli så bra jag bara kan bli, så ska jag nog kunna ses på en plan och lira om inte en alltför lång tid framöver.
Annars är det bra. Ser framemot Jul på Liseberg på onsdag med some nice friends, London-planering och att Siri och Felicia kommer hem till Göteborg den 17:e. Och att jag ska köpa en Ipod Nano!
Detta var ett typiskt "vad som händer idag och framöver-inlägg", inte alltid jag orkar skriva något vettigt och tänkvärt och det är ju helt okej eftersom jag antar att det är väl just variation som är det bästa?! Det gäller nog livet som stort när jag tänker efter. :)
söndag 6 december 2009
Haliluuuujaaa!
Helgen är över. Och istället för att konstatera för mig själv om hur det kunde gå så fort, den här helgen också, så säger jag: fy fan vad gött att den här helgen har nått sitt slut. Att mini-utgången blev en meeegautgång gjorde det ju tyvärr inte det lättare att stiga upp imorse. Men eftersom jag vaknade 35 minuter innan jag skulle börja jobba var det inte många sekundrar jag hade på mig för att bestämma mig för att tackla den här ljuva söndagen. Och inte i vilket tillstånd som helst heller ... Bakis, någon?!
Nu ska jag sova gott och länge. Vi höres, vänner. Mycket troligt imorgon. Puss!
Nu ska jag sova gott och länge. Vi höres, vänner. Mycket troligt imorgon. Puss!
lördag 5 december 2009
2/3 avklarad!
Yes! Yes! Yes! Yes! Yes! Yes! Yes! Yes! Pass två av tre avklarad. Det här går ju som tåget. Nu ska jag äta lax och ris och sen sminka mig och göra mig fin i håret för mini-utgång med Mallan och Hannah.
Ha det, sweet's!
Ha det, sweet's!
Let's get over with! # 2
Jobbpass # 2 av 3: Idag, lördag, 6:45-17.45.
Låt mig nu bara hoppas att dagen flyter på lika fint som den gjorde igår.
Motivation, energi, fokus - tre bra egenskaper jag ska försöka ha inom mig denna lördag.
Sen har jag faktiskt gjort inbakade flätor idag för har tänkt att ha lockigt hår när jag ska träffa Malin och Hannah ikväll, japp, även om jag börjar 10.15 imorgon måste jag bara ut och lufta mig i doften av centrum - med måtta så klart plus relativt tidig hemgång.
Avslutningsvis: Let's get over with!
Låt mig nu bara hoppas att dagen flyter på lika fint som den gjorde igår.
Motivation, energi, fokus - tre bra egenskaper jag ska försöka ha inom mig denna lördag.
Sen har jag faktiskt gjort inbakade flätor idag för har tänkt att ha lockigt hår när jag ska träffa Malin och Hannah ikväll, japp, även om jag börjar 10.15 imorgon måste jag bara ut och lufta mig i doften av centrum - med måtta så klart plus relativt tidig hemgång.
Avslutningsvis: Let's get over with!
fredag 4 december 2009
I did it!
Jag klarade det! I did it! Det blev tack och lov mycket bättre när jag väl steg upp och med Malins underbara sms och en asgo kille som jobbarkompis kändes det som om jag var med på banan igen. Nu håller jag tummarna för att mitt sinne ska fortsätta i denna härlig stämning.
Och nu, ja, nu blir det Idol och fredagsmiddag! Livet är härligt ändå. Tänk vad nära ångest och lättnad ligger varandra egentligen ... Det är ju nästan som sorg och kärlek. Två helt olika saker men som ändå lever vid varandras sidor som ett sammansvetsat tvillingpar.
Och nu, ja, nu blir det Idol och fredagsmiddag! Livet är härligt ändå. Tänk vad nära ångest och lättnad ligger varandra egentligen ... Det är ju nästan som sorg och kärlek. Två helt olika saker men som ändå lever vid varandras sidor som ett sammansvetsat tvillingpar.
Let's get over with!
Har sovit jättedåligt i natt på grund av den här jäkla 30 timmars-jobbhelgen. Kände tillslut att det var bättre att gå upp än att ligga och vrida och vända i sängen. Tycker det är så dumt egentligen att jag känner sådan här ångest för det här. För egentligen, vad är det som är så farligt?, frågar jag mig själv. Har kommit fram till att jag inte är van vid sådana här långa pass och jag jobbar just nu på den tyngsta våningen där jag har minst erfarenhet ifrån. Så det är väl en kombination av känslan av att jobba så extremt många timmar plus att själva arbetet känns så pass ansträngande.
Det känns i alla fall bättre att vara uppe än att ligga och vånda och ha allt framför sig.
Arbetspass # 1 av 3: Idag, fredag, 08.00-19.00. Jag har bestämt mig för att ta en dag i taget och nu jäklar, nu kavlar jag upp ärmarna för att få den här fredgen överstökad!
Ikväll ser jag framemot Idol som är i Göteborg (!), en god fredagsmiddag och att få somna gott och lugnt i min nyinköpta säng, Bedtime Comfort nr. 2. Det ska jag tänka på heeela dagen lång.
Let's get over with!
Det känns i alla fall bättre att vara uppe än att ligga och vånda och ha allt framför sig.
