1. Imorgon är det ny månad. Sköna men för mig irriterande september går mot sina sista timmar. Mysig månad men jag är förbannad över Moderaternas framgång i valet (Sveriges nya arbetarparti, ta er i brasan). Att så många människor kunde lägga sin röst på dem gör mig både förvånad och arg. De ekonomiska klyftorna kommer öka och det lär bli ett allt hårdare klimat i samhället. Fredrik Reinfield, jag följer med spänning hur det kommer gå med jobben ...
Självklart ingår även SD:s intåg i riksdagen i detta, det är ett faktum att vi misslyckats med integrationen men inte löser det sig genom att rösta på ett högerextremistiskt parti med starka nationalistiska värderingar. Är helt enkelt arg på hur naiva, så äckligt giriga (mutskandalen i Göteborg), egoistiska och pantade många i Sverige är. Också ledsen över döda Elin och ännu försvunna Rasmus. Människan är en mycket konstig varelse. Det finns så många underbara människor runt om kring oss, men även så många galningar med så mycket sjukt i sig. Fan också, helt oskyldiga offer får avsluta sina liv så här, ska inte skylla på politiken i detta för det kommer alltid finnas svin som kommer göra andra människor illa, men ökade klyftor, större sociala orättvisor, en nedmonterad välfärd, massarbetslöshet och urusla trygghetsnät skapar inget annat än ILSKA, HAT, RASISM (finns studier som påsvisar det), VREDE och EGOISM. Jävla skit.
2. Nedräkningen kan börja # 1: Asienresan - 20 dagar kvar!
3. Kniven mot strupen # 1: vi måste plocka många poäng de sista resterande matcherna för att hänga kvar i division fyra (fotboll). Känner flåset men ska fortsätta spela med glädjen i ena handen och hjärtat i andra. Det tror jag är det enda vinnarkonceptet, att spela på glädje.
4. Kniven mot strupen # 2: övningskörningen. Måste. Ha. Kortet. Innan. Asien. Kämpa!
Slutligen: Jag är glad och tacksam att jag får ta del av denna fascinerande värld! Trots hemskheter är jag glad för att det fina som finns.
Tack för godheten.
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Livet, ack så skört det är
Idag har det varit en ljuvlig höstdag i Göteborg. Solen strålar ännu högt på den blåa himmelen. Luften är så där härligt krispig. Det är svårt att inte älska hösten när den är så här. Hösten blir liksom som en förlängning på sommaren fast i andra färger, bladen är ju underbart fina nu.
Jag tänker samtidigt på den försvunna 27-åriga tjejen som nu hittats död. Hon låg i ett skogsparti nära en hållplats på Hisingen. Jag finner inga ord. Tänk, hon kommer aldrig mer få uppleva sådana här fina höstdagar ... Hon kommer aldrig mer få uppleva känslan att bli förälskad, hon kommer aldrig få ge sig ut på äventyr i andra länder eller känna värmen i ansiktet när hon sitter på en brygga i Bohuslän en junikväll med ett glittrande hav framför sig ...
Så inte nog med att alla anhöriga kommer få leva med sin sorg och saknad i resten av deras liv, känner jag sorg för att hon aldrig får uppleva livet igen. Nu finns det dock ingen garanti som säger att vi enbart är däggdjur och dödliga, för det finns faktiskt chans att det finns ett liv efter detta. Jag menar, utan religion och andlighet hade många människors liv sett väldigt annorlunda ut. På något sätt vill jag intala mig själv att det finns en mening med religionen. Att den finns av en anledning. Finns det något liv efter döden hoppas jag hon har det bra var hon än är. Annars hoppas jag hon sover gott och fridfullt.
Den här händelsen hoppas jag inte väcker människors rädsla. Självklart är det naturligt att man känner obehag och förskräckelse, men jag hoppas detta påvisar livets skörhet - och där med även livets storhet. Livet är ju det största vi har! Jag tänker aldrig i mitt liv bli en bitter kärring som alltid klagar på småsaker och som suckar över att bussen är fem minuter sen. Än sen då, liksom? Jag lever ju och så farligt är det ju inte om man blir lite sen till jobbet/lektionen eller vad det kan handla om. Bara det att man lever tycker jag är stort.
Så kära vänner, ta vara på livet och var rädda om varandra. Vi lever inte för alltid (vem vill egentligen göra det?) och därför tycker jag vi ska putta undan alla i-landsproblem och inse att vi i väst har det riktigt bra, trots alla små skavanker.
För visst vore livet tråkigt om det bara gick i medvind hela tiden, då skulle vi ju aldrig riktigt kunna uppskatta allt det fina vi har. För att vara tacksam över det goda måste det ju även finnas lite motgångar och svackor här och där.
Men att någon annan tar någon annans liv ... Det är inte acceptabelt någonstans. Att det exempelvis finns dödsstraff år 2010 i ett så utvecklat land som USA är bara tragiskt.
Förlåt för en tung och eländig text, men jag är berörd av denna händelse. Hoppas, hoppas, hoppas de finner killen som fortfarande är försvunnen.
Slutligen, önskar alla en fin onsdagskväll
Jag tänker samtidigt på den försvunna 27-åriga tjejen som nu hittats död. Hon låg i ett skogsparti nära en hållplats på Hisingen. Jag finner inga ord. Tänk, hon kommer aldrig mer få uppleva sådana här fina höstdagar ... Hon kommer aldrig mer få uppleva känslan att bli förälskad, hon kommer aldrig få ge sig ut på äventyr i andra länder eller känna värmen i ansiktet när hon sitter på en brygga i Bohuslän en junikväll med ett glittrande hav framför sig ...
Så inte nog med att alla anhöriga kommer få leva med sin sorg och saknad i resten av deras liv, känner jag sorg för att hon aldrig får uppleva livet igen. Nu finns det dock ingen garanti som säger att vi enbart är däggdjur och dödliga, för det finns faktiskt chans att det finns ett liv efter detta. Jag menar, utan religion och andlighet hade många människors liv sett väldigt annorlunda ut. På något sätt vill jag intala mig själv att det finns en mening med religionen. Att den finns av en anledning. Finns det något liv efter döden hoppas jag hon har det bra var hon än är. Annars hoppas jag hon sover gott och fridfullt.
Den här händelsen hoppas jag inte väcker människors rädsla. Självklart är det naturligt att man känner obehag och förskräckelse, men jag hoppas detta påvisar livets skörhet - och där med även livets storhet. Livet är ju det största vi har! Jag tänker aldrig i mitt liv bli en bitter kärring som alltid klagar på småsaker och som suckar över att bussen är fem minuter sen. Än sen då, liksom? Jag lever ju och så farligt är det ju inte om man blir lite sen till jobbet/lektionen eller vad det kan handla om. Bara det att man lever tycker jag är stort.
Så kära vänner, ta vara på livet och var rädda om varandra. Vi lever inte för alltid (vem vill egentligen göra det?) och därför tycker jag vi ska putta undan alla i-landsproblem och inse att vi i väst har det riktigt bra, trots alla små skavanker.
För visst vore livet tråkigt om det bara gick i medvind hela tiden, då skulle vi ju aldrig riktigt kunna uppskatta allt det fina vi har. För att vara tacksam över det goda måste det ju även finnas lite motgångar och svackor här och där.
Men att någon annan tar någon annans liv ... Det är inte acceptabelt någonstans. Att det exempelvis finns dödsstraff år 2010 i ett så utvecklat land som USA är bara tragiskt.
Förlåt för en tung och eländig text, men jag är berörd av denna händelse. Hoppas, hoppas, hoppas de finner killen som fortfarande är försvunnen.
Slutligen, önskar alla en fin onsdagskväll
tisdag 28 september 2010
Låt inte rädslan vinna
Två unga människor är försvunna i Göteborg. Två familjer med respektive vänner och bekanta befinner sig i bottenlös ovisshet, mellan tro och tvivel, mellan ledsamhet och ilska.
Vad ska vi göra, vänner? SD har växt sig allt större, min bror och hans kompisar blev misshandlade när de var ute på stan i helgen, två ogripbara försvinnanden i Göteborg är ett faktum och våldet verka bara öka.
Det har visserligen gjorts väldigt mycket inom antivåldsområdet och vi har förebilden Ghandi. Men nu behöver vi ta ännu större krafttag. Vi måste jobba FÖR. Jobba för gemenskap, faktisk trygghet (sådan som är äkta), social rättvisa, en gedigen och behovsanpassad välfärd och för ett öppet och varmt klimat i samhället. En tjej som ska hem från krogen en tidig söndagsmorgon ska inte behöva känna sig rädd. Vi ska inte behöva ta långa genvägar, undvika vissa områden eller stanna hemma - bara för rädslan av att bli överfallen är större än glädjen i att gå ut och ha kul. Jag kan själv erkänna att jag många gånger känt mig illa till mods och ringt min mamma mitt i natten för att jag inte velat gå ensam från ett visst ställe. Men det är hög tid att det är slut på det nu.
Vi får dock inte glömma bort att det finns - och kommer säkert alltid att finnas - människor som är mentalt sjuka och som har osunt mycket aggression och andra drifter i kroppen. Men vi måste jobba för en förbättring. Dessa människor måste tas om hand. De ska finnas en plats för alla slags människor som behöver hjälp och vård, rädslan får inte ta överhanden. Annars kommer vi tillslut hamna i ett råkallt samhälle där ingen tillslut orkar reagera då våld och otäckheter blivit vardagsmat.
Och fine att vi måste bli bättre på vår samhällsplanering, det vill säga ljusa upp mörka skogspartier, öppna upp mörka gränder och få oss att "känna oss" mer trygga när vi är ute i mörker. Visst är det ett steg i rätt riktning, men det är att enbart skrapa på ytan.
Att grundligt komma till rätta med problemen gör vi genom våra attityder (könsroller, synen på mannen repektive kvinnan), våra värderingar (vad som är rätt och fel), våra föreställningar och våra förutfattade meningar. Vi behöver även skapa ett samhälle där de soc-ekonomiska klyftorna minskas och där alla blir sedda och hjälpta efter deras behov. De människor som är på glid och som är benägna att begå människobrott måste vi omfamna tidigt, vi måste få dem att känna trygghet och tillit till samhället, och ge dem sunda attityder. De kanske har hamnat snett av en eller flera anledningar och då tycker jag samhället (=vi) ta sitt ansvar att bygga upp dessa individers självkänsla, självförtroende och empatiska egenskaper. Därför vi inte vill att oskyldiga människor ska falla offer för dessa trasiga människor.
Ett offer är ett för mycket. Ett liv är ovärderligt och livet är det största vi har. Tänk om vi bara lever en gång ... Inte vill vi att vårt liv ska sluta i en mörk terräng bara för att vi varit ute och roat oss kvällen där innan.
Kära människor, låt inte rädslan vinna. Låt gemenskapen och värmen besegra och stråla ikapp. Visa varandra att det goda är starkare än det onda.
För jag tror på den goda och förnuftiga människan.
Vad ska vi göra, vänner? SD har växt sig allt större, min bror och hans kompisar blev misshandlade när de var ute på stan i helgen, två ogripbara försvinnanden i Göteborg är ett faktum och våldet verka bara öka.
Det har visserligen gjorts väldigt mycket inom antivåldsområdet och vi har förebilden Ghandi. Men nu behöver vi ta ännu större krafttag. Vi måste jobba FÖR. Jobba för gemenskap, faktisk trygghet (sådan som är äkta), social rättvisa, en gedigen och behovsanpassad välfärd och för ett öppet och varmt klimat i samhället. En tjej som ska hem från krogen en tidig söndagsmorgon ska inte behöva känna sig rädd. Vi ska inte behöva ta långa genvägar, undvika vissa områden eller stanna hemma - bara för rädslan av att bli överfallen är större än glädjen i att gå ut och ha kul. Jag kan själv erkänna att jag många gånger känt mig illa till mods och ringt min mamma mitt i natten för att jag inte velat gå ensam från ett visst ställe. Men det är hög tid att det är slut på det nu.
Vi får dock inte glömma bort att det finns - och kommer säkert alltid att finnas - människor som är mentalt sjuka och som har osunt mycket aggression och andra drifter i kroppen. Men vi måste jobba för en förbättring. Dessa människor måste tas om hand. De ska finnas en plats för alla slags människor som behöver hjälp och vård, rädslan får inte ta överhanden. Annars kommer vi tillslut hamna i ett råkallt samhälle där ingen tillslut orkar reagera då våld och otäckheter blivit vardagsmat.
Och fine att vi måste bli bättre på vår samhällsplanering, det vill säga ljusa upp mörka skogspartier, öppna upp mörka gränder och få oss att "känna oss" mer trygga när vi är ute i mörker. Visst är det ett steg i rätt riktning, men det är att enbart skrapa på ytan.
Att grundligt komma till rätta med problemen gör vi genom våra attityder (könsroller, synen på mannen repektive kvinnan), våra värderingar (vad som är rätt och fel), våra föreställningar och våra förutfattade meningar. Vi behöver även skapa ett samhälle där de soc-ekonomiska klyftorna minskas och där alla blir sedda och hjälpta efter deras behov. De människor som är på glid och som är benägna att begå människobrott måste vi omfamna tidigt, vi måste få dem att känna trygghet och tillit till samhället, och ge dem sunda attityder. De kanske har hamnat snett av en eller flera anledningar och då tycker jag samhället (=vi) ta sitt ansvar att bygga upp dessa individers självkänsla, självförtroende och empatiska egenskaper. Därför vi inte vill att oskyldiga människor ska falla offer för dessa trasiga människor.
Ett offer är ett för mycket. Ett liv är ovärderligt och livet är det största vi har. Tänk om vi bara lever en gång ... Inte vill vi att vårt liv ska sluta i en mörk terräng bara för att vi varit ute och roat oss kvällen där innan.
Kära människor, låt inte rädslan vinna. Låt gemenskapen och värmen besegra och stråla ikapp. Visa varandra att det goda är starkare än det onda.
För jag tror på den goda och förnuftiga människan.
tisdag 21 september 2010
Nytt kall i livet
Intergation, mångfald och öppenhet.
Tolerans och tålamod - mina nya slagord.
Slutligen, jag väljer att försöka se jorden som ett.
Tolerans och tålamod - mina nya slagord.
Slutligen, jag väljer att försöka se jorden som ett.
måndag 20 september 2010
Jag sörjer
Idag vann rasismen åter mark i Sverige. Vad händer med samhället? Varför bär så många på så främlingsfientliga åsikter? Media tror jag bär på en stol roll. Lika så alla människor som jobbar med integration i Sverige. Politikerna har bland annat inte lyckats skapa ett samhälle där invandrare kommer in i samhället på bästa möjliga tänkbara vis. Jag vet att det är fruktansvärt svårt att fånga alla men låt oss i alla fall jobba mot en förbättring.
För jag tycker det är härligt med mångfald. Det skapar nya möten. Det ger djup och dynamik i ett samhälle. Nya idéer kläcks. Gemenskap bildas. Kunskap vandrar mellan folk. Vi får en spännande och karismatisk befolkning. Kort och gott: vi behöver varandra.
Frågan är då: Hur ska vi få svenskar med invandrarbakgrund och svenskar födda i Sverige att mötas - på riktigt? Hur skapar vi tolerans och öppenhet? Hur skapar vi goda och demokratiska medborgare? Hur lyckas vi integrera människor som kommer till Sverige?
Inga lätta svar ... Får väl läsa ett år på universitetet för att komma i närheten av några vettiga svar på frågorna ... Fast jag känner mig redan så matt över rasismen att jag funderar på att bosätta mig i El Salvador med mina socialistiska vänner. De behöver ju lite feminism i Sydamerika också ...
Eller så utbildar jag mig till yogalärare i Indien och mediterar och äter naambröd resten av livet.
Kärlek till er alla
För jag tycker det är härligt med mångfald. Det skapar nya möten. Det ger djup och dynamik i ett samhälle. Nya idéer kläcks. Gemenskap bildas. Kunskap vandrar mellan folk. Vi får en spännande och karismatisk befolkning. Kort och gott: vi behöver varandra.
Frågan är då: Hur ska vi få svenskar med invandrarbakgrund och svenskar födda i Sverige att mötas - på riktigt? Hur skapar vi tolerans och öppenhet? Hur skapar vi goda och demokratiska medborgare? Hur lyckas vi integrera människor som kommer till Sverige?
Inga lätta svar ... Får väl läsa ett år på universitetet för att komma i närheten av några vettiga svar på frågorna ... Fast jag känner mig redan så matt över rasismen att jag funderar på att bosätta mig i El Salvador med mina socialistiska vänner. De behöver ju lite feminism i Sydamerika också ...
Eller så utbildar jag mig till yogalärare i Indien och mediterar och äter naambröd resten av livet.
Kärlek till er alla
lördag 18 september 2010
3 konstateranden
1. Jag har en sjuk, störd, skadeglad, psykisk instabil pappa.
2. Lisa Ekdahls platta Give Me That Slow Knowing Smile är underbar.
3. Jag hoppas så innerligt att de rödgröna vinner riksdagsvalet imorgon. Mitt hjärta bankar hårthårthårt för dem röda, mjuka vänstervindarna med de gröna inslagen av framtidstänk, miljöprioritet och hållbarhet.
Låt solidariteten och hjärtat vinna imorgon.
2. Lisa Ekdahls platta Give Me That Slow Knowing Smile är underbar.
3. Jag hoppas så innerligt att de rödgröna vinner riksdagsvalet imorgon. Mitt hjärta bankar hårthårthårt för dem röda, mjuka vänstervindarna med de gröna inslagen av framtidstänk, miljöprioritet och hållbarhet.
Låt solidariteten och hjärtat vinna imorgon.
torsdag 16 september 2010
Testdags!
Många inlägg nu, märks att jag är sjuk och inte gör någon nytta, he, he ... Men idag köpte jag och Sara de backpackerryggsäckar vi ska konka runt på i två månader. Wiiiee! Vad härligt det är att närma sig ett mål med små, små steg. Nu börjar även Asienhungern göra sig påmind på riktigt. Nya kulturer, värme, hav, god (?) mat, kärleksfulla leenden, färger, tempo, lugn, energi, djungel, öppen himmel, glädje ...
På tal om förgående inlägg tänkte jag göra ett litet test. Se om det är någon fin själ som följer min blogg ibland. Om jag inte har någon "läsare" gör det inte så mycket, men en av bloggens mening syftar ju till att få människor att välja optimismen, leva livet och våga leva det så mycket man bara kan - vi lever faktiskt här och nu och bara det är fantastiskt enligt mig!
Nu till testet. Jag funderar att åka till Afrika och volontärarbeta två-tre månader i början av 2011. Nu är då frågan, vilket land? Det finns följande alternativ på www.peaceworks.se:
1. Nigeria
2. Mozambique
3. Togo
4. Ghana
5. Marocko
6. Uganda
7. Tanzania
9. Malawi
10. Kenya
Frågan är alltså: Vilket land tycker du jag ska önska att få arbeta i? Ge ditt svar i kommentarsfältet!
Tack på förhand
På tal om förgående inlägg tänkte jag göra ett litet test. Se om det är någon fin själ som följer min blogg ibland. Om jag inte har någon "läsare" gör det inte så mycket, men en av bloggens mening syftar ju till att få människor att välja optimismen, leva livet och våga leva det så mycket man bara kan - vi lever faktiskt här och nu och bara det är fantastiskt enligt mig!
Nu till testet. Jag funderar att åka till Afrika och volontärarbeta två-tre månader i början av 2011. Nu är då frågan, vilket land? Det finns följande alternativ på www.peaceworks.se:
1. Nigeria
2. Mozambique
3. Togo
4. Ghana
5. Marocko
6. Uganda
7. Tanzania
9. Malawi
10. Kenya
Frågan är alltså: Vilket land tycker du jag ska önska att få arbeta i? Ge ditt svar i kommentarsfältet!
Tack på förhand
Afrika?
Efter att ha tillbringat den tidiga morgonen i sängen med laptopen framför ögonen och med ljuv musik strömmande från Spotify till mina (ack lite känsliga förkylda) öron, börjar det kännas mer och mer givet.
Mitt hjärta, min hunger och längtan säger att det blir Afrika efter Asien med Sara. Någon gång vill jag dit för att upptäcka och dra mitt stå till stacken. Och varför inte nu när jag är fri, är 20 och inte har några läsårsdatum att ta hänsyn till?! 
I gryningen
Kan inte sova ... Har förfärlig rethosta som kittlar och har sig i min stackars hals ... Inget kul alls men håller tummarna (kurerar mig så klart) för att jag ska bli frisk så snart som möjligt.
Har för övrigt hittat en bra hemsida för alla med volontärdrömmar. http://www.peaceworks.se/ är adressen, vilken är en svensk organisation som syftar till fred. Det känns extra motiverande tycker jag när organisationen verkligen har ett centralt syfte med mål och visioner och inte är något som startades "bara" för att skicka ut volontärer. Den har djup, mening och finns av en god anledning helt enkelt.
Så här sitter jag i sängen och hostar som bara den medan jag kollar in massa program i Afrika och i andra världsdelar ...
Waka, waka, this time for Africa ...
snart i miljöer som dessa ... 
tisdag 14 september 2010
Baciller
Har gått och blivit sjuk och mår allt annat än bra, men:
1. Jag har fått ett heltidsvikariat från och med 27 september fram tills att jag åker till Asien.
2. Sitter och surplar hett honungsvatten och kollar på ett intressant program på ettan om discons framväxt i Sverige.
3. Övningskörningen får framåt, när jag blir frisk ska jag jobba JÄRNET för att få det där fiolade kortet innan resan.
P.S. Idag fyller Felicia och Siri 20 bast! Yeah!
1. Jag har fått ett heltidsvikariat från och med 27 september fram tills att jag åker till Asien.
2. Sitter och surplar hett honungsvatten och kollar på ett intressant program på ettan om discons framväxt i Sverige.
3. Övningskörningen får framåt, när jag blir frisk ska jag jobba JÄRNET för att få det där fiolade kortet innan resan.
P.S. Idag fyller Felicia och Siri 20 bast! Yeah!
måndag 13 september 2010
Jobba FÖR
Har den senaste tvåveckors-perioden blivit väckt av en bemanning som vill att jag ska befinna mig på en av stadsdelens äldreboenden så snart som möjligt. Visst är jag glad att jag har ett jobb, men jag säger som Marina And The Diamonds "I Am Not A Robot", och please, politics, inse att rätten till fast anställning och heltidsjobb efter gymnasiet är sååå mycket bättre än att sänka arbetsgivaravgiften och på så vis fortsätta fjäska för arbetsgivarna. Det håller nämligen inte att hålla på och trxia och frixa lite här och där.
Vi kan inte skrapa på ytan och tro att några enkla åtgärder fixar arbetslösheten. Nej, efter att ha jobbat inom äldreomsorgen sedan januari 2009 har jag insett att vi måste satsa på fasta och tryggare anställningar och rätten till heltidsjobb. Bort med alla dessa osäkra timanställningar och investera från grunden med andra ord.
På det äldreboendet som jag jobbat mest på är personaltätheten så låg att det saknas ord. Speciellt på helgerna då det inte är humant att ensam ta hand om 8 dementa personer på morgonen/kvällen. Jag fattar inte varför vi prioriterar dessa områden starkare. Vad är det som är viktigt i livet? För mig är det glasklart att det är allt som innefattar det mycket omtalade begreppet välfärd.
Jag tycker en politiker som har hand om äldreomsorgen i Göteborg ska jobba en månad på lite olika boenden för att förstå att det behövs fler personal. Då skulle vi kunna hinna med allt som ska göras och föra en vård som inte tvingas till tidig läggdags bara för att nattpersonalen är så få och inte klarar att lägga människor. Och gärna mer pengar till lyxigare och miljövänligare mat (istället för Önos blandsaft på morgonen servera god färskpressad jucie som inte bara innehåller massa tillsatser och socker). Det finns liksom inte på kartan att kunna ge lite goda ostar som brie och gorgonzola till de äldre på kvällskvisten. Det är verkligen SPARA, SPARA, SPARA som gäller. INTE okej. Dessa människor har i de flesta fall tjänat samhället i 50 år, då tycker jag vi ska skriva deras sista kapitel i livet fint och värdigt. Dessutom är vårdpersonalen värda mer i lön, en direktör ska inte kunna bada i pengar medan en undersköterka går på knäna.
