Tacksamhet - det bästa som finns

Denna vecka har varit en extremt krävande vecka. Prov, läxor och tunga FN-rollspel två dagar. Med råga på det skulle vi möta topplaget Torslanda i fotbollen på fredagen. Inte konstigt att jag kände mig rätt så utpumpad på fredagseftermiddagen. Men eftersom jag verkligen hade sett fram emot den här matchen (det känns alltid lite extra gött och få in en riktig go, fet stämpel på en torslandaspelare) så började jag tagga igång mig själv med peppande tankar. Jag ville verkligen vinna den här matchen. Till hundra pris. Att få knäppa Torslanda på fingrarna och ge dom en löjligt belåten blick som skulle reta sönder dem och även ge dom ett par riktigt feta skador, hade varit så jävla gött. Usch, detta låter ju nästan hemskt, men så är stämningen mellan oss. Dock delade jag nog ut ett och annat blåmärke och stämpel men vi vann tyvärr inte. Torslanda var helt enkelt bättre än oss. Vi hade flera skador så vi hade kanske inte det allra bästa laget, men satan vad vi kämpade i alla fall. Det tar vi med oss, tjejer.

Pappa fyllde även år igår, 45 faktiskt så när jag inte var på det bästa humöret precis, möttes jag av farfar, farmor, farbror, hans tjej, moster och mosters man i vardagsrummet. Som sagt, inte på världens bästa humör så satte mig och åt räkor själv i köket. Efter att ha ätit mammas goa cheesecake (och faktiskt inte ensam i köket, utan orkade tillslut pallra mig till vardagsrummet), föll jag ned som en dominopjäs rätt ned i sängen. Puh. Den här veckan var faktiskt ingen lätt match.

Tyvärr stämmer inte uttrycket efter regn kommer solsken, i det här fallet. Efter denna stressvecka kommer faktiskt ännu en till. Men det är inte läge för mig att sitta och nämna vad det är jag ska plugga, osv, det finns ingen mening. Utan jag ska fan vara tacksam till att jag överhuvudtaget får gå i skolan. Det får inte alla här på jorden.

Jag lovar, om man tänker så blir allt mycket lättare. Tacksamhet är den bästa medicinen - i alla kategorier!

... Så nu ska jag plugga. Vilken festlig lörsdagskväll.