Framtiden är ljus, baby!

Då och då kan det vara bra att se framåt och lista saker som man ser framemot att uppleva. Det piffar upp den ibland så färglösa vardagstristessen som vi emellanåt kan känna av. Så, därför:

5 saker jag ser framemot just nu:

Våren. Värme, sol, fräknar på näsan, vårkläder, glass, uteserveringar. Aaaahh, det är bara att konstatera: livet känns lyckligare och kärleksfullare när våren anländer till Göteborg.

Seriestarten i fotbollen. Nyklippt, alldeles, alldeles underbart gräs, ljummet väder och laddade till tusen. Ååh, det kommer bli så grymt roligt!

Att gå på balen och att ta studenten. Dessa två saker känner jag att det vilar helt otroligt skyhöga förväntningar över, att det verkligen ska bli så där "lyckat" och ofta tenderar sådant man har höga förväntningar på, att gå i kras och att man i slutändan kan konstatera att "det blev tråkigt nog inte så roligt som jag trodde". Men: på något sätt känns det som att studenten och allt runt om inte KAN bli en besvikelse. På något vis är studenten förskonat och det kan liksom bara bli HUR KUL SOM HELST!

Att ta en sista minuten-resa en vecka i juni (som som tur är har fotbollen uppehåll en vecka då) med mina kära guldkorn Nina, Alexandra och hennes syster Andrea.

Och just idag: Att vi spelar grym fotboll och krossar dagens motståndare; Fjärås. Tjejer från landet brukar oftast vara lite mer "fula" så idag ska vi sätta till dem rejält och ge dem ett par goa tryckare.

Go Näset!

Äntligen, veckans person!

Veckans person är Nergiz, min underbara klasskompis. Något som jag uppskattar extra mycket med Nergiz är att hon är en sådan person som man lätt kan prata mer djupa saker med, alltså om sina inre tankar och känslor. Till exempel i ettan (på gymnasiet), då kunde jag prata om jag ville om mer "djupa grejer" med henne och det kändes dessutom helt naturligt och avslappnat. Alltså är hon en sån oerhört öppen, sympatisk, stöttande och en lyssnande vän. Det är verkligen egenskaper som är få förunnat. En annan egenskap som jag också uppskattar väldigt mycket är ärlighet. Nergiz är verkligen en ärlig människa, hon står för vad hon tycker oavsett andras tyckanden och det är banne mig inte alla som gör här i världen.

Utöver att jag tycker hon är en underbar vän, så är hon också väldigt rolig. Man har ofta roligt med Nergiz. Det är även få som ler så vackert med sina ögon så som hon gör. Ååå, hon har så fina ögon!! Något som jag också tycker kan nämnas här (även om det så klart är insidan som räknas)är att hon är riktigt snygg. Har också en stilfull klädstil, otroooligt fint hår (ingen har mer lyser i håret än Nergiz) och fina drag i ansiktet. Och hennes läppar, herregud dem är helt galet härligt fylliga! Så sammanfattningsvis: det är omöjligt att INTE tycka om Nergiz! Nergiz är underbar.

Till er alla: ha nu en underbar helg!!! Mys, slappa, ta det lugnt, ät gott, unna dig något, ha det kul och NJUUUT av ledigheten.

Tiden äter upp en ibland

... och måste tyvärr meddela att Veckans person-inlägget ännu en dag får skjutas upp. Aja, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det ju. Annars har det varit en bra dag på flera sätt. Avslutades med en jobbig, jobbig brottning där benstyrka var i fokus. Jäklar vilken träningsverk jag kommer ha imorgon. Stunden då jag ska upp ur sängen kommer inte bli rolig, sanna mina ord. Men sen efter intervjun med Västtrafik jag och mina projekts-budy's ska göra imorgon är det AFTER WORK som gäller - första gången dessutom! Ååh, det ska bli kul! :D

Ha det så bra nu, godingar. Ska själv ägna sista timmen åt att skriva klart religions-inlämningen - sen: sängen!

Dags att slänga fabriken för idag

"Veckans person"-inlägget kommer imorgon. Måste snabbt hoppa in i duschen (i hopp om att få bort dem eventuella bacillerna som inte dött av all sprit-vätska) , äta kvällsmat och läsa ut en bok i religionen.

Sen - sängen!!!

Love to all of you, sweet's

Effektiva onsdag

... Apropå förra inlägget, it's gonna be a good day today! Har bara en lektion på onsdagar men fick hemläxa på att skriva på talmanuset så helt blev plötsligt ledig. :-) Dock ska jag och projektarbets-kompanjonerna träffas på statsbiblioteket 09:30 för att skriva på arbetet. Sen ringde äldreboendet igår och frågade om jag kunde jobba. Och jo visst, sa jag. Lite tveksam blev jag allt när de sa att det går någon form av vinterkräksjuka där - men, men - får lita på det bästa ...

Ha en nu underbar dag!

Kärlek till er alla

P.S. Ikväll när jag kommit hem från jobbet ska jag göra mitt bästa för att presentera Veckans person, dags att ta tag i denna roliga hyllnings-följetång igen! Gillar att hylla människor, det värmer både för mig och den hyllade.

Mat, mat, mat - en bra dag!

Innan jag kastar mig i säng blir det det en liten genomgång av dagen som gått. Känner att det varit en ovanligt bra dag. Det som då gjort det där lilla extra tror jag bland annat varit att jag ätit så god mat. Frukosten bestod (enbart) av två mackor, men dem var jättegoda med go' ost toppat med fräsch sallad och gott, färskt bröd. Sen till lunch blev det istället för sushi (som jag ätit flera tisdagar i rad nu) indisk mat på Kvilletorget. Riktigt smarrigt, får jag säga. :-) Deras kycklinggryta och underbart go'a bröd är one of a kind.

För att fira årets enda Fettisdag var planen att gå till kafét Brogyllen som fått bäst i test i GP:s stora Semle-test. Men nej, nej, sa gudarna till mig och Felicia när vi kom dit iskalla och sugna på att hugga in i grädden. SLUTSÅLT. Aja, det var bara till att acceptera läget och bege oss hem igen. Av ren slump klev Nina på vid Järntorget och som alltid är hon ett underbart sällskap. Känns alltid enkelt, avslappnat och naturligt att umgås med henne. :-) You know I love you, babe!

Som jag tidigare nämt har vi börjat ha ett matschema hemma där vi på söndagen bestämmer vilken dag som man ska laga middag till familjen (fungerar från och till, min bror har inte en enda gång orkat laga). Denna veckan skulle mamma göra tisdagens middag, vilket alltid är ett säkert kort. En makalös tortellinigratäng med knaprigt stekt bacon och smält brieost på toppen. Aaah, jäklars va gott.

Dagens matintag avslutades efter den sena träningen nu vid halv elva-tiden bestående av en macka, mjölk och ett päron plus mammas hemmagjorda päronkräm, och för att då kompensera den grädden jag inte fick då semlorna på Brogyllen var slut, tänkte jag att jag kunde hälla i en skvätt i krämen. Asså, damer och herrar, det här måste ni bara prova. En go' kräm med en skvätt grädde i är helt himmelskt På sommaren tycker jag en av dem allra godaste efterrätterna är rabarberkräm med grädde. Mmmm!! :-)

Annars har, om vi ska lägga matbiten åt sidan, dagen rullat på i ett härligt flow. Fick en uppgift i svenskan att skiva ett talmanus som vi ska hålla nästa vecka. Till en början var idétorka ett faktum, men när jag kom hem efter "semle-besvikelsen" började tankarna komma igång rejält.

Att jag kände mig lättare i kroppen på dagens träning var ju också skönt. Känner att jag efter all influensa-skit börjar komma tillbaka och kan så successivt bygga upp en stark kondis (till alla matcher och även Näsetloppet och Göteborgsvarvet) och allmänt bli en bättre fotbollsspelare.

Det låter kanske nu som att min dag har varit helt omöjligt perfekt. Självklart är alla dagar inte en dans på rosor, men då och då lovar jag att vi alla får sådana här sköna och härliga dagar. Att vi även själva kan bestämma hur ofta vi ska uppleva sådana bra dagar, är ju faktiskt enbart bara bra. För om vi bär med oss en positiv inställning och intalar oss själva om att: "jomen, den här dagen blir nog en riktigt bra dag", så är chansen att den även blir det så mycket större.

Glöm heller inte att:

Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart.

Ändrade planer

Egentligen skulle jag och alla fabulösa fotbolls-ladies vid den här tiden befinna oss ute i den strålande solen och ge Mönlyckes A-lags-damer en tuff match. Men på grund av en så kallad "ospelbar plan" (alltså ej snöplogad plan) bedde det inte fotbollslir denna dag. Ja, ja, nu e jag i alla fall uppe och bra e ju det! Så nu blir det helt enkelt en annan form av fysik aktivitet (eftersom jag menar på att träning ger sån härlig energi och glädje): ut i spåret och springa med kära pappa. Behöver en som kan stötta mig så här i tider då min motivation till att jogga kunde varit bättre, om man säger så. Jag ska ju springa både Nästetloppet i april och Göteborgsvarvet i maj - så dags att börja komma i form!

Sen blir det en väldigt lugn och skön söndag. En hederlig gammal vilodag helt enkelt. Lite plugg, städning och annat hemmafix (haha, ibland tycker jag det låter som jag är en riktigt tråkig hemmagalen typ som inte gör nåt annat än och "fixa och dona" - men: självklart gör jag annat också. Men egentligen, vad hade det varit för fel att vara en riktigt hemmatjej - om man nu gillar det och mår bra av det ser jag inga som helst fel på det. ) Helt enkelt: alla får fylla ens liv med precis vad de själva vill - så länge det inte skadar andra och förutsatt att man själv mår bra av det.

Att till exempel springa är ju ett val jag gör, det är inget tvång jag känner bara för att exempelvis "komma i form för beach ´09". Detta får helt enkelt bli dagens lärdom; alltså: strunta i alla krav och måsten, livet blir så mycket enklare och roligare om vi väljer att fylla livet med sådant vi vill göra!

P.S. Ska försöka bli bättre på att lägga upp "real life-bilder" och att ta upp följetongen "Veckans person" - allt eftersom jag VILL detta ;D.

Sprakande fredagskänslor!

Filosofiprovet är över. Fredagen är här. Avslutade skoldagen med go' lunch på Subway med ett sällskap bestående av sådana öppna, kloka och härliga människor. Aa, vad mer kan jag säga ... livet känns allmänt härligt nu.

Känn fredagskänslan strömma genom kroppen!

Äntligen, äntligen underbara helg.


Fredagskänslan är bara så in i ... härlig ibland.

Sista, sista, sista rycket!!

Konveration mellan den positiva respektive negativa sidan inom mig:

Negativa: Brottningen idag var för jävlig.
Positiva: Men hey, du älskar ju att träna, Sofia - så varför beklaga dig?
N: Nämen asså, kände bara att när spykänslorna kom blev det för mycket. Fy asså.
P: Jomen, så e det ibland i början av en träningsform. Tänk att det kan bara bli bättre. Utan motstånd blir det ju inte lika kul - så nä, nu jobbar ni för att få en grym kondition, tjejer! Jäklar vad starka ni kommer bli!

Alltså: man ska försöka att alltid tänka positivt här i världen. Jag tror verkligen fullt ut att det gör livet så mycket enklare att leva och så mycket roligare och så mindre deppigt och jobbigt.
Nu är det för övrigt sista rycket. Övar, övar, övar på filosofin. Max tjugo min till - sen är det sängen som hägrar. Mmmmmm, ska bli underbart skönt.

Ha det nu så bra, sockertoppar. Och glöm inte: vi är alla härliga skitar allihopa.

Tordagsvanan

Torsdag eftermiddag - vilket betyder hög tid för att plocka fram dem sista krafterna innan helgen står på tur. Alltså dags för att ta fram ens undanstoppade krafter till att plugga till filosofiprovet som är imorgon och till brottningen som börjar 2o.o0 ikväll.

Jajajajajajaja, kom iiigen dåh! Nu kör vi.

Det rullar på!

Jajamän, här e de ju: energin och go:et är tillbaka! Gött, det blev ju som jag bestämde mig för, en riktigt bra dag. Har röjt undan i rummet, solat (aaah, höll nästan på att somna ett tag, så skönt var det), tvättat håret nooga som jag sa (:P) och pluggat på filosofin och gjort en annan läsläxa.

Nu ska jag bara skriva klart på lathunden inför filosofiprovet - sen stänger vi ner fabriken för idag.

(Det slog mig nu hur "att-göra-aktig" jag varit idag. Det är lätt tycker jag att bara sväva in i alla saker som ska göras, fixas, skrivas, ordnas och så vidare. Tycker det är lätt att glömma bort att det faktum att vi emellanåt behöver ge oss tid till att stanna upp. Reflektera. Vad gör vi? Lever vi de liv som vi vill? Vad har vi för mål och drömmar i livet? Hur ska vi uppnå dem? ... Mm, inga små frågor de där...

Hur som helst tror jag dessa "stanna upp-stunder" gör livet mer värt att leva och skapar mening. Detta är självklart inga frågor där svaren kommer efter en halvtimmes tänkande. Men ger man sig bara tid till att fundera tror jag till 100 procent att dessa frågor successivt kommer att klarna och vi kommer till slut hitta våra drivkrafter, alltså det vi brinner för, i livet. Det må inte vara enkelt, men att vägen dit är möjlig, det är den.)

Dags att tagga upp!

Igår var det en typisk upp och ner-dag. Rent allmänt kändes dagen ganska lång och energiuttömmande. Började hur bra som helst med ett helt okej ämne i skolan; körkortsteori. Efter det underbara sushi, vilket nog var en av dagens höjdpunkt. Så jäkla gott! Jag är frälst som ni förstått vid det här laget. ;) Efter det rullade skoldan' på med rättskunskap (helt okej ämne, nödvändigt att kunna under livets lopp) och psykologi (intressant). Sen någonstans där tog energin och gladheten slut. Svensk-lektionen blev bara jobbig med en stressad och gapande lärare (hon är egentligen en bra lärare och härlig som människa, men: hon behöver komma ned i ett x antal varv och ta't lugnt liksom). Fick tillbaka ett par saker vi hade gjort och det kändes lite som att: "du är inte bättre än så här" och "så jäkla bra är det inte". Visst, jag är väl i det stora hela taget hyfsat nöjd, men på nåt sätt var mitt humör i den stunden inte upplag för den responsen. Även onödigt tjafs med "Torslanda-trion" tömde än mer min sinande energi.

Men, för att gå tillbaka till respons-grejen, finns det (som min psykologi-lärare sa igår) i stort sett två typer av människor när chefen säger att: "tja, men du, Leffe, jag tänkte att det skulle vara bra att du skulle gå en datakurs". Antingen reagerar man med att ta det som en pik på ens kunskaper. "Aha, så chefen tycker inte jag är tillräckligt bra och att jag är helt värdelös på datorer", alltså att man verkligen klankar ner på sig själv. Eller så tänkter man att "åå, tack gärna, jag berikar gärna mina kunskaper ännu mer. Åå, vad roligt att chefen satsar på mig, hm... jo, men jag är ju en riktigt bra medarbetare", alltså att man tar det som en en möjlighet till utveckling och att man rent allmänt tänker positiva tankar.

Så vad säger ni people, detta får nog bli dagens lärdom känner jag. Alltså att kunna ta kritik utan att ta åt sig på ett negativt sätt och slå på sig själv, utan att tänka att man duger, it's good enough liksom, oavsett vad responsen blir och att man vågar jobba på det som man kan utveckla till det bättre. Förresten kan vi alla inte vara bra på precis allt, vi är trots att bara människor. Så herregud, vad betyder den kritik du fått på saker du producerat om hundra år? Ne, just det, det finns viktigare och roligare saker i livet än respons och kritik - även om det kan vara utvecklande och nyttigt för ens utveckling

Över igen till upp och ner-dagen... Kände mig också bara allmänt glåmig, tråkig, ful och blek så det var ju speciellt inget power-pepp-humör jag var på igår. Visst, att vandra runt som en frusen stelpinne i februari tar väl inte fram ens bästa sidor av en, men det är som sagt inte kul att känna sig äcklig och ful. Och träningen på kvällen gick inte speciellt bra, kände mig tung i benen och hade inget go' eller nån större motivation. Ja, ni hör...

Men idag,aa, idag ska det banne mig bli det ändring på denna matthet och energilöshet. Idag tänker jag inte gå på svenskan (har bara den lektionen idag) då jag anser att det inte ger mig något för jag lika gärna kan arbeta med uppgifterna hemma. Jag ska istället ta tag i allt här hemma. Röja i rummet som jag inte gjort på ett länge, plugga på filosofin, läsa en bok i religonen, göra andra läxor, tvätta håret nooga, gå och sola för att vägra vinterdeppen. Och just det, var på Anitas second hand i går efter skolan för att kolla på balklänningar. Hittade en fin i blekrosa med snygga draperingar. Tog kort på den med mobilen för att sen rådfråga med mamma. Dock var hennes reaktion inte den samma som min. Tantig, tyckte hon. Jag la undan den och sa att jag skulle komma dit imorgon för att bestämma mig, så får helt enkelt palla mig in till staden senare idag och dra dit mamma efter jobbet och bestämma om jag ska köpa den eller inte.

Ha det nu bra, sweet's. Och kom ihåg att vi alla kan ha en upp och ner-dag (och även rena skitdagar) emellanåt. Så e det bara ibland. Då gäller det helt enkelt att lyssna på sin kropp, vad är det den säger? Vad vill den? Vad vill den inte? och så vidare.

Idag har bestämt mig för att denna dagen blir bra. För har jag bestämt mig för det - ja, då blir den det. Punkt.

Just nu ...

... i mina hörlurar (till filosofi- och religions-pluggande) strömmar den underbara hiten med Ray Charles: "Hit the road Jack". Har försökt miljontals med gånger känns det som nu, att lägga upp videon men blogger.com är inte min vän idag. Om ni vil bli peppade och glada är det i alla fall denna låt ni ska lyssna på! Sök på följande på Youtube:

Hit The Road Jack - Ray Charles by Hermes House Band

Jäklar vilken energidänga!!!

Ingen vilodag idag

Sportlovsveckan börjar gå mot sitt slut och söndagen, veckans sköna vilodag, är här. Kommer ihåg när jag var yngre att jag hatade söndagar. Jag fick alltid ångest över att helgen nästan var över och att ännu en skolvecka låg på lur. Men nu känner jag faktiskt tvärtom, skulle till och med kunna påstå att jag numer älskar söndagar. Tycker det är så skönt att man kan ha en dag till att göra läxor, greja och städa i rummet, kanske gå ut och jogga, träffa kompisar, ta en extra lång dusch eller bara rå om kroppen. (Nu låter jag kanske lite lillgammal, men: ja, ja)

Idag har hittills denna söndag dock inte inneburit värst så mycket vila. Spelade kl halv elva andra träningsmatchen för denna säsongen. Gick helt okej, bättre än den mot Alafors där goa' Charlotte spelar. Resultatet var dessvärre inget att skryta om, 3-3. Men att två av deras mål var riktiga skitmål kommer vi dock allt undan med. Vi mötte nämligen ett division 4-lag och det laget jag är med i spelar i 3:an, så visst låg då naturligt pressen på oss att vi verkligen skulle spela ut dem och visa vilket lag som skulle äga planen. Tyckte hur som helst att vi kämpade bra och försökte rulla boll. Så gött jobbat, tjejer, nu tränar vi ännu hårdare så att vi i april på riktigt är med om att fightas om platserna där uppe - för i år ska vi bli ett riktigt bra och spelskickligt lag med högt tempo och rykande glöd. Yeay, det satsar vi på!

Har inte hunnit så mycket läxläsning denna veckan, så ... nu jäklar vad det ska pluggas! Religion och filosofi - here we go!

Ha en skön söndag vad du än ska hitta på :)

Solen värmer allas hjärtan idag

Ännu en stålande vacker vinterdag här i Götet! Aaah, lycka! Tänkte först dra på mig löpardressen men kände sen att det nog får bli ett work out-pass här hemma med bland annat pilatesbollen i högsta hugg. Istället får mina sollängtande kinder värmas av strålarna genom en stärkande promenad med mamma lite senare under dagen.

Idag är det förresten Alla hjärtans dag (gudarna där upp lyssnade på almanackan och gav oss göteborgare en fin present i form av fint väder). Visst är det en fin tanke att "officiellt" uppmärksamma det allra viktigaste vi har i livet: vänskapen och kärleken, men: jag tycker ändå att vardagsromantiken är i en klass för sig. Vad tycker du?!