Vi får dock inte glömma att vi till skillnad för övriga världen, har det fruktansvärt bra i Sverige. Dock har vi fortfarande gigantiska soc-ekonomiska klyftor och det föds en obehaglig rasism bland oss. Att Sverigedemokraterna ser ut att växa sig allt större är förbaskat tråkigt tycker jag. Kan vi inte se jorden som ett och samma land? Vi är ju ändå alla människor, men som bara har lite olika kultur, hud- och hårfärg? Självklart har även jag förutfattade meningar om människor med invandrarbakrund, men jag tycker ändå att vi alla är lika mycket värda.
För övrigt har jag bestämt mig för att jobba för det jag tycker är bra i hädanefter. För det är lätt, när man är samhällsengagerad, att hela tiden lägga energi på det man tycker är FEL. Ta mig som exempel, det skulle vara saker som EMOT rasism, EMOT hedersproblematik, EMOT högerpolitikern som jag anser ökar klyftorna och skapar ett allt hårdare klimat i vårt samhälle, EMOT alla avgasutsläpp och EMOT det ökande gatu- och gängvåldet.
Skulle jag försöka jobba emot alla dessa frågor skulle jag nog bli helt galen. Jag skulle blivit en sådan bitsk och arg människa att jag hade gått under till slut. Nä. Nu har jag bestämt mig. Istället tänker jag jobba FÖR saker. Isället för emot rasism - FÖR tolerans och religonsfrihet. Istället för att kasta skit på SD och Alliansen - ROSA vänstersidan och uttrycka min kärlek till dem. Istället för emot miljöutsläpp, äta mindre kött och mer vegetariskt. Även köra så kallad "ecodriving" och cykla så mycket som möjligt. Vara lite mer snäll mot miljön helt enkelt.
Dagens budskap från mig blir därför:
Kort och gott: Från och med nu jobbar jag FÖR.
Ha en finfin måndag, allesammans. :)
Vi kan inte skrapa på ytan och tro att några enkla åtgärder fixar arbetslösheten. Nej, efter att ha jobbat inom äldreomsorgen sedan januari 2009 har jag insett att vi måste satsa på fasta och tryggare anställningar och rätten till heltidsjobb. Bort med alla dessa osäkra timanställningar och investera från grunden med andra ord.
På det äldreboendet som jag jobbat mest på är personaltätheten så låg att det saknas ord. Speciellt på helgerna då det inte är humant att ensam ta hand om 8 dementa personer på morgonen/kvällen. Jag fattar inte varför vi prioriterar dessa områden starkare. Vad är det som är viktigt i livet? För mig är det glasklart att det är allt som innefattar det mycket omtalade begreppet välfärd.
Jag tycker en politiker som har hand om äldreomsorgen i Göteborg ska jobba en månad på lite olika boenden för att förstå att det behövs fler personal. Då skulle vi kunna hinna med allt som ska göras och föra en vård som inte tvingas till tidig läggdags bara för att nattpersonalen är så få och inte klarar att lägga människor. Och gärna mer pengar till lyxigare och miljövänligare mat (istället för Önos blandsaft på morgonen servera god färskpressad jucie som inte bara innehåller massa tillsatser och socker). Det finns liksom inte på kartan att kunna ge lite goda ostar som brie och gorgonzola till de äldre på kvällskvisten. Det är verkligen SPARA, SPARA, SPARA som gäller. INTE okej. Dessa människor har i de flesta fall tjänat samhället i 50 år, då tycker jag vi ska skriva deras sista kapitel i livet fint och värdigt. Dessutom är vårdpersonalen värda mer i lön, en direktör ska inte kunna bada i pengar medan en undersköterka går på knäna.
Vi får dock inte glömma att vi till skillnad för övriga världen, har det fruktansvärt bra i Sverige. Dock har vi fortfarande gigantiska soc-ekonomiska klyftor och det föds en obehaglig rasism bland oss. Att Sverigedemokraterna ser ut att växa sig allt större är förbaskat tråkigt tycker jag. Kan vi inte se jorden som ett och samma land? Vi är ju ändå alla människor, men som bara har lite olika kultur, hud- och hårfärg? Självklart har även jag förutfattade meningar om människor med invandrarbakrund, men jag tycker ändå att vi alla är lika mycket värda.
För övrigt har jag bestämt mig för att jobba för det jag tycker är bra i hädanefter. För det är lätt, när man är samhällsengagerad, att hela tiden lägga energi på det man tycker är FEL. Ta mig som exempel, det skulle vara saker som EMOT rasism, EMOT hedersproblematik, EMOT högerpolitikern som jag anser ökar klyftorna och skapar ett allt hårdare klimat i vårt samhälle, EMOT alla avgasutsläpp och EMOT det ökande gatu- och gängvåldet.
