Hallå igen bloggen! Är tillbaka efter en helt underbar resa. Har varit extremt intensivt men shit vad kul vi haft! Tyvärr var vi lite väl optimistiska när det gällde att ta sig från hotellet till Stansted airport så vi - tro det eller ej - missade planet (!). Som tur var kunde vi boka om biljetterna till helt okej pris till ett flyg tidigt morgonen därpå. Men om vi säger så här, natten kunde varit bättre. Att kunna sova på en flygplats är banne mig en tuff uppgift, inga Hästen-sängar här inte. Men egentligen, huvudsaken är att vi tillslut kom hem, det är faktiskt det som räknas. Tyvärr har äckliga basiller lagt sig som ett täcke över oss (förkylning, hemsk smärta från blåsa i munnen, feber, frossa och jag som blev sjuk nu när vi kom hem), men en sak är säker och det är att vi kommer igen!
Det här var i alla fall en helt underbar start på 2010 och jag känner att jag börjar få ännu mer pejl på livet och framtiden. Fasen vad gött! Det dåliga samvetet har lagt sig en aning och jag tänker istället att jag äger rätten till att njuta och ha det bra. Sen får vi se vad som händer med mitt starka hjälpbehov, det kommer lösa sig. Jag ska i alla fall tänka att det finns massor med eldsjälar därute som gör världen bättre och helt klart är att jag ska dra mitt strå till stacken - i den mån det går, så klart.
Önskar alla en mysig kväll, ska själv kurera mig och se om Paradise Hotel kan råda bot på mina sjukdomsbasiller, yeay!
P.S. TACK Siri för din insats som värdinna och ledsagare! Kärlek till dig!!
tisdag 26 januari 2010
tisdag 19 januari 2010
Djuuupa tankar
Efter ett litet mini-uppehåll är jag nu tillbaka. Känner att jag så smått börjar få någorlunda pejl på livet och mina mål och drömmar för 2010 börjar så småningom falla på plats. No hurry, it's gonna be alright, liksom.
Dock har jag det senaste funderat mycket på u-land kontra i-land, vilket överflödssamhälle vi lever i och jag har fått dåligt samvete när jag tänker på hur många där ute i stora vida världen som lever under omänskliga förhållanden. Jag tänker mig de klassiska bilderna som organisationer så som Röda Korset, Unicef och Plan Sverige matar oss med stup i kvarten; exempelvis afrikaner som inte har tillgång till rent vatten, mat och som är drabbade av svåra sjukdomar. Jag har stundtals fått ett så starkt sug att jag nästan bestämt mig för att det är det här jag vill syssla med i framtiden. Det vill säga hjälpa. Hjälpa människor som är i behov. Som behöver stöd från oss som har det bättre. Jag tänker mig främst människor i tredje världen. Det skulle kännas som ett fruktansvärt meningsfullt arbete. Samtidigt vet jag inte hur den vägen fram till målet skulle se ut. Jag vill å ena sidan inte jobba på en organisation och vända papper och där stora delar av pengarna hamnar i de administrativa, jag vill ju ändå ge känna att det jag håller på med verkligen når fram och håller hög kvalité. Ska man bli biståndsarbetare då, kan man fråga sig?
Det är mycket tankar men jag tror samtidigt det är bra att då och då reflektera och stanna upp. Men dessa starka känslor jag fått som: "aamen här sitter jag och ska till London imorgon och så finns det massa människor som inte ens får mat för dagen - hur kan jag med, liksom?", tror jag är skadligt för mig själv. Jag har verkligen fått dåligt samvete och känt frustration över världens situation. Men när jag tänker efter så kan jag inte hårddra detta så extremt långt. Min sanning är att jag är värd att unna mig saker - utan att få dåligt samvete för folket i u-länderna. Jag är värd att ha kul, att hitta på saker, resa och njuta. Så istället för att känna ett tungt samvete hänga över en och tänka på jordens fattigdom måste jag inse att jag har rätt att må bra utan att ha dåligt samvete.
Att jag i framtiden - på ett eller annat sätt - vill arbeta med något i hjälpande form är jag i alla fall säker på, vad det blir löser sig. Nu ska jag i alla fall njuta av den här London-resan och tänka att utvecklingen går framåt och att det faktiskt finns hopp för de som lever under miserabla förhållanden. För tänk vad människan vill hjälpa egentligen! Jag ska även tänka i tacksamhetbanor, för jag är banne mig extremt tacksam för mitt liv. Jag har det verkligen fruktansvärt bra.
Så nu säger jag avslutningsvis: jag slänger iväg dåligt samvete-koftan, plockar fram njuta-tröjan och tänker att jag, i den mån jag kan, ska hjälpa människor i framtiden!
Tillsammans blir vi starkare!
Dock har jag det senaste funderat mycket på u-land kontra i-land, vilket överflödssamhälle vi lever i och jag har fått dåligt samvete när jag tänker på hur många där ute i stora vida världen som lever under omänskliga förhållanden. Jag tänker mig de klassiska bilderna som organisationer så som Röda Korset, Unicef och Plan Sverige matar oss med stup i kvarten; exempelvis afrikaner som inte har tillgång till rent vatten, mat och som är drabbade av svåra sjukdomar. Jag har stundtals fått ett så starkt sug att jag nästan bestämt mig för att det är det här jag vill syssla med i framtiden. Det vill säga hjälpa. Hjälpa människor som är i behov. Som behöver stöd från oss som har det bättre. Jag tänker mig främst människor i tredje världen. Det skulle kännas som ett fruktansvärt meningsfullt arbete. Samtidigt vet jag inte hur den vägen fram till målet skulle se ut. Jag vill å ena sidan inte jobba på en organisation och vända papper och där stora delar av pengarna hamnar i de administrativa, jag vill ju ändå ge känna att det jag håller på med verkligen når fram och håller hög kvalité. Ska man bli biståndsarbetare då, kan man fråga sig?
Det är mycket tankar men jag tror samtidigt det är bra att då och då reflektera och stanna upp. Men dessa starka känslor jag fått som: "aamen här sitter jag och ska till London imorgon och så finns det massa människor som inte ens får mat för dagen - hur kan jag med, liksom?", tror jag är skadligt för mig själv. Jag har verkligen fått dåligt samvete och känt frustration över världens situation. Men när jag tänker efter så kan jag inte hårddra detta så extremt långt. Min sanning är att jag är värd att unna mig saker - utan att få dåligt samvete för folket i u-länderna. Jag är värd att ha kul, att hitta på saker, resa och njuta. Så istället för att känna ett tungt samvete hänga över en och tänka på jordens fattigdom måste jag inse att jag har rätt att må bra utan att ha dåligt samvete.
Att jag i framtiden - på ett eller annat sätt - vill arbeta med något i hjälpande form är jag i alla fall säker på, vad det blir löser sig. Nu ska jag i alla fall njuta av den här London-resan och tänka att utvecklingen går framåt och att det faktiskt finns hopp för de som lever under miserabla förhållanden. För tänk vad människan vill hjälpa egentligen! Jag ska även tänka i tacksamhetbanor, för jag är banne mig extremt tacksam för mitt liv. Jag har det verkligen fruktansvärt bra.
Så nu säger jag avslutningsvis: jag slänger iväg dåligt samvete-koftan, plockar fram njuta-tröjan och tänker att jag, i den mån jag kan, ska hjälpa människor i framtiden!
Tillsammans blir vi starkare!
lördag 9 januari 2010
Ovisshet
Mitt liv känns ganska ovisst just nu. Det känns lite läskigt måste jag erkänna. Jag har under hösten reflekterat flera gånger över hur lugn och harmonisk jag känner angående framtiden. Jag har varit nöjd med att ta diverse strötider på äldreboendet (som visserligen blivit väldigt många), för att sedan fylla all tid med lite, lite träning och fest och fika med vänner. Hösten har i stora drag varit underbar.
Men nu känns det som om det behöver hända något. Det är nytt år och det känns för första gången som rädslan kring framtiden greppat ett litet tag om mig.
När jag lugnat ner mig lite och fått ro i kroppen ska jag formulera årets drömmar och mål. Jag ska ha mål angående jobb/studier, resor, relationer och träning. Om dessa kommer komma upp på bloggen eller ej återstår att se, men saken är i alla fall klar att jag kommer sätta upp mål för 2010.
Jag ska egentligen inte vara hispig, det är ju jag som styr min livsbåt och eftersom jag är en positiv skit kommer jag välja roliga, spännade, lärorika och utvecklande vägar. Jag måste inse att det är jag som håller i min framtid, att det är mina härliga drömmar och mål som styr min kommande tid. Hur underbart är inte det, liksom?!
Just nu står i alla fall högst upp på min mållista ett jobb och boende i Norge. Och som sagt, när jag lugnat ner mig ska jag formulera - och hoppas, hoppas, hoppas förverkliga.
Men nu känns det som om det behöver hända något. Det är nytt år och det känns för första gången som rädslan kring framtiden greppat ett litet tag om mig.
När jag lugnat ner mig lite och fått ro i kroppen ska jag formulera årets drömmar och mål. Jag ska ha mål angående jobb/studier, resor, relationer och träning. Om dessa kommer komma upp på bloggen eller ej återstår att se, men saken är i alla fall klar att jag kommer sätta upp mål för 2010.
Jag ska egentligen inte vara hispig, det är ju jag som styr min livsbåt och eftersom jag är en positiv skit kommer jag välja roliga, spännade, lärorika och utvecklande vägar. Jag måste inse att det är jag som håller i min framtid, att det är mina härliga drömmar och mål som styr min kommande tid. Hur underbart är inte det, liksom?!
Just nu står i alla fall högst upp på min mållista ett jobb och boende i Norge. Och som sagt, när jag lugnat ner mig ska jag formulera - och hoppas, hoppas, hoppas förverkliga.
onsdag 6 januari 2010
Time for some utvärdering
Förra året vid den här tiden skrev jag upp ett par mål jag ville uppnå under 2009. Egentligen skulle man inte kunna kalla dem mål, för om jag har fattat det rätt ska ett mål innehålla en del kriterier, det finns en klassisk mall som heter "SMART" (S: specifikt, M: mätbart, A: angeläget, R: realistiskt, T= tidsbestämt) och jag kan inte påstå att det jag ville uppnå var så pass noga formulerat och bestämt. Så om man ska vara petig skulle man kunna säga att det var drömmar/önskningar.
Hur som, drömmarna var följande: (jag skrev varje sak i dåtid för att förstärka känslan att den skulle kunna uppfyllas)
Att jag hade en riktigt rolig vårtermin och fixade hyfsade betyg (har till mig själv sagt att jag helst ska få ett snitt över 17,0. Dock är detta inte det väsentliga, det viktigaste är ju att jag gör mitt bästa och lär mig saker) och att jag firade studenten med så mycket pompa och ståt som det bara gick.
Utvärdering: Vårterminen var stundtals fylld av väldigt mycket plugg, men i det stora hela var det en underbar tid. Faktumet att jag hade bal och student framför mig gjorde att jag fick motivation. Jag fick 17,1 i snitt (och nu blir det ännu bättre med alla meritpoäng som kommer räknas in!). Jag känner att jag inte kunde göra bättre. Undantaget är körkortsteorin som jag slarvade med. På studenten var jag ju sjuk men jag sket faktiskt f*n i det och bara firade och njöt.
Att jag kom guldkornen i klassen närmare och faktiskt fick vänner för livet.
Utvärdering: Jag tycker jag kom flera närmare, men jag vet att det inte är lätt att hålla en vänskap levande och djup hela livet ut, jag ska i alla fall göra mitt bästa för att hålla dessa ovärderliga band kvar så länge som det bara är möjligt. Detta som jag säger nu har jag varit medveten om länge, men det känns som om det blivit allt klarare under året, och det är att vänner är en av det bästa sakerna som finns.
Att jag fick ett helgjobb och även sommarjobb som jag trivdes med och som jag utvecklades genom och som också resulterade i att jag inte behövde gå på knäna för att få ihop ekonomin och som gjorde att jag kunde spara ihop till en utlandsresa.
Utvärdering: Jag fick ett jobb som timvikarie på ett äldreboende vilket jag är fruktansvärt tacksam för! Jag har lärt mig otroligt mycket, att vara stark och inte ta skit från sura arbetskamrater. Jag har aldrig haft så här bra ekonomi som jag har nu, så att jag är den lyckliga osten i den dystra krisen kan man helt klart säga.
Att jag hittade kärleken (fast jag är inte en desperat letare, "kommer den så kommer den")...
Utvärdering: I'm a single lady, I'm a single lady! Det skulle vara underbart med en pojkvän men känner inte det behovet att att jag verkligen vill ha någon. Men som sagt, slår blixten ner kommer jag vårda den väl.
Att jag åkte till ett varmt, soligt, kärleksfullt, lärorikt och gosigt land någonstans i världen.
Utvärdering: Danmark (Köpenhamn) och Turkiet (Alanya) blev årets utlandsresor. Köpenhamn var intensivt, roligt, mysigt och party. Alanya var helt klart en av dem roligaste veckorna under hela året. Det var en helt underbar mix av allt som kan tänkas inträffa på en typisk turistort. Skulle nästan säga att det ihop med studenten var årets bästa.
Att jag utvecklades i fotbollen och tog en ordinarie plats i a-laget och att vi vann trean och tog oss upp till tvåan. Det med uppflyttning känns dock orealistiskt men äh, vi är unga tjejer som inte ger upp i första taget! Näsets SK, kanske blir 2009 vårt år?!
Utvärdering: Fotbollen tycker jag ändå började bra. Vi hade precis fått nya tränare och efter att inte ha känt förtroende från min förra fick jag en nytändning och tänkte att: "aamen, det här kan nog bli mitt år". Men icke så Nicke. Visserligen var våren hyfsat bra men med hösten kom motgången. Det gick heller inte så bra för oss i serien så man skulle kunna säga att det var ett mindre lyckat år för laget och mig. Men vi kommer komma tillbaka! Och får jag bara lite träning och vilja tillbaka ska jag nog kunna utvecklas massor! ;)
Om jag då ska summera detta i stora drag känns det som jag uppnådde majoriteten av det jag önskade. Drömmarna angående skola, vänner, jobb och resa uppnåddes (!). Fotbollen började okej men blev sedan platt pannkaka. Men som jag sa i ett förgående inlägg; fy fasen vad bra 2009 blev!
Hur som, drömmarna var följande: (jag skrev varje sak i dåtid för att förstärka känslan att den skulle kunna uppfyllas)
Att jag hade en riktigt rolig vårtermin och fixade hyfsade betyg (har till mig själv sagt att jag helst ska få ett snitt över 17,0. Dock är detta inte det väsentliga, det viktigaste är ju att jag gör mitt bästa och lär mig saker) och att jag firade studenten med så mycket pompa och ståt som det bara gick.
Utvärdering: Vårterminen var stundtals fylld av väldigt mycket plugg, men i det stora hela var det en underbar tid. Faktumet att jag hade bal och student framför mig gjorde att jag fick motivation. Jag fick 17,1 i snitt (och nu blir det ännu bättre med alla meritpoäng som kommer räknas in!). Jag känner att jag inte kunde göra bättre. Undantaget är körkortsteorin som jag slarvade med. På studenten var jag ju sjuk men jag sket faktiskt f*n i det och bara firade och njöt.
Att jag kom guldkornen i klassen närmare och faktiskt fick vänner för livet.
Utvärdering: Jag tycker jag kom flera närmare, men jag vet att det inte är lätt att hålla en vänskap levande och djup hela livet ut, jag ska i alla fall göra mitt bästa för att hålla dessa ovärderliga band kvar så länge som det bara är möjligt. Detta som jag säger nu har jag varit medveten om länge, men det känns som om det blivit allt klarare under året, och det är att vänner är en av det bästa sakerna som finns.
Att jag fick ett helgjobb och även sommarjobb som jag trivdes med och som jag utvecklades genom och som också resulterade i att jag inte behövde gå på knäna för att få ihop ekonomin och som gjorde att jag kunde spara ihop till en utlandsresa.
Utvärdering: Jag fick ett jobb som timvikarie på ett äldreboende vilket jag är fruktansvärt tacksam för! Jag har lärt mig otroligt mycket, att vara stark och inte ta skit från sura arbetskamrater. Jag har aldrig haft så här bra ekonomi som jag har nu, så att jag är den lyckliga osten i den dystra krisen kan man helt klart säga.
Att jag hittade kärleken (fast jag är inte en desperat letare, "kommer den så kommer den")...
Utvärdering: I'm a single lady, I'm a single lady! Det skulle vara underbart med en pojkvän men känner inte det behovet att att jag verkligen vill ha någon. Men som sagt, slår blixten ner kommer jag vårda den väl.
Att jag åkte till ett varmt, soligt, kärleksfullt, lärorikt och gosigt land någonstans i världen.
Utvärdering: Danmark (Köpenhamn) och Turkiet (Alanya) blev årets utlandsresor. Köpenhamn var intensivt, roligt, mysigt och party. Alanya var helt klart en av dem roligaste veckorna under hela året. Det var en helt underbar mix av allt som kan tänkas inträffa på en typisk turistort. Skulle nästan säga att det ihop med studenten var årets bästa.
Att jag utvecklades i fotbollen och tog en ordinarie plats i a-laget och att vi vann trean och tog oss upp till tvåan. Det med uppflyttning känns dock orealistiskt men äh, vi är unga tjejer som inte ger upp i första taget! Näsets SK, kanske blir 2009 vårt år?!
Utvärdering: Fotbollen tycker jag ändå började bra. Vi hade precis fått nya tränare och efter att inte ha känt förtroende från min förra fick jag en nytändning och tänkte att: "aamen, det här kan nog bli mitt år". Men icke så Nicke. Visserligen var våren hyfsat bra men med hösten kom motgången. Det gick heller inte så bra för oss i serien så man skulle kunna säga att det var ett mindre lyckat år för laget och mig. Men vi kommer komma tillbaka! Och får jag bara lite träning och vilja tillbaka ska jag nog kunna utvecklas massor! ;)
Om jag då ska summera detta i stora drag känns det som jag uppnådde majoriteten av det jag önskade. Drömmarna angående skola, vänner, jobb och resa uppnåddes (!). Fotbollen började okej men blev sedan platt pannkaka. Men som jag sa i ett förgående inlägg; fy fasen vad bra 2009 blev!
tisdag 5 januari 2010
Sakta men säkert
... går det framåt i min "att göra"-dag. Ska jobba i morgon och i övermorgon så känner att jag behöver få det mesta fixat ikväll. Men man ska inte stressa, nej, det är totaly out.
Ikväll är i alla fall målet att installera mp3n och söka jobb. Skrivbordet och avbokningen av kryssningen är fixat, vilket känns gött!
Ikväll är i alla fall målet att installera mp3n och söka jobb. Skrivbordet och avbokningen av kryssningen är fixat, vilket känns gött!
måndag 4 januari 2010
Planerar- och kureringsvecka
Vecka 1 2010 blir för mig en planerar- och kureringsvecka. Till helgen väntar dock eventuellt reunion med mitt gamla fotbollslag IF Väster (kul!) och på torsdag blir det party. Men annars är det planering och kurering som gäller. Har tyvärr dragit på mig en mindre förkylning men ska nog vara på banan inom en snar framtid.
För övrigt känns Norgeplanerna allt närmare och det känns underbart. Jag vet dock inte hur det skulle vara att jobba och bo i Norge några månader - visst finns risken att jag vantrivs och får ont i magen redan första jobbdan, men man får testa sig fram här i livet, jag kommer i alla fall ha Frida med mig och det är en enorm trygghet.
Så jag inte glömmer kommer här en liten lista på vad jag ägna mig åt det kommande dagarna:
Installera min nyinköpta Ipod, äntligen!
Söka jobb på nav.no
Avboka Galaxy-kryssningen - tyvärr läggs den på is men saken är klar att den i alla fall blir av, frågan är bara när
Ringa ett par vänner jag inte pratat med på länge
Lägga in bilder på datorn
Laga mitt skrivbord
Bara vara, ta det lugnt, insupa nuet och läsa böcker
Nu ska jag dock inte ta ut något i förskott men på något sätt känns Norgedrömmen allt närmare. Och så blir det ju Londonliv 20-20 januari också (har knappt fattat det än) - mycket att se framemot med andra ord. Känns inte riktigt så när jag sitter här framför datorn med snuva och killande hals.
Ja, ja, det kunde varit värre!
Återkommer imorgon/ om ett par dar med utvärdering av 2009 och vad som komma skall. Tror 2010 blir ett bra år på många sätt!
Kärlek och kraft i vinterkylan
För övrigt känns Norgeplanerna allt närmare och det känns underbart. Jag vet dock inte hur det skulle vara att jobba och bo i Norge några månader - visst finns risken att jag vantrivs och får ont i magen redan första jobbdan, men man får testa sig fram här i livet, jag kommer i alla fall ha Frida med mig och det är en enorm trygghet.
Så jag inte glömmer kommer här en liten lista på vad jag ägna mig åt det kommande dagarna:
Installera min nyinköpta Ipod, äntligen!
Söka jobb på nav.no
Avboka Galaxy-kryssningen - tyvärr läggs den på is men saken är klar att den i alla fall blir av, frågan är bara när
Ringa ett par vänner jag inte pratat med på länge
Lägga in bilder på datorn
Laga mitt skrivbord
Bara vara, ta det lugnt, insupa nuet och läsa böcker
Nu ska jag dock inte ta ut något i förskott men på något sätt känns Norgedrömmen allt närmare. Och så blir det ju Londonliv 20-20 januari också (har knappt fattat det än) - mycket att se framemot med andra ord. Känns inte riktigt så när jag sitter här framför datorn med snuva och killande hals.
Ja, ja, det kunde varit värre!
Återkommer imorgon/ om ett par dar med utvärdering av 2009 och vad som komma skall. Tror 2010 blir ett bra år på många sätt!
Kärlek och kraft i vinterkylan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