Annars ska jag bara städa rummet, plugga och rå om min kropp dagen som denna.

För att avsluta detta inlägg lite klyschigt finurligt får det bli som min farmor hade sagt: ha det bra nu, hjärtat. Men för att ge det hela en vardags-touch: kärlek till er alla - helt fabulösa och fantastiska människor!! Glöm inte det, alla är vi ett gäng härliga skitar.

Yeay!

Sicken underbar kväll det blev igår! Det började dock först med velande och virr från min sida om nycklar, väska och liknande - men det löste sig och vips var jag och Charlotte hemma hos Siri där alla godingar i Sp3i samlades plus goa' Emelie och Sara. Efter det bärde klackarna av till "torsdagshiten" Sticky fingers, och med risk för att låta klyschig var det verkligen riktigt, riktigt roligt! Mycket dans och håll i gång vilket dock har sin baksida även om jag tog på mig bekväma klackskor. Aja, vi överlever, Charlotte. ;P

Att det idag är en alldeles underbart solig vinterdag gör ju saken inte värre. Aaah, att vakna upp till blå himmel med sol efter en härlig kväll och att dessutom vakna upp med bästa Charlotte är ju bara lovely.

Om två timmar blir det jobb på äldreboendet, 14:15-21:15. Innan dess en promenad i solskenet för att försöka pigga upp min sega kropp.

Yeay, people! Lets's go - nu kickar vi igång den här dagen!

Bussy day

Ett inlägg i vardaglig anda: Hittills har det varit en väldigt "bussy" dag. Började med synundersökning kl 12:00 och dum som jag är tog ju dem så klart de glasögon jag valt för att sätta i glas, därför kan jag tyvärr inte visa bild på dem (för dem som ville se för den delen :P). Men de skulle vara klara den 25:e så för er som skulle tycka det var kul och se mig med glasögon, håll ögonen öppna så ska nog en bild med mig och brillorna på. :)

Efter undersökningen var det dags för lite jobb så det bärde av till äldreboendet. Det gick finfint och nu om drygt en halvtimma ska jag befinna mig på en fotbollsplan, närmare bestämt Apelsinplan och röra på kroppen! Dags att komma i form nu, känner jag! :)

Ha en skön kväll. Kärlek till er alla

Livet som en skör tråd

Det tog inte lång tid efter att jag skrev förra inlägget om min så kallade inspirationsbrist som jag var med om något jag kan delge er om. Detta innehåller (med tanke på förra inlägget både en vardagshändelse - som tack och lov -inte inträffar allt för många gånger i livet - och en liten tanke om det hela som hände).

Som vanligt var jag sen och ute i sista sekund när jag skulle ta spårvagnen till stan för att träffa F och N för att jobba på projektarbetet. När jag stressat småsprang till vagnen möttes jag dock av något helt oväntat. Ola-ambulanser, en brandbil, polisbil och andra tekniker hade samlas till en enda stor massa. Min första tanke var antingen att det skett en brand eller att någon bil hade kört in och att det på något sätt skett en olycka med bilen. Men plötsligt fick jag syn på vagnen som kört in i vagnen framför. Detta är helt knäppt, för även om jag fått syn på vagnen som ser helt ihoptryckt ut vid förarplatsen, fortsatte jag gå och trodde att en andra vagn skulle komma (hållplatsen är ändhållplats så det fanns flera vagnar inne) men lilla, lilla Sofia. Vad trodde du egentligen? - här har det skett en spårvagnsolycka och du tror allt går som vanligt igen - efter typ tio minuter. Det tog ett par minuter för mig att fatta vidden av olyckan och följde sedan folkströmmen till busshållplatsen som ligger bara ungefär hundra meter bort. Kom så klart inte i tid till projektarbetet - men vad gör det?!

Som tur var skadade inte sig föraren mer än att han/hon "bara" fick skärskador i ansiktet och huvudet. Den andra föraren som satt i vagnen som blev träffad bakifrån blev också skadad men även denna gång var turen med oss och han/hon kom undan med lättare skador. Två teknikter befann sig även i den träffade vagnen och kom också som tur var undan med lindriga skador. (Enligt media hade dock en av förarna fått näsbenet knäckt, visst, det var inga livshotade skador men att bryta näsbenet är inte som att skrapa upp ena knät direkt, kan tänka mig det gör fruktansvärt ont.) Sedan är ju det fysiska enbart en del i det hela då det mentala även påverkas av en sådan händelse. Jag hoppas verkligen att de efter omständigheterna fått komma ner i varv och att den största chocken har lagt sig.

I sådana här lägen tror jag det är lätt att man påminns hur tunt och bräckligt livet faktiskt är. Det finns inget som säger att man inte skulle kunna vara med om en olycka, få en sjukdom, att någon i sin närhet skulle kunna dö eller likande. Vi kan aldrig ta livet för givet. Livet är ingen garanti utan en gåva vi fått som vi behöver vårda ömt. Självklart kan man inte förutspå olyckor och likande händelser, men att hela tiden försöka leva här och nu och verkligen ta vara på livets alla fina sidor som vi fått förmånen till att få uppleva, är något jag tycker alla ska bära med sig dagligen. Jag själv kan tycka det kan vara svårt att varje dag påminna sig själv om det, men det sägs ju att träning ger färdighet.

Så, även om man ibland kan känna klagoanden knacka en på axeln och känna att livet ibland är krävande och svårt - tycker jag varje människa ska försöka känna tacksamhet till livet man fått och leva det utefter sin bästa förmåga. Att man försöker se möjligheterna. Självklart vet jag att alla inte har turen att få växa upp under drägliga och kärleksfulla förhållanden men man kan alltid, menar jag, plocka något ur varje händelse och - i det långa loppet - få ut något bra av det. ¨

Att till exempel blivit mobbad i skolan är naturligtvis fruktansvärt och inte roligt på något sätt och vis, men genom att varit med om detta kan man senare göra om till värdefulla erfarenheter och insikter om livet som i längden kan stärka en som människa.

Livet är sannerligen speciellt. Gränsen mellan liv och död är ibland liten. Och ena dagen upplever man glädje och andra dagen sorg.

Och kanske är det - hur konstigt det än låter - just det som är skönheten med livet?

(P.S. Får strunta i glasögonen-bilderna, tror jag bestämt mig så förhoppningsvis lägger jag upp en bild imorgon på dem. Men - jag lovar inget. Ni vet hur dålig jag är med sådant. Ja, ja, vi kan alla inte vara perfekta jämt och ständigt.)

Ha det nu bra, underbaringar, och försök känn tacksamhet till livet. Det ska jag göra :)

Djupt VS ytligt

Inspirationen till att skriva något finns inte här just nu. Inget intressant ploppar upp i mitt huvud. Ibland kan jag komma på mig själv att jag kan skriva ganska ytliga inlägg i "detta gjorde jag idag och detta ska jag göra efter att jag skrivet klart det här inlägget-stil". Alltså inga större kloka tankar, insiktsfulla konstateranden eller goda tips eller råd. Men, jag kan ju också flika in då och då med just ett inlägg där jag verkligen försöker förmedla något som jag står för och som kanske ses som mer "djupt".

Efter lite om och men kom jag fram till att Smultronplacet får bli en blogg som tar från det bästa från två världar. Lite ytligt, lite djupt. Lite från min vardag, och lite större tankar om livet i allmänhet. Men, jag hade blivit tacksam och väldigt glad om ni, fina läsare, hade skrivit vad ni tycker om det här i kommentarsfältet. Alltså; ska inläggen komma mycket från min vardag eller ska jag mer skriva inlägg där jag har en tanke bakom? Eller, som jag känner; en blandning från båda sidor?

För er härliga människor som gillar det här med vardag kan jag erkänna att anledningen till varför jag sitter uppe så här tidigt på en sportlovsmåndag (YEAH, GÖTT MED LOV!) är att jag ska träffa mina projektarbetskompanjoner kl 11 på statsbiblioteket (gillar att gott om tid på mig) så det är därför jag är uppe. ;) En annan sak jag kan ta upp är min chocksyn när jag skulle titta ut från fönstret idag när jag vaknade. SNÖ! Neej, inte nu, tänkte jag. Jag fick - tro det eller ej - årets första vårkänsla igår (:D) och så kommer snön. NU. Ja, ja, bor man i Sverige så gör man. Och för dem mindre kottarna som har sportlov nu är ju detta rena drömmen. Så för er skull, era finurliga små sötnosar, är jag glad. :)

För er underbaringar som gillar inlägg som innehåller lite mer djup som till exempel lite goda råd, kommer här mina tre bästa låtar från Simon Webbe, vars låtar är som som bomull för själen när man känner sig allmänt nere.

1. "Lay your hands"
2. "No worries"
3. "Coming around again"

Jag älskar dessa låtar, jag tycker dem har en underbar känsla som ger energi och styrka. Jag känner verkligen positivitens olagbara kraft komma när jag lyssnar på Simon Webbe och blir, klyschigt men sant, väldigt glad. Så om man känner sig nedstämd som man kan göra emellanåt är mitt bästa tips att lyssna på musik som ger en styrka, kraft, glädje och kärlek. En vilja till att bli må bra igen måste även finnas. Vill du man lämmna deppigheten bakom sig för ett välmående och lyckligt jag, vill jag påstå att viljan till förändring är numero uno.

För har man viljan till förändring så har man själva grunden, och man är i helt rätt riktning. Hur man sedan ska gå till väga är individuellt, det kan ju enbart handla om att man känner sig deppig under bara en dag och då är det kanske inte så mycket som krävs för att få bort nedstämdheten. Men handlar det om att man känt sig nere en längre tid är det naturligt att det kan ta längre tid att lämna mörkret bakom sig. Att prata med sådana man känner förtroende för och att läsa så kallade "självhjälpsböcker" är då mitt bästa råd. Till exempel "Självkänsla nu!" med Mia Törnblom.

(P.S. Jag hade faktiskt en idé (även om jag känner att inspirationen tryter)om att lägga upp en omröstning i bloggen om glasögon. Behöver nämligen glasögon och har tagit hem fyra par och ska på tisdag bestämma mig om vilka det blir. Och varför inte be om smakråd från er?! :) Så kanske att jag lägger upp bilder senare idag...

Kärlek till er alla

Sista rycket!

Jajajajaja, nu kör vi! Sista rycket på den här torsdagen. Ska snart packa träningsbagen och bege mig ut den vida vida världen, närmare bestämt till kära fotbollsplan och lira lite boll! :)

Sen ska jag ta mig i kragen och utföra rekordeffektiv läxläsning. Ska skriva klart en bokrecension, svara klart på ett par frågor i Människan socialt och kulturellt och skriva klart mallen för projektarbetet.

Kärlek till er, sweet's!

Varför slå på sig själv?

Kladdkaksmuffinsarna, ni vet? Dem jag bakade förrut på dan'? Hur som helst, tänkte vara lite omtänksam och bjuda mina goa' klasskompisar när vi var och såg på "Mammut". Men: smolken i glädjebägaren var att dem inte smakade som dem jag gjorde förra gången och tyckte till och med att dem näästan var lite torra, hade jag bara tagit ut dem liite tidigare ur ugnen hade dem blivit så där perfekt kladdiga. Jag vet inte var det var med mig, men när jag satt där på bion så kunde jag bara inte släppa det. Men herregud, Sofia, whats's the problem?, tänkte jag sedan. Ett par muffins - vad har det för betydelse?! Så efter ett tag kunde jag sakta men säkert släppa det och tänka: ja, ja, vi kan inte alltid vara perfekta människor som aldrig gör lite fel då och då, det hör ju liksom till. Och det är ju trots allt tanken som räknas.

Lite i samma veva frågade jag mig själv varför vi människor ofta är så självkritiska mot oss själva. Varför ska vi alltid sträva till att göra allt så prickfritt och perfekt som möjligt? Hela tiden ska det letas efter fel och brister istället för att vara glad över det som är bra - varför kan vi inte vara nöjda med det vi har - med alla dess skavanker och brister?

Med andra ord: Varför all denna perfektionism?!

Kanske är det så att vi lär oss från barnsben att alltid göra vårt bästa, att vi alltid ska kämpa och prestera det till det yttersta av vår förmåga. Varför gå in i leken utan att ge 100 % liksom? Det är väl kanske en slags västerländsk försök-alltid-se-till-det-som-kan-göras-liite-bättre-instinkt? För att inte tala om skönhetshetsen. Minsta lilla rynka eller skavank kritiseras, och helst - om man har råd - ska det fixas till genom att ta boka in en tid hos plastik-doktorn. (Här drog jag dock stora geniraliseringar, men ni förstår tanken.)

Efter detta kom jag fram till att jag från och med nu ska bli bättre på att inte klanka ner på mig själv och inte vara så jäkla självkritisk. Varför slå på sig själv när vi alla faktiskt i grund och botten vill allt och alla väl?

Nä, nu är det slut på denna självkritik. Människan duger! Du hänger väl på?!

P.S. Blogger.com bråkar med mig så kunde tyvärr inte göra tjockleken på vissa meningar tjockare (alltså så att bokstäverna blir starkt svarta).

P.S. 2 Onödig fakta: huvudet dunkar så ska kila till badrummet och ta en panodil, sen blir det raka vägen till sängen. Tror det var texten på bion som är orsaken till huvudvärken, behöver glasögon men har inte skaffat än. Ska till en glasögonaffär på lördag med mamma och få problemet fixat. Iaf ska jag ta hem ett par och prova. Kontenta: Det löser sig.

Dagens lyckotips

På grund av att vi ska se en film med svenskan ikväll ("Mammut") blev svensklektionen idag struken vilket faktiskt gjorde att jag blev ledig idag (sa ju det, trean innehåller flera sköna dagar)! Ska dock göra en intervju för projektarbetet 15:40 med mina projekt-kompanjoner men innan jag beger mig iväg till staden ska jag baka kladdkaksmuffins. :)

Detta, helt underbara recept (gå in på recept.nu och sök på kladdkaksmuffins så får du upp receptet), får stå för dagens lyckotips. Ibland, när man känner att vill unna sig själv något genom att äta något riktigt gott, är dessa muffins ett tipptoppval. Med en klick grädde och tinade hallon på(jordgubbar på sommaren) blir det dessutom extra gott.

Att unna sig saker is the shit, sweet's!

Gymnasietiden - bad or good?

Till alla er underbara godingar som inte går i trean på gymnasiet men som har det året framför sig, vill jag bara säga att ni verkligen har något att se framemot. Ska jag summera gymnasietiden hittills har det varit så här:

Ettan - allt är nytt vilket i sig skapar en slags energi och man är så där nyfiken och förväntansfull. Denna känsla avtar oftast i takt med att rutinerna kommer igång och att man hittat sin "plats" i klassen. Rent skolmässigt var det för mig (samhällsprogrammet) mycket repetition från åttan och nian men även en del nya saker, dock var det skönt nog inte "fasansfullt svårt" att lära sig.

Tvåan - ryktet säger att tvåan på gymnasiet är en helvetestid om man valt ett teoretiskt program. Visst var det inte helvetet men jäklar vad mycket vi hade att göra flera stunder. Speciellt tycker jag första delen av vårterminen var jobbigast. Usch, det var faktiskt riktigt tufft emellanåt. Rätt tunga kurser som matte B, engelska B , svenska B och spanska steg 4 satte starkt sin prägel.

