Fan vad jag älskar Gothia

Att vara en fotbollsälskade människa och bo i Göteborg är faktiskt en stor gåva. En vecka - varenda sommar - fylls staden av människor från världens alla små torg och gator vars hjärtan brinner för en och samma sak. Och jag tycker det är så jädrans häftigt och faktiskt ärofyllt att just jag får ta del av detta fantastiska! Jag pratar självklart om älskade, älskade Gothia Cup.

Något som också känns så bra med detta är att när jag en kall februaridag drömmer mig bort bland dem ljuvligaste månaderna av dem alla (det vill säga juni, juli, augusti) så vet jag att Gothia alltid, alltid kommer finnas där som en trogen vän. Det är alltid Gothia varje sommar och det är bara så himla underbart, tycker jag, vars hjärta dunkar för denna sport.

I år hade jag även bestämt mig för att absolut INTE missa invigningen så jag och A gick och köpte upp oss på varsin biljett. Och vet ni ... fan vad bra det var! Så fantastiskt, underbart, fint, vackert, rörande, känslofyllt och jag vet inte vad! Damn asså, aa, jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Det var helt enkelt helt ofattbart fint.

Ps. Ikväll ska jag jobba (17:00 -22:00) men jag hade så jäkla gärna gått och sett en rykande het match: Tölö mot LDB i Girl 19:ons A-slutspel kl 18:00 (har mött Tölö en gång, riktigt bra är de). Ja, ja, livet tycks av någon mer eller mindre konstig anledning ibland vara grönare på andra sidan.

Men vafan Sofia, ryck upp dig nu! Du kommer ju tjäna stålar, och tänk: Gothia kommer ju tillbaka.

År. Efter år. Efter år.