Arbetspass # 1 av 3: Idag, fredag, 08.00-19.00. Jag har bestämt mig för att ta en dag i taget och nu jäklar, nu kavlar jag upp ärmarna för att få den här fredgen överstökad!
Ikväll ser jag framemot Idol som är i Göteborg (!), en god fredagsmiddag och att få somna gott och lugnt i min nyinköpta säng, Bedtime Comfort nr. 2. Det ska jag tänka på heeela dagen lång.
Let's get over with!
torsdag 3 december 2009
Jobbångest i en rådande jobbkris
Har känt mig lite tankspridd på det senaste. Jobbar just nu heltid i två veckor vilket jag inte är van vid alls, och när jag väl är ledig, vill jag verkligen utnyttja min lediga tid till det bästa samtidigt som jag vill varva ner och bli riktigt utvilad och full med energi igen. Och det går ju inte riktigt ihop - i alla fall inte för mig. Jag känner att jag inte klarar av att både hitta på roliga saker OCH att vila och bara ta det lugnt. Å ena sidan kan roliga påhitt och likande saker fungera som just avkoppling och återhämtning, men, ne, jag fixar tyvärr inte att kombinera de två grejerna på ibland bara två dagar.
När jag blir stressad reagerar jag hellre av att inte göra någonting, jag blir helt enkelt handlingsförlamad och kan inte tänka klart och vara närvarande. Nu har jag haft en ledig dag och även idag, torsdag är jag ledig, så jag jobbar fredag, lördag, söndag. Och det är heller inte vilka tider som helst, totalt blir det 30 timmar utan raster räknade (10 timmar per dag) så jag ska heller inte sticka under stol med att jag känner ångest för den kommande helgen. Så här sitter jag, en 19-årig tjej som känner ångest av hur mycket jobb det blir i helgen, medan mängder av andra människor, framförallt ungdomar, inte har ett arbete - överhuvudtaget. Så egentligen ... jag ska ju för bövelen vara makalöst tacksam! Men jag måste erkänna att jag inte är det just nu. I vanliga fall blir jag hur glad som helst när jobbet ringer och de vill att jag ska jobba, men det har tråkigt nog nått en gräns då det blivit slentriant och inte fullt så motiverande att gå till arbetet längre.
Men eftersom jag är en ultraoptimistisk person ska jag försöka vända den här ångesten till att faktiskt känna tacksamhet över de tider jag får. Det blir inte lätt, men jag kan alltid göra ett gott försök. Tanken har slagit mig det senaste: de som har foten inne får verkligen jobba röven av sig och de som står utanför arbetsmarknaden får banne mig ingenting. Varför inte hitta en balans? Och dela på de jobb som finns så att alla får en bit av kakan? Jo, för att det är billigare att ha färre arbetstagare för arbetsgivaren så klart. Varför ska det handla om pengar?
Detta var så klart inte nytt för de som jobbat heltid i hela sina liv. Men för en nybakad student som just fått smaka på arbetslivet är det här nya känslor. Och jag som just nu söker heltidsjobb i Norge ... Ja, ja, det var allt för den här gången. Ibland måste jag bara få skriva av mig.
Nu ska jag kicka igång den här dagen på allvar och göra mitt bästa för att vara tacksam för det jag har.
Glöm nu inte att vi duger som vi är! Och att vi räcker mer än väl till.
När jag blir stressad reagerar jag hellre av att inte göra någonting, jag blir helt enkelt handlingsförlamad och kan inte tänka klart och vara närvarande. Nu har jag haft en ledig dag och även idag, torsdag är jag ledig, så jag jobbar fredag, lördag, söndag. Och det är heller inte vilka tider som helst, totalt blir det 30 timmar utan raster räknade (10 timmar per dag) så jag ska heller inte sticka under stol med att jag känner ångest för den kommande helgen. Så här sitter jag, en 19-årig tjej som känner ångest av hur mycket jobb det blir i helgen, medan mängder av andra människor, framförallt ungdomar, inte har ett arbete - överhuvudtaget. Så egentligen ... jag ska ju för bövelen vara makalöst tacksam! Men jag måste erkänna att jag inte är det just nu. I vanliga fall blir jag hur glad som helst när jobbet ringer och de vill att jag ska jobba, men det har tråkigt nog nått en gräns då det blivit slentriant och inte fullt så motiverande att gå till arbetet längre.
Men eftersom jag är en ultraoptimistisk person ska jag försöka vända den här ångesten till att faktiskt känna tacksamhet över de tider jag får. Det blir inte lätt, men jag kan alltid göra ett gott försök. Tanken har slagit mig det senaste: de som har foten inne får verkligen jobba röven av sig och de som står utanför arbetsmarknaden får banne mig ingenting. Varför inte hitta en balans? Och dela på de jobb som finns så att alla får en bit av kakan? Jo, för att det är billigare att ha färre arbetstagare för arbetsgivaren så klart. Varför ska det handla om pengar?
Detta var så klart inte nytt för de som jobbat heltid i hela sina liv. Men för en nybakad student som just fått smaka på arbetslivet är det här nya känslor. Och jag som just nu söker heltidsjobb i Norge ... Ja, ja, det var allt för den här gången. Ibland måste jag bara få skriva av mig.
Nu ska jag kicka igång den här dagen på allvar och göra mitt bästa för att vara tacksam för det jag har.
Glöm nu inte att vi duger som vi är! Och att vi räcker mer än väl till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