Skulle jag försöka jobba emot alla dessa frågor skulle jag nog bli helt galen. Jag skulle blivit en sådan bitsk och arg människa att jag hade gått under till slut. Nä. Nu har jag bestämt mig. Istället tänker jag jobba FÖR saker. Isället för emot rasism - FÖR tolerans och religonsfrihet. Istället för att kasta skit på SD och Alliansen - ROSA vänstersidan och uttrycka min kärlek till dem. Istället för emot miljöutsläpp, äta mindre kött och mer vegetariskt. Även köra så kallad "ecodriving" och cykla så mycket som möjligt. Vara lite mer snäll mot miljön helt enkelt.
Dagens budskap från mig blir därför:
- Lägg din kraft och passion på sådant som tilltalar dig. Släpp fokus från allt som du vill jobba emot, arbetar du istället för saker du brinner för kommer flera ta efter och du kommer på så vis bidra till en godare värld.
Kort och gott: Från och med nu jobbar jag FÖR.
Ha en finfin måndag, allesammans. :)
lördag 4 september 2010
Politik och sådan shit
Hej godingar!
Tillbringat delar av helgen i Karlstad med två riktiga pärlor. Fick genast känslan att Karlstad är ett himla mysigt ställe. Värmland is the shit liksom! Att vi dessutom kom in på Oskar Linnros spelning var ju heller inte fel. ;)
Känner för övrigt att jag håller på och bli väldigt intresserad av politik, nu när det vankas val och allt. Rattade med en slump in P3 häromdagen och fick upp öronen för Ida Gabrielsson, ordförande för Ung Vänster. Hon verkar megago'. Hon är en skön människa i den politiska världen då det vimlar av sterotypiska mallar som vi - dock själva - byggt upp. Visserligen stämmer ibland våra egenskapta schabloner, exempelvis Moderata Ungdomsförbundet som försöker värva medlemmar med majoriteten (absoult inte alla) välkammade backslickskillar och tjejer med överdriven sidbena. Det känns så intetsägande tycker jag, att bara för att ens sociala bakrund "säger" att det är den vägen man ska gå.
Växer man upp i ett hyfsat rikt område med välutbildade föräldrar och där stödet till att plugga är starkt och där konservativa värderingar är normen, så är högersidans politik en "självklarhet" på något sätt. Det är som om ungdomarna inte tillåts tänka och tycka själva utan bara "föds" in i vilket parti de ska rösta på. Samma vibbar känner jag även med vänstersidan. Det är tråkigt när ungdomarna blir så oerhört starkt påverkade av deras omgivning, istället för att följa sina inre åsikter, oberoende vad ens nära och kära tycker.
Tur är väl då att vi alla är olika och att det med all säkerhet finns massivis med "bratsliknande" människor som älskar Miljöpartiet och "alternativa" personer som flaggar för, säg ... Centern. Hur som helst önskar jag att alla utnyttjar sin rösträtt den 19:e september. Det är det viktigaste. Vad varje person röstar på är så klart upp till var och en, det har jag inte att göra med alls, men jag själv kommer ge min röst med hjärtat, I gonna vote for the colour of love.
Nog om politiksnack, nu kommer dagens lista:
1. Av det jag sett av Karlstad - tycker jag det är en finfin stad.
2. Att åka tåg är ett smidigt och bra färdmedel.
3. Asienbudgeten är i gott som fixad, nu gäller det bara att leva ekonomiskt så jag kan spara till Afrika.
4. Ska spela första seriematchen imorgon på 10 månader - blir till att spela med en ursusel kondition - MEN; jag har lovat att jag ska spela med ett "Pontus Wernbloom-hjärta" så då ska det nog gå susen. :) Tre goa' poäng, let's work for it ...
KÄRLEK TILL ER ALLA
Tillbringat delar av helgen i Karlstad med två riktiga pärlor. Fick genast känslan att Karlstad är ett himla mysigt ställe. Värmland is the shit liksom! Att vi dessutom kom in på Oskar Linnros spelning var ju heller inte fel. ;)
Känner för övrigt att jag håller på och bli väldigt intresserad av politik, nu när det vankas val och allt. Rattade med en slump in P3 häromdagen och fick upp öronen för Ida Gabrielsson, ordförande för Ung Vänster. Hon verkar megago'. Hon är en skön människa i den politiska världen då det vimlar av sterotypiska mallar som vi - dock själva - byggt upp. Visserligen stämmer ibland våra egenskapta schabloner, exempelvis Moderata Ungdomsförbundet som försöker värva medlemmar med majoriteten (absoult inte alla) välkammade backslickskillar och tjejer med överdriven sidbena. Det känns så intetsägande tycker jag, att bara för att ens sociala bakrund "säger" att det är den vägen man ska gå.
