Har sovit jättedåligt i natt på grund av den här jäkla 30 timmars-jobbhelgen. Kände tillslut att det var bättre att gå upp än att ligga och vrida och vända i sängen. Tycker det är så dumt egentligen att jag känner sådan här ångest för det här. För egentligen, vad är det som är så farligt?, frågar jag mig själv. Har kommit fram till att jag inte är van vid sådana här långa pass och jag jobbar just nu på den tyngsta våningen där jag har minst erfarenhet ifrån. Så det är väl en kombination av känslan av att jobba så extremt många timmar plus att själva arbetet känns så pass ansträngande.
Det känns i alla fall bättre att vara uppe än att ligga och vånda och ha allt framför sig.
Arbetspass # 1 av 3: Idag, fredag, 08.00-19.00. Jag har bestämt mig för att ta en dag i taget och nu jäklar, nu kavlar jag upp ärmarna för att få den här fredgen överstökad!
Ikväll ser jag framemot Idol som är i Göteborg (!), en god fredagsmiddag och att få somna gott och lugnt i min nyinköpta säng, Bedtime Comfort nr. 2. Det ska jag tänka på heeela dagen lång.
Let's get over with!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar