Tacksamhet - det bästa som finns

Denna vecka har varit en extremt krävande vecka. Prov, läxor och tunga FN-rollspel två dagar. Med råga på det skulle vi möta topplaget Torslanda i fotbollen på fredagen. Inte konstigt att jag kände mig rätt så utpumpad på fredagseftermiddagen. Men eftersom jag verkligen hade sett fram emot den här matchen (det känns alltid lite extra gött och få in en riktig go, fet stämpel på en torslandaspelare) så började jag tagga igång mig själv med peppande tankar. Jag ville verkligen vinna den här matchen. Till hundra pris. Att få knäppa Torslanda på fingrarna och ge dom en löjligt belåten blick som skulle reta sönder dem och även ge dom ett par riktigt feta skador, hade varit så jävla gött. Usch, detta låter ju nästan hemskt, men så är stämningen mellan oss. Dock delade jag nog ut ett och annat blåmärke och stämpel men vi vann tyvärr inte. Torslanda var helt enkelt bättre än oss. Vi hade flera skador så vi hade kanske inte det allra bästa laget, men satan vad vi kämpade i alla fall. Det tar vi med oss, tjejer.

Pappa fyllde även år igår, 45 faktiskt så när jag inte var på det bästa humöret precis, möttes jag av farfar, farmor, farbror, hans tjej, moster och mosters man i vardagsrummet. Som sagt, inte på världens bästa humör så satte mig och åt räkor själv i köket. Efter att ha ätit mammas goa cheesecake (och faktiskt inte ensam i köket, utan orkade tillslut pallra mig till vardagsrummet), föll jag ned som en dominopjäs rätt ned i sängen. Puh. Den här veckan var faktiskt ingen lätt match.

Tyvärr stämmer inte uttrycket efter regn kommer solsken, i det här fallet. Efter denna stressvecka kommer faktiskt ännu en till. Men det är inte läge för mig att sitta och nämna vad det är jag ska plugga, osv, det finns ingen mening. Utan jag ska fan vara tacksam till att jag överhuvudtaget får gå i skolan. Det får inte alla här på jorden.

Jag lovar, om man tänker så blir allt mycket lättare. Tacksamhet är den bästa medicinen - i alla kategorier!

... Så nu ska jag plugga. Vilken festlig lörsdagskväll.

Come on, för fan!

Arrhh. Det känns lite pressat just nu. Filmkunskapsprov imorgon, två inlämningar i engelskan imorgon och mastodont FN-rollspel onsdag och torsdag med säkert en del läxor på det med. Fan. Känns som jag suttit med den här jävla engelska-uppgiften i fem år nu. Så ni förstår nog att jag behöver peppas upp lite. Känner du samma som mig är det bara att följa min linje. Det vill säga att man sätter in två bilder som peppar sönder en! Så ... Nu kör vi. Fan också att vi gör.
!!!!!!!!!!!!!

Det där om att skriva av sig ... Och att vara tacksam för det man har

Det där om att en blogg uppfyller nån slags bra mening; det vill säga att man kan med bloggen skriva av sig, lätta på jobba känslor, händer mig just nu. Jag är så jävla trött på att gå runt i mina vita sneakers som är sönderslita (vi snackar seriöst söndriga med hål och en en hel sula som har förflyttat sig).
Har i och för sig ett par stövlar men det är ändå 19 april idag, och det känns rätt tröttsamt att använda dem nu. Så jag har länge letat efter "dom där perfekta sneakersen", ni vet. Efter mycket om och men hittade jag dom och i samma sekund jag såg dom på nätet sprang jag till Stadium XL för att "spend some money". Men nej, nej, nej, dom fanns inte i min storlek och heller inte i någon Stadium-butik. I hela Sverige. De enda som fanns kvar i storlek 37 var i Finland. Mm-hm. Lyckat. Och nu när jag hade tänkt och bege mig ut på en grundlig sko-rajd och kolla för andra alternativ så har mamma plötsligt handlat upp resten av mitt studiebidrag (500 kr, har nämligen inte eget bankomatkort, pinsamt, jag veet!).

Anledningen är att jag och mamma ska åka till Kreta i början av maj och då gick väl ekonomin helt enkelt inte ihop efter att ha betalt resan. Så nu får jag vänta tills löningen kommer.
Fast Sofia. Det finns saker som är värre.

Människor lever i fattigdom, svälter ihjäl, torteras, diskrimineras, behandlas illa, som har ett förfärligt liv helt enkelt.

Och så sitter jag och snackar om det här. Fan, Sofia, det är sorgligt. Att vi (för jag är säker att jag inte är ensam) blivit så I-landsproblems-aktiga, är fan förjävligt.

Jag ska vara glad att jag har ett hem och gå till, att jag får en utbildning, har kompisar, får mat på bordet varje dag och möjlighet till fritidsaktiviteter. Jag tycker vi ska vara tacksamma till det.
Så till mig själv: dra på dig stövlarna och var glad. Det kommer en dag då jag så glatt går med en påse sneakers i min hand.

Nämen Sofia, då!

Kommer du ihåg norrlänningen i programet Robinson som gick för typ tio år sedan? I alla fall så sa han nåt som typ "skämmes ta mig fan" och som blev värsta grejen, du vet. Samma sak kan man säga till mig nämligen. Jag har ju glömt bort min topp-tre-idag-lista totalt! Ajaj, Sofia. Icke bra. Så vad gör man? Jo, man skriver en så klart!

1. Sol, sol, underbara sol. Ibland känns livet som Louis Armstrongs "What a wonderful world". Ibland känns det också att det var värt att välja Polhemsgymnasiet. En brygga vid vattnet typ en meter utanför skolan är ju inte fy skam. Vi låg och gottade oss (eller jag satt i och för sig upp, men det var lika wonderful för det) och värmde oss i den underbara vårsolen. Killar, killar som läser detta: vi snackar heeta brudar här asså, tänk solblekt hår (alla dock inte blonda men brunetterna e lika snygga för det!) och spralliga blå ögon och rosiga kinder. They're hot, men! Och snälla och glada också. Tänk vad fina fräknar vi fick, bruds!

2. C. Bara för att du var så go och frågade mig hur det var i bamba. Omtänksamhet är nåt som jag tycker är väldigt fint och en sån fråga kan man nog inte fråga för många gånger. Men jag e så glad så, jag mår prima ballerina. Tack snälla och goa C, tanken värmde.

3. FREDAAAAG!!!!!!!!!! Behöver jag motivera detta? I don't think so. Känn på känslan! Smaka på den! Är den inte god? Jomen klart som fan att den är! Fan vad sugen man e på och festa då, får la se om man kan haffa nåt imorgon...

Nu ska jag gå ner och käka hemmagjord pizza som mamma gjort. Göttigt. Ha en fin fredagskväll och dra några extra drag med mascaraborsten brudar, vettja! Om det väntas partaj menar jag!

Anyway, ha det gött.

Aj då

Nä, det var inte alls det lag som i fjol kunde titulera sig som svenska mästare som spelade på Nya Ullevi mot GAIS idag. Tvärtom kunde GAIS, om de hade sumpat så jävla mycket, lika gärna vunnit med två-tre bollar. Nope, nu hoppas vi på ett mycket bättre spel till nästa match mot AIK. Och att snyggingen Sebastian Eriksson kommer tillbaka från sin fotskada och spelar igen! Go Sebban!

Jag hjärta mamma

Efter mycket om och men så kan jag med ärlighet säga: jag älskar dig, morsan! E hon för go eller e hon?! Kom nyss och knackade på så försynt inbärandes med mackor, färsk annanas och mjölk.

Du är är för go du, mamma.

Bara för mig själv?

Ibland känns det jag skriver menlöst. Vem skriver jag för egentligen? Är det för mig själv, för bara Dig, en tjej uppe i Norrland, en kille i Stockholm, en tant i Värmland eller en gubbe i Skåne? Tja, inte fan vet jag. Eftersom jag får noll kommentarer varje inlägg så har jag verkligen no. Idé. Fast... kanske sitter det massor med varelser i det lilla avlånga landet som följer mitt liv. Ja, som verkligen läser och tar till det jag skriver. Ja, jag kanske inte ska vara så pessimistisk (som Votaire var, hehe) i alla fall. Fast... egentligen. Sofia, tror du på allvar att du har många läsare? Nope. Nä. Just det. Så vem skriver du för? Tja, om inte annat mig själv. Man har ju alltid hört att det "är bra att skriva av sig".

Rackans vad bra att bloggen gör nytta för nåt i alla fall.

PS. Du behöver inte lämna en kommentar, om du inte viiill, menar jag. Asså, du fååår ju bara läsa.

Nu ska jag (efter sommarjobbsletande med A och fotbollsträning) plugga FN, engelska och lite filmkunskap. Ha det!

Finns inga ord

Ibland blir man bara så mörkrädd. Världen är äckligt otäck. Det finns så många onda människor här på denna jord. Att lilla tio-åriga Engla hittades mördad kom kanske inte som en chock, men jag blir bara så arg. Jag fattar inte hur man kan döda en människa. Det är hemskt, fruktansvärt, skrämmande, otäckt. Nej. Det finns helt enkelt inte ord.

Engla - ditt namn var inte långt ifrån ordet ängel. Det är du nu. Världens finaste ängel är du Engla.

En liten parentes: Det var verkligen inte min (och lagets heller) dag idag, innan jag fick reda att detta fruktansvärta, förlorade vi tyvärr årets seriepremiär idag mot Mölnlycke. Jag fick tyävrr gå ut efter redan fem minuter, hade redan under uppvärmningen känningar i baksidan. Jaja, jag kommer igen. Sebastian, har jag ditt fulla stöd? Tack, det känns bra att ha dig vid min sida. 2-1 blev det till Mölnlycke förresten. De hade en landslagsspelare från Senegal på tillfälligt besök som sprang som en skållad råtta och andades som en häst, och för övrigt hade rumpa som en... ja, en sån' som många i Afrika har. Men inget ont till henne, hon var verkligen briljant.

Men hallå? Vad håller jag på med? Jag sitter och skriver om detta när en liten flicka har tagits ifrån sitt liv. Vet ju att man måste gå vidare, och det kommer jag även att göra. Det är ju så mycket annat som sker och som styr tankeverksamheten. Imorgon är det kanske inte glömt men det tynar successivt bort.

Därför tycker jag att vi ger denna kväll till Engla och att vi ägnar en tanke till Engla och hennes ensamstående mamma och hennes pappa som bor i Spanien.

Engla - du är allas vår ängel

Nu blev jag partysugen också!

C sms:ade förrut om jag visste om det var någon fest ikväll. Tyvärr vet jag ingen. Jag som hade väntat mig en sköön, slapp hemmakväll i mitt lilla rum blev plöstligt jäklig partysugen! Ahh, fan va roligt det hade varit att shake:a loss till some serious hot, hot, HOT music nu! Aja, den som väntar på något gott ...

Svårt shoppingsug

När jag var ungefär... aa, jag vet inte riktigt hur gammal jag var, men säg typ mellan- till högstadieåldern, så äälskade jag att gå i affärer och botanisera runt bland klänningar, inredningsgrejer, hårtoffsar, läppglans och massa annat roligt. Det där intresset har (förvånansvärt nog) minskat på senare år. Jag känner idag inte alls den lust jag kunde känna efter att spana in det senaste. Fast jag gillar ju fortfarande mode och smink, jag läser tidningar som Cosmopolitan, Glamour och ibland Veckorevyn. Så självklart gillar jag det fortfarande. Men jag tycker inte det är lika fantastiskt att gå i affärer längre. Det känns jobbigt, stressigt, svettigt, trångt, blä helt enkelt. Nu överdrev jag väl lite, men nä, det är inte lika dröm-rosa-fluffigt längre. Har inte varit i stan och kollat runt lika ofta som förrut på vääldigt länge.
En sak jag tror som gjort att min lust för shopping har minskat, är att jag inte har tid längre. Ja, jag tror verkligen att orsaken är simple as that. Jag går nu på gymnasiet och kommer hem mycket senare på eftermiddagarna, och då är det kanske bara en timme kvar till träningen, eller så har man massa läxor och göra, eller så är man heelt fucking slut i huvudet. En sak jag faktiskt jag märkt är att man allt oftare är som en zombie när man kommer hem från skolan, man orkar inget mer än träning och plugg. Att frenetiskt spana i affärer orkar jag inte längre.

Dock är det som med allt och alla att det alltid går upp och ner. Nu när det blivit vår, då man börjat få flirtiga fräknar på kinderna och att sol och kärlek känns inte alltför långsökt längre, har jag smått börjat få tillbaka det där shoppingsuget igen. Det känns bara så himla retfullt, man vill ju ha så mycket! Det finns ju damn so much nice. Synd är det också att man inte har ekonomin till det. Men drömmar är inte helt dumma, de heller. Men nåt fint ska man väl kunna införskaffa sig i vår och sommar. Nåt som jag sååå gärna vill köpa är ett par mockasinstövlar med sådana där nonchalanta snygga fransar. Det är ju bara damn så snyggt. Ett par utsvängda jeans och ett par med slimmare stil med några upprivna hål, mm, det hade heller inte varit fel.

Sedan skall jag ju till Chania i maj och då finns det ju läge for some serious shoppning time..!

Gött att IFK vann idag förresten. Synd bara att min favorit Sebasitan Eriksson inte var med på grund av skada. Jaja, han kommer igen! Du har mitt fulla stöd, Sebastian. Ha det så gott. Och just det: shoppa lugnt!

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN!!!

Satans vad jag har längtat efter detta ögonblick! Mamma ringde förrut: Sofia, det blir resa. Jag: först helt tyst... efter några sekunder: Min kropp kokar över av lycka och ska jag uttrycka känslan i nåt slags ord får det bli: Aaaaaarhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!

KRETA, HERE WE COME!!!!!!!

Lördag - en rätt härlig dag

Jag tycker faktiskt fredagar slår lördagar. Det är liksom nåt speciellt med den där fredagskänslan, ja, men ni veet..? Men lördagar är så klart inte helt fel de med. Efter en låång frukost ska jag nog dra till Stadium XL med lilla mamsen. Jag, mamma och härliga moster har nämligen tänkt att ta en restresa vecka 19 (noga utvalt så att det inte krockar med något nationellt prov) och då skojade mamma igår lite om att vi kunde kolla vad det finns för bikinis "ute i affärerna nu". Vi har faktiskt pratat länge om den här resan men som det är i många fall är det ofta "mer prat än verkstad". Men nu verkar det i alla fall bli av och det känns så klart underbart, jag längtar jävligt mycket! Det blir antagligen Kreta, men jag är inte så kräsen av mig, bara jag får sol och bad är jag lyckans själ. För övrigt är nog min och A:s chans att göra vår lördagsvana som är att dra till solariet vid typ tolv, ganska så liten.

Sen vet jag inte riktigt vad som händer idag. Vet i alla fall att jag måste läsa veeeery much i min svenskbok, Robinson Crusoe. Är på sidan 84 nu, så mm... Ha det så gott och unna dig nåt riktigt smarrigt idag, jo-o, det tycker jag!

Jävla pissdag

Dagen började bra. Dock var jag extreemt trött när jag vaknade men lite trötthet får man leva med emellanåt. Sen rullade la dagen på i en rätt så bra fart. Kort skoldag (slutade 13.10) så var hemma vid tjugo över två ungefär. Började värma lasange som mamma hade gjort kvällen innan. Åt, och tänkte börja med att plugga på ett förhör vi ska ha i historia på fredag. Min dator (som jag inte lämnat in för repration) låter för jävligt, ibland lyssnar jag på ashög musik för att jag inte orkar med skiten. Så tänkte att jag tar Fredriks data istället och pluggar. När jag har förhör och prov på "faktasaker" brukar jag alltid sammanfatta det man ska kunna i ett word-dokument och göra massa färger på olika ord så jag kommer ihåg i hjärnan. Så det gjorde jag. När jag väl skulle hitta dokumentet igen (Fredrik kom nämligen hem och då är det förbjudet att vara i hans rum) och skicka det till min hotmail så finns det inte! Ni vet säkert hur det känns när man gjort något och verkligen ansträngt sig och så har allt varit förgäves. Arhhh säger jag bara!!!! FA-AN. Sen börjar jag och Fredrik bråka, det slutar med att han kastar in en halvuppdrucken energi-dryck i mitt rum. TAAACK, FREDRIK! Jävligt bra gjort! Det var ju trevligt med klibbiga hallonfläckar överallt. Thanks, verkligen really nice indeed. ARHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!

Hur dum för man bli?! Fan vad jag kan svära nu, men ... jag sparar det. Blev så pissed off att jag blev ett morrande åskmoln. Skulle egentligen varit ute och tränat nu men min pissbror förstörde och gjorde mig jävligt förbannad. Nu har jag suttit i ca en och en halv timma och skrivet om den där jävla word-domumentet om historian. Behöver plugga på lite andra grejer men nu får det räcka i stunden. Känner att jag behöver få ut mina aggressioner så ska ut och springa nu.

FAN TA MIN BROR IBLAND. Du suger, Fredrik.