Växer man upp i ett hyfsat rikt område med välutbildade föräldrar och där stödet till att plugga är starkt och där konservativa värderingar är normen, så är högersidans politik en "självklarhet" på något sätt. Det är som om ungdomarna inte tillåts tänka och tycka själva utan bara "föds" in i vilket parti de ska rösta på. Samma vibbar känner jag även med vänstersidan. Det är tråkigt när ungdomarna blir så oerhört starkt påverkade av deras omgivning, istället för att följa sina inre åsikter, oberoende vad ens nära och kära tycker.
Tur är väl då att vi alla är olika och att det med all säkerhet finns massivis med "bratsliknande" människor som älskar Miljöpartiet och "alternativa" personer som flaggar för, säg ... Centern. Hur som helst önskar jag att alla utnyttjar sin rösträtt den 19:e september. Det är det viktigaste. Vad varje person röstar på är så klart upp till var och en, det har jag inte att göra med alls, men jag själv kommer ge min röst med hjärtat, I gonna vote for the colour of love.
Nog om politiksnack, nu kommer dagens lista:
1. Av det jag sett av Karlstad - tycker jag det är en finfin stad.
2. Att åka tåg är ett smidigt och bra färdmedel.
3. Asienbudgeten är i gott som fixad, nu gäller det bara att leva ekonomiskt så jag kan spara till Afrika.
4. Ska spela första seriematchen imorgon på 10 månader - blir till att spela med en ursusel kondition - MEN; jag har lovat att jag ska spela med ett "Pontus Wernbloom-hjärta" så då ska det nog gå susen. :) Tre goa' poäng, let's work for it ...
KÄRLEK TILL ER ALLA
torsdag 2 september 2010
Finfin start!
Har varit ledig första septemberdagen till ära - gött! Solen sken från en klarblå himmel redan när jag steg upp så vara bara att slänga sig på altanen med massa tidningar och böcker och NJUTA. Älskar solen. Känns för övrigt som om hösten innan Asienresan kommer bli skön och mysig.
Min mål innan resan är:
1. Ta körkort.
Detta fixar jag genom att köra med skolan 3 gånger i veckan och köra oftare med mamma hemma. Även ta tag i körkortsteorin på riktigt. Bara ska ha kortet innan 20 oktober.
2. Komma igång med träningen, både den fotbolls- och konditionsmässigt.
Fotbollen går verkligen framåt, har hittat glädjen igen och känner att jag blir bättre och bättre efter det långa uppehållet. Konditionen är det bara att kämpa, kämpa och kämpa för. Springa och utnyttja en gratisvecka på Sportlife.
3. Jobba så mycket som möjligt.
Detta fixas genom att jag lägger in min tillgänglighet långt i förväg på bemanningssidan och då också går med i poolen för Linnéstadens förskolor.
Psst! Imorgon ska jag klippa av mitt långa hår, får se hur mycket jag vågar, men att det blir en förändring är bestämt. Härligt med nystarter.
Slutligen:
Jag är glad att jag lever och har det så bra. Det finns mycket att vara tacksam över. Jag skänker samtidigt en tanke till världens alla fattiga och särskilt Pakistans drabbade. Önskar att vi kunde vara utan alla dessa hemska naturkatastrofer. Dags att ställa om till en klimatsmartare värld kanske? Tänk på det, alla ledare i världen. Bort med alla onödiga massutsläpp och satsa på snällare grejer för vår miljö istället. Det hade ju varit görbra, som vi säger i goa' Göteborg.
Min mål innan resan är:
1. Ta körkort.
Detta fixar jag genom att köra med skolan 3 gånger i veckan och köra oftare med mamma hemma. Även ta tag i körkortsteorin på riktigt. Bara ska ha kortet innan 20 oktober.
2. Komma igång med träningen, både den fotbolls- och konditionsmässigt.
Fotbollen går verkligen framåt, har hittat glädjen igen och känner att jag blir bättre och bättre efter det långa uppehållet. Konditionen är det bara att kämpa, kämpa och kämpa för. Springa och utnyttja en gratisvecka på Sportlife.
3. Jobba så mycket som möjligt.
Detta fixas genom att jag lägger in min tillgänglighet långt i förväg på bemanningssidan och då också går med i poolen för Linnéstadens förskolor.
Psst! Imorgon ska jag klippa av mitt långa hår, får se hur mycket jag vågar, men att det blir en förändring är bestämt. Härligt med nystarter.
Slutligen:
Jag är glad att jag lever och har det så bra. Det finns mycket att vara tacksam över. Jag skänker samtidigt en tanke till världens alla fattiga och särskilt Pakistans drabbade. Önskar att vi kunde vara utan alla dessa hemska naturkatastrofer. Dags att ställa om till en klimatsmartare värld kanske? Tänk på det, alla ledare i världen. Bort med alla onödiga massutsläpp och satsa på snällare grejer för vår miljö istället. Det hade ju varit görbra, som vi säger i goa' Göteborg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
