Igår var det en typisk upp och ner-dag. Rent allmänt kändes dagen ganska lång och energiuttömmande. Började hur bra som helst med ett helt okej ämne i skolan; körkortsteori. Efter det underbara sushi, vilket nog var en av dagens höjdpunkt. Så jäkla gott! Jag är frälst som ni förstått vid det här laget. ;) Efter det rullade skoldan' på med rättskunskap (helt okej ämne, nödvändigt att kunna under livets lopp) och psykologi (intressant). Sen någonstans där tog energin och gladheten slut. Svensk-lektionen blev bara jobbig med en stressad och gapande lärare (hon är egentligen en bra lärare och härlig som människa, men: hon behöver komma ned i ett x antal varv och ta't lugnt liksom). Fick tillbaka ett par saker vi hade gjort och det kändes lite som att: "du är inte bättre än så här" och "så jäkla bra är det inte". Visst, jag är väl i det stora hela taget hyfsat nöjd, men på nåt sätt var mitt humör i den stunden inte upplag för den responsen. Även onödigt tjafs med "Torslanda-trion" tömde än mer min sinande energi.
Men, för att gå tillbaka till respons-grejen, finns det (som min psykologi-lärare sa igår) i stort sett två typer av människor när chefen säger att: "tja, men du, Leffe, jag tänkte att det skulle vara bra att du skulle gå en datakurs". Antingen reagerar man med att ta det som en pik på ens kunskaper. "Aha, så chefen tycker inte jag är tillräckligt bra och att jag är helt värdelös på datorer", alltså att man verkligen klankar ner på sig själv. Eller så tänkter man att "åå, tack gärna, jag berikar gärna mina kunskaper ännu mer. Åå, vad roligt att chefen satsar på mig, hm... jo, men jag är ju en riktigt bra medarbetare", alltså att man tar det som en en möjlighet till utveckling och att man rent allmänt tänker positiva tankar.
Så vad säger ni people, detta får nog bli dagens lärdom känner jag. Alltså att kunna ta kritik utan att ta åt sig på ett negativt sätt och slå på sig själv, utan att tänka att man duger, it's good enough liksom, oavsett vad responsen blir och att man vågar jobba på det som man kan utveckla till det bättre. Förresten kan vi alla inte vara bra på precis allt, vi är trots att bara människor. Så herregud, vad betyder den kritik du fått på saker du producerat om hundra år? Ne, just det, det finns viktigare och roligare saker i livet än respons och kritik - även om det kan vara utvecklande och nyttigt för ens utveckling
Över igen till upp och ner-dagen... Kände mig också bara allmänt glåmig, tråkig, ful och blek så det var ju speciellt inget power-pepp-humör jag var på igår. Visst, att vandra runt som en frusen stelpinne i februari tar väl inte fram ens bästa sidor av en, men det är som sagt inte kul att känna sig äcklig och ful. Och träningen på kvällen gick inte speciellt bra, kände mig tung i benen och hade inget go' eller nån större motivation. Ja, ni hör...
Men idag,aa, idag ska det banne mig bli det ändring på denna matthet och energilöshet. Idag tänker jag inte gå på svenskan (har bara den lektionen idag) då jag anser att det inte ger mig något för jag lika gärna kan arbeta med uppgifterna hemma. Jag ska istället ta tag i allt här hemma. Röja i rummet som jag inte gjort på ett länge, plugga på filosofin, läsa en bok i religonen, göra andra läxor, tvätta håret nooga, gå och sola för att vägra vinterdeppen. Och just det, var på Anitas second hand i går efter skolan för att kolla på balklänningar. Hittade en fin i blekrosa med snygga draperingar. Tog kort på den med mobilen för att sen rådfråga med mamma. Dock var hennes reaktion inte den samma som min. Tantig, tyckte hon. Jag la undan den och sa att jag skulle komma dit imorgon för att bestämma mig, så får helt enkelt palla mig in till staden senare idag och dra dit mamma efter jobbet och bestämma om jag ska köpa den eller inte.
Ha det nu bra, sweet's. Och kom ihåg att vi alla kan ha en upp och ner-dag (och även rena skitdagar) emellanåt. Så e det bara ibland. Då gäller det helt enkelt att lyssna på sin kropp, vad är det den säger? Vad vill den? Vad vill den inte? och så vidare.
Idag har bestämt mig för att denna dagen blir bra. För har jag bestämt mig för det - ja, då blir den det. Punkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar