Livet, ack så skört det är

Idag har det varit en ljuvlig höstdag i Göteborg. Solen strålar ännu högt på den blåa himmelen. Luften är så där härligt krispig. Det är svårt att inte älska hösten när den är så här. Hösten blir liksom som en förlängning på sommaren fast i andra färger, bladen är ju underbart fina nu.

Jag tänker samtidigt på den försvunna 27-åriga tjejen som nu hittats död. Hon låg i ett skogsparti nära en hållplats på Hisingen. Jag finner inga ord. Tänk, hon kommer aldrig mer få uppleva sådana här fina höstdagar ... Hon kommer aldrig mer få uppleva känslan att bli förälskad, hon kommer aldrig få ge sig ut på äventyr i andra länder eller känna värmen i ansiktet när hon sitter på en brygga i Bohuslän en junikväll med ett glittrande hav framför sig ...

Så inte nog med att alla anhöriga kommer få leva med sin sorg och saknad i resten av deras liv, känner jag sorg för att hon aldrig får uppleva livet igen. Nu finns det dock ingen garanti som säger att vi enbart är däggdjur och dödliga, för det finns faktiskt chans att det finns ett liv efter detta. Jag menar, utan religion och andlighet hade många människors liv sett väldigt annorlunda ut. På något sätt vill jag intala mig själv att det finns en mening med religionen. Att den finns av en anledning. Finns det något liv efter döden hoppas jag hon har det bra var hon än är. Annars hoppas jag hon sover gott och fridfullt.

Den här händelsen hoppas jag inte väcker människors rädsla. Självklart är det naturligt att man känner obehag och förskräckelse, men jag hoppas detta påvisar livets skörhet - och där med även livets storhet. Livet är ju det största vi har! Jag tänker aldrig i mitt liv bli en bitter kärring som alltid klagar på småsaker och som suckar över att bussen är fem minuter sen. Än sen då, liksom? Jag lever ju och så farligt är det ju inte om man blir lite sen till jobbet/lektionen eller vad det kan handla om. Bara det att man lever tycker jag är stort.

Så kära vänner, ta vara på livet och var rädda om varandra. Vi lever inte för alltid (vem vill egentligen göra det?) och därför tycker jag vi ska putta undan alla i-landsproblem och inse att vi i väst har det riktigt bra, trots alla små skavanker.

För visst vore livet tråkigt om det bara gick i medvind hela tiden, då skulle vi ju aldrig riktigt kunna uppskatta allt det fina vi har. För att vara tacksam över det goda måste det ju även finnas lite motgångar och svackor här och där.

Men att någon annan tar någon annans liv ... Det är inte acceptabelt någonstans. Att det exempelvis finns dödsstraff år 2010 i ett så utvecklat land som USA är bara tragiskt.

Förlåt för en tung och eländig text, men jag är berörd av denna händelse. Hoppas, hoppas, hoppas de finner killen som fortfarande är försvunnen.

Slutligen, önskar alla en fin onsdagskväll