Gymnasietiden - bad or good?

Till alla er underbara godingar som inte går i trean på gymnasiet men som har det året framför sig, vill jag bara säga att ni verkligen har något att se framemot. Ska jag summera gymnasietiden hittills har det varit så här:

Ettan - allt är nytt vilket i sig skapar en slags energi och man är så där nyfiken och förväntansfull. Denna känsla avtar oftast i takt med att rutinerna kommer igång och att man hittat sin "plats" i klassen. Rent skolmässigt var det för mig (samhällsprogrammet) mycket repetition från åttan och nian men även en del nya saker, dock var det skönt nog inte "fasansfullt svårt" att lära sig.

Tvåan - ryktet säger att tvåan på gymnasiet är en helvetestid om man valt ett teoretiskt program. Visst var det inte helvetet men jäklar vad mycket vi hade att göra flera stunder. Speciellt tycker jag första delen av vårterminen var jobbigast. Usch, det var faktiskt riktigt tufft emellanåt. Rätt tunga kurser som matte B, engelska B , svenska B och spanska steg 4 satte starkt sin prägel.

Trean - Welcome to paradice, honey! Aaah, här kan man verkligen pusta ut och njuta av livet! Självklart är det ingen räkmacka som man utan ansträningar kan glida igenom, självklart har vi prov, inlämningar, redovisningar och hela den biten. Men: på något vis är allt i ett lugnare tempo. Och schemat, herregud, det ska vi inte tala om! Det är otroligt mycket bättre schema i trean än både ettan och tvåan. Det är kanske inte så enkelt och säga att ALLA får ett drömschema i trean men jag kan nästan garantera att det blir flera korta dagar för dem som läser teoretiska program.

Så för er som har trean framför er, det kommer nästan bara säga svicsh och så har man plötsligt blivit 18 och går sista året på gymnasiet. Sen får vi ju heller inte glömma att både ettan och tvåan är fina på sitt sätt och har sin charm. Även dessa år kommer innehålla och innehåller höjdpunkter och underbara stunder som man tar med sig i minnet. Så självklart finns det fördelar med alla åren - men enligt mig är ändå trean det där "lilla extra".

Sen så har ju allt som sagt sina för- och nackdelar. I trean kommer hjärnspöket och knackar en på axeln med frågorna; vad ska du göra efter studenten? Vad vill du bli när du blir stor? Ska du plugga direkt efter gymnasiet eller ska du ta ett sabbatsår? Eller flera sabbatsår? Så trean är heller ingen dans på rosor som det är lätt att få en uppfattning om. Detta ska dock inte ge allt för mycket ångest då man ger sig tid till att tänka, känna efter vad man verkligen VILL göra och lyssna på sin magkänsla. Då kommer det rätta besluten att växa fram och allt kommer lösa sig automatiskt.

Att man helt enkelt är en god vän till sig själv och lyssnar på ens inre känslor och tankar. :)