Djuuupa tankar

Efter ett litet mini-uppehåll är jag nu tillbaka. Känner att jag så smått börjar få någorlunda pejl på livet och mina mål och drömmar för 2010 börjar så småningom falla på plats. No hurry, it's gonna be alright, liksom.

Dock har jag det senaste funderat mycket på u-land kontra i-land, vilket överflödssamhälle vi lever i och jag har fått dåligt samvete när jag tänker på hur många där ute i stora vida världen som lever under omänskliga förhållanden. Jag tänker mig de klassiska bilderna som organisationer så som Röda Korset, Unicef och Plan Sverige matar oss med stup i kvarten; exempelvis afrikaner som inte har tillgång till rent vatten, mat och som är drabbade av svåra sjukdomar. Jag har stundtals fått ett så starkt sug att jag nästan bestämt mig för att det är det här jag vill syssla med i framtiden. Det vill säga hjälpa. Hjälpa människor som är i behov. Som behöver stöd från oss som har det bättre. Jag tänker mig främst människor i tredje världen. Det skulle kännas som ett fruktansvärt meningsfullt arbete. Samtidigt vet jag inte hur den vägen fram till målet skulle se ut. Jag vill å ena sidan inte jobba på en organisation och vända papper och där stora delar av pengarna hamnar i de administrativa, jag vill ju ändå ge känna att det jag håller på med verkligen når fram och håller hög kvalité. Ska man bli biståndsarbetare då, kan man fråga sig?

Det är mycket tankar men jag tror samtidigt det är bra att då och då reflektera och stanna upp. Men dessa starka känslor jag fått som: "aamen här sitter jag och ska till London imorgon och så finns det massa människor som inte ens får mat för dagen - hur kan jag med, liksom?", tror jag är skadligt för mig själv. Jag har verkligen fått dåligt samvete och känt frustration över världens situation. Men när jag tänker efter så kan jag inte hårddra detta så extremt långt. Min sanning är att jag är värd att unna mig saker - utan att få dåligt samvete för folket i u-länderna. Jag är värd att ha kul, att hitta på saker, resa och njuta. Så istället för att känna ett tungt samvete hänga över en och tänka på jordens fattigdom måste jag inse att jag har rätt att må bra utan att ha dåligt samvete.

Att jag i framtiden - på ett eller annat sätt - vill arbeta med något i hjälpande form är jag i alla fall säker på, vad det blir löser sig. Nu ska jag i alla fall njuta av den här London-resan och tänka att utvecklingen går framåt och att det faktiskt finns hopp för de som lever under miserabla förhållanden. För tänk vad människan vill hjälpa egentligen! Jag ska även tänka i tacksamhetbanor, för jag är banne mig extremt tacksam för mitt liv. Jag har det verkligen fruktansvärt bra.

Så nu säger jag avslutningsvis: jag slänger iväg dåligt samvete-koftan, plockar fram njuta-tröjan och tänker att jag, i den mån jag kan, ska hjälpa människor i framtiden!

Tillsammans blir vi starkare!