Nu börjar den - på riktigt!

26 juli (fullt medveten om att det är en aning sent) - men det är nu mitt riktiga, och faktiskt allra, allra sista sommarlov börjar! Det känns så fantastiskt underbart (hela min kropp känns redan nu avspänd från all huvudvärk och spänningar som mitt jobb orsakade), och äntligen äntligen, ÄNTLIGEN är också mitt fucking sommarjobb över! Kan verkligen inte beskriva denna underbart sköna känsla jag känner över det. Gött är också att jag fick semesterersättningen till slut. Ja, ibland måste man tydligen tjöta på konstiga, sega personer som min chef i allra högsta grad var för att få ut sina rättigheter.

Sommaren verkar också ha anlänt till goa, goa Göteborg och vad mer kan man begära?

Ha det nu underbart och njut av den här tiden.

För att vända på steken ...

Aa, för att vända den arga ton i förgående inlägg kommer här ett mer positivt sådant. Jag nämnde ju tidigare att jag verkligen älskar Gothia Cup och här kommer ännu en orsak till det. Av ren slump träffade jag på ett par fotbollskompisar när jag cyklade hem från jobbet i torsdags kväll och dessa tjejer hade fått kontakt med ett par roliga spanjorer som var med och spelade i Gothia, och som de gick runt med när jag stötte på dom. Hur som helst så tillbringade jag och kompisarna stort sett hela helgen med dessa söta killar och för att inte dra ut på för många ord så var det en av den här sommarens allra bästa helger hittills. De kom även trea av 206 lag så snacka om att dom var grymma på att sparka boll!

Som en "naturlig följd" kommer tankar som att åka att hälsa på dom upp, många tänker nog att man som person är naiv och för snabb i tankarna, att man typ befinner sig i ett slags lyckorus men jag känner har ju ändå känt min kropp i snart 18 år nu och känner av mina sinnen rätt så bra och känner när jag snackar strunt och säger något jag menar.

Så vad säger ni, tjejer, let's keep the contact and see them next year!

De bor i Valencia, by the way. Bilden är från goggle och kommer upp
om man söker på just Valencia. Om någon ville veta! :P

Ha det gott kära, underbara du, och glöm inte att stå på dig (!) om det exempelvis uppstår sådana situationer som jag ska ta i tu med senare idag (läs förgående inlägg).

Tro fan inte du kommer undan!

Fuck vad jag är nöjd med mig själv nu. Kunde inte sova så gick upp och gjorde det som låg och gnagade i min hjärna; skrev ett töntigt korrekt dokument till min chef att jag faktiskt HAR RÄTT TILL SEMESTERERSÄTTNING. Ska lämna brevet till honom idag så får vi väl se hur han reagerar. Jag tänker i alla fall stå på mig och säger han något om att jag inte har rätt till detta får han smaka på motstånd kan jag säga.

För du, chefen, tro inte att du kommer undan.

Har jag slitit så som jag gjort hos dig i sju långa veckor är jag värt varenda krona jag har rätt till.
Du kanske inte visste det, men nu vet du ju i alla fall att i Sofias kretsar kommer man inte undan hur lätt som helst.

Även om jag är blond är jag inte helt pantad.

Fan vad jag älskar Gothia

Att vara en fotbollsälskade människa och bo i Göteborg är faktiskt en stor gåva. En vecka - varenda sommar - fylls staden av människor från världens alla små torg och gator vars hjärtan brinner för en och samma sak. Och jag tycker det är så jädrans häftigt och faktiskt ärofyllt att just jag får ta del av detta fantastiska! Jag pratar självklart om älskade, älskade Gothia Cup.

Något som också känns så bra med detta är att när jag en kall februaridag drömmer mig bort bland dem ljuvligaste månaderna av dem alla (det vill säga juni, juli, augusti) så vet jag att Gothia alltid, alltid kommer finnas där som en trogen vän. Det är alltid Gothia varje sommar och det är bara så himla underbart, tycker jag, vars hjärta dunkar för denna sport.

I år hade jag även bestämt mig för att absolut INTE missa invigningen så jag och A gick och köpte upp oss på varsin biljett. Och vet ni ... fan vad bra det var! Så fantastiskt, underbart, fint, vackert, rörande, känslofyllt och jag vet inte vad! Damn asså, aa, jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Det var helt enkelt helt ofattbart fint.

Ps. Ikväll ska jag jobba (17:00 -22:00) men jag hade så jäkla gärna gått och sett en rykande het match: Tölö mot LDB i Girl 19:ons A-slutspel kl 18:00 (har mött Tölö en gång, riktigt bra är de). Ja, ja, livet tycks av någon mer eller mindre konstig anledning ibland vara grönare på andra sidan.

Men vafan Sofia, ryck upp dig nu! Du kommer ju tjäna stålar, och tänk: Gothia kommer ju tillbaka.

År. Efter år. Efter år.

Snart så ...

Helg, helg, du min älskade helg. Snart är du i min famn och jag kan inte beskriva hur underbart skönt det ska bli.

Comeback!

Jajamän, här är jag ju; den gamla vanliga Sofia med den likså gamla vanliga energin. Nämen, så gött då! Tja, jag vet egentligen inte riktigt när det vände men nu är surkärringarna borta från jobbet i tre veckor (alltså semester) och kanske har det sin lilla betydelse.

Alltså, det jag försöker säga är: Jobbet känns mycket bättre nu och det är ju bara till att erkänna det att; de' va la änna gött, de' då.

Något som jag också kan erkänna är att jag verkligen har funderat mycket på detta lilla sommarjobb (hur ska jag göra, ska jag bita ihop som jag alltid har gjort eller ska jag gå efter vad mitt hjärta säger?) och har efter mycket om och men bestämt mig att det inte är värt att sitta där till 10 augusti. Det var ju trots allt inte bara tanterna på jobbet som fick mig att vantrivas, det var nog en blandning av lite smått och gott, tror jag. Men om jag nu trivs, why not sitta kvar till den 10:onde kan man fråga sig. Hmm... Ja... Jag var tydligen i ett så pass desperat läge så att jag tackade ja till vilket jobb som helst och tänkte inte för fem öre på hur många veckor det var, för hallå eller - pengar! Klart man tackar ja.

Men hur som helst: För mig är det inte värt det, har kommit på att det tuffaste läsåret hitills i mitt liv kräver ett par veckors ledighet för att bli fit for fight igen. Tvåan på gymnasiet (och på Polhem dessutom) var riktigt, riktigt tuff kan jag säga.

Så högst juli ut. Och då verkligen högst. Jag skulle bli världens lyckligaste göteborgare om jag fick gå 18:oende eller veckan därpå. Men man kan ju inte få allt man önskar här i livet, så vi får väl se kära fina du.

Nä, nog om mitt fucking jäkla sommarjobb. Nu tänker jag köra på stenhårt till när det nu blir och sedan, ja, sedan ... då vet man aldrig vad som kan hända!

Men om jag får som jag vill blir det garanterat nåt i stilen: Marmaris, here we cooooooooooome!!!!!!!!!!!!!!!!!!!