Trean - Welcome to paradice, honey! Aaah, här kan man verkligen pusta ut och njuta av livet! Självklart är det ingen räkmacka som man utan ansträningar kan glida igenom, självklart har vi prov, inlämningar, redovisningar och hela den biten. Men: på något vis är allt i ett lugnare tempo. Och schemat, herregud, det ska vi inte tala om! Det är otroligt mycket bättre schema i trean än både ettan och tvåan. Det är kanske inte så enkelt och säga att ALLA får ett drömschema i trean men jag kan nästan garantera att det blir flera korta dagar för dem som läser teoretiska program.

Så för er som har trean framför er, det kommer nästan bara säga svicsh och så har man plötsligt blivit 18 och går sista året på gymnasiet. Sen får vi ju heller inte glömma att både ettan och tvåan är fina på sitt sätt och har sin charm. Även dessa år kommer innehålla och innehåller höjdpunkter och underbara stunder som man tar med sig i minnet. Så självklart finns det fördelar med alla åren - men enligt mig är ändå trean det där "lilla extra".

Sen så har ju allt som sagt sina för- och nackdelar. I trean kommer hjärnspöket och knackar en på axeln med frågorna; vad ska du göra efter studenten? Vad vill du bli när du blir stor? Ska du plugga direkt efter gymnasiet eller ska du ta ett sabbatsår? Eller flera sabbatsår? Så trean är heller ingen dans på rosor som det är lätt att få en uppfattning om. Detta ska dock inte ge allt för mycket ångest då man ger sig tid till att tänka, känna efter vad man verkligen VILL göra och lyssna på sin magkänsla. Då kommer det rätta besluten att växa fram och allt kommer lösa sig automatiskt.

Att man helt enkelt är en god vän till sig själv och lyssnar på ens inre känslor och tankar. :)

Yeah, this actually work

Äntligen är man med på banan igen. Visserligen är hostan inte helt borta men känner mig ändå pigg och kry och tränade fotboll idag som jag inte gjort på länge. Helt enkelt en bra start på veckan. Nu ska ta tvätta bort sminket som inte sköljdes bort i duschen efter träningen, borta tänderna och krypa ner i täcket. Och nej, det är inget duntäcke. Tack och lov.

Ha nu en skön vecka. :)

Kärlek till er alla, underbara människor!

Duntäckets mörka hemlighet

Som samhällselev där vi av lärarna ständigt får höra att vi ska studera saker och ting med kritiska ögon, måste jag bara tipsa om Kalla fakta som just nu sänds på TV4. Programmet handlar idag om duntäckets råa baksidor. Det har nämligen visats att dunet plockas av gäss som är levande. Ja, levande. Det är alltså som att man skulle rycka av håret på en människa. Usch och fy, ibland önskade jag att alla världens människor använde lite mer av sitt sunda förnuft, empati och respekfullhet. Det handlar ju trots allt om LEVANDE varelser. Snacka om att jag i framtiden kommer tveka starkt på att köpa ett duntäcke.

Efter programmet blir det läxläsning. En hel det tror jag, en ganska tuff skolvecka väntar. Men sen är det ju sportlov. Aah, det ska bli skönt.

Alla dessa drömmar

Löprundan gick finfint, mina rosenröda kinder värmdes gott av solen. Sprang nog inte mer än 3-4 km. För en som ska springa Göteborgsvarvet om mindre än 5 månader är det egentligen ingenting, men bestämde mig för att ta en kort runda idag för att "känna på det". Detta var ju trots allt första gången jag utförde något fysiskt ansträngande på mer än två veckor. Så med en sakta och säker start mot superkonditionen så ska jag nog stå redo där vid starten den 16 maj och springa dem där 21 kilometrarna utan att känna att jag typ ska kola av. Om inte annat kan man ju faktiskt ta ett par pauser vid vattenstationerna lite då och då under loppet.

På tal om något annat: Farmor och farmor åker till Thailand i veckan och för ett par dagar sen kom jag på idén att de kunde köpa tyg till balklänningen där och få den uppsydd. Så om en stund rattar jag och mamma kurs mot Gårda för att ge lite mått och visa bilder på min önskeklänning. Har bestämt att jag vill ha en axelbandslös i hallonrött/korallrött. Hade min dröm slått in hade den sett ut ungefär så här:
En klänning i denna härliga färg sydd i den här modellen:
Jäklar asså, tycker verkligen Sarah Jessica Parker är gudomligt snygg i denna pastelliga dröm.

Att drömma kan vi alla människor göra, det tycker jag bara förgyller vardagen. Frågan är bara: tror man på sina drömmar?!

Oavsett vilken typ av dröm det är, tycker jag man i den mån det går ska TRO på sina mål och drömmar och verkligen känna tro och tillit till att dem en vacker dag ska:

BLI VERKLIGHET.

Ut och röja banan!

... Kvällen i fredags bjöd allt på ett par härliga lyckostunder. Trots ganska rejäl smärta från ett par alldeles för höga skor tycke jag ändå det var roligt och allmänt skoj.

Idag blir det att röja vägarna här hemma i just nu soldränkta Frölunda. Himmeln är blå och solen står högt på himmeln. Alltså får äntligen min träningsfrustration ta sig i uttryck, för nu ska det banne mig övas inför Göteborgsvarvet som är 16 maj!

Efter springrundan blir det städning i rummet, läxläsning och kanske, kanske på kvällen hem till Nina med Alle för lite what's going on in life right now-prat.

Ha en underbar söndag, alla mina underbara sockertoppar!