Som det tidigare inlägget här nedan avslöjar, är jag en riktig vår- och sommartös som efter vintern plötsligt börjar tina till och öppna upp mina sinnen lagom till april ungefär.
Nu tänkte jag därför det var dags för en liten reflektion över hur denna vår hittills varit. Sammanfattningsvis lyder mina känslor och tankar följande:
Jag kom hem precis innan julfirandet förra året från en nio veckors långresa i Asien tillsammans med en kompis. Resan var helt otroligt härlig och rolig på flera vis, men precis så skoj den var, var den påfrestande och jobbig. I mitten av resan drabbades jag av en tung period med mycket rädda världen-tankar och det var svårt att hitta tröst och ett gott stöd där nere. Det var på så sätt extra tungt.
Men efter cirka tre veckor hittade jag min benstarka livsknista igen och sken upp med den thailändska solen. Så hade ett par magiska avslutande veckor i Thailand trots ett par skitirriterande och
svikande händelser och beteenden.
Men det var därför en lite
deppig och förvirrad Sofia som kom hem till
juliga Sverige.
Jag hade ju bokat volontärresa till Tanzania som skulle börja 14 februari-27 mars men då jag där nere i Asien märkte att jag inte skulle ha råd med detta blev jag ju inombords så enormt besviken på mig själv och så förvirrad. Vad skulle jag nu göra? Det var minst sagt
deppigt att komma hem till
iskylan och det bläcksvarta mörkret. Tung kropp, tungt huvud. Jag var dessutom innerligt trött på att jobba i
bemanningspoolen, att aldrig veta hur jag skulle jobba, vilka tider, när, var hur osv, osv ...
Mitt inre skrek
bläää helt enkelt!
Men ... det visade sig att ju mer jag kom in i bemanningen, ju mer jag jobbade, ju fler tider jag fick, desto bättre mådde jag. I mars hade jag kommit in i en skön rutin- och
arbetslunk. Försäsongsträningen med fotbollslaget fick mig att skapa vardagsrutin och fotbollen
skände mig även gemenskap, glädje, kondition, styrka och
endorfiner. Så bra - och så behövligt!
Dessutom tog jag den 4 mars körkort - det var en obeskrivlig lättnad och lycka! Fy
fan vad jag och mamma kämpade med det hela vintern i snöskiten. Och fy vad vad glad jag är över att ALDRIG behöva lägga mer pengar till det skitiga mjölkföretaget - så
svinigt dyrt med
körlektionerna att jag baxnade.
När april gjorde entré kände jag mig ännu piggare och gladare. Hela april var finfin. London-weekenden med "Fab Kommunal" är helt klart det roligaste som inträffat detta år. Fy
fan vad kul vi hade alltså! Bara boka så där spontant, åka iväg, hamna i en fantastisk stad, träffa nytt folk, umgås med underbara tjejer och festa och bara ha så där
JÄDRANS SKOJ!
Och nu då? Jo, maj har snart passerat mittenstecket och även denna månad har hittills varit underbar. Det är en Soffan i storform som nu rapporterar. Livet flyter på kanonfint.
Kan då gå in på några mål jag nu suttit upp:
Ska spela så mycket fotboll som möjligt, både tränings- och
matchmässigt. Det är börjat bra för oss i serien. :)
Ska komma in mer på min mer GI-tonade mat. Ska gå ner flera kilon runt bålen.
Äldreboendejobbet fick min kosthållning till katastrof, nu är jag på god väg att komma i den fina form jag var när jag tog studenten. Fotbollen, löpning och
Friskis och
Svettis med
GI ska få mig att bli
fit som bara den.
Spara pengar till kommande resor och till Peace and Love. :)Och så det kanske allra viktigaste:
Fortsätta vara en glad skit och en snäll, omtänksam och ärlig vän som ställer upp och som utgår från det positiva. Ge och ta vänskap och kärlek helt enkelt!
Länge leve den glada Soffanloppan!