Jobbångest i en rådande jobbkris

Har känt mig lite tankspridd på det senaste. Jobbar just nu heltid i två veckor vilket jag inte är van vid alls, och när jag väl är ledig, vill jag verkligen utnyttja min lediga tid till det bästa samtidigt som jag vill varva ner och bli riktigt utvilad och full med energi igen. Och det går ju inte riktigt ihop - i alla fall inte för mig. Jag känner att jag inte klarar av att både hitta på roliga saker OCH att vila och bara ta det lugnt. Å ena sidan kan roliga påhitt och likande saker fungera som just avkoppling och återhämtning, men, ne, jag fixar tyvärr inte att kombinera de två grejerna på ibland bara två dagar.

När jag blir stressad reagerar jag hellre av att inte göra någonting, jag blir helt enkelt handlingsförlamad och kan inte tänka klart och vara närvarande. Nu har jag haft en ledig dag och även idag, torsdag är jag ledig, så jag jobbar fredag, lördag, söndag. Och det är heller inte vilka tider som helst, totalt blir det 30 timmar utan raster räknade (10 timmar per dag) så jag ska heller inte sticka under stol med att jag känner ångest för den kommande helgen. Så här sitter jag, en 19-årig tjej som känner ångest av hur mycket jobb det blir i helgen, medan mängder av andra människor, framförallt ungdomar, inte har ett arbete - överhuvudtaget. Så egentligen ... jag ska ju för bövelen vara makalöst tacksam! Men jag måste erkänna att jag inte är det just nu. I vanliga fall blir jag hur glad som helst när jobbet ringer och de vill att jag ska jobba, men det har tråkigt nog nått en gräns då det blivit slentriant och inte fullt så motiverande att gå till arbetet längre.

Men eftersom jag är en ultraoptimistisk person ska jag försöka vända den här ångesten till att faktiskt känna tacksamhet över de tider jag får. Det blir inte lätt, men jag kan alltid göra ett gott försök. Tanken har slagit mig det senaste: de som har foten inne får verkligen jobba röven av sig och de som står utanför arbetsmarknaden får banne mig ingenting. Varför inte hitta en balans? Och dela på de jobb som finns så att alla får en bit av kakan? Jo, för att det är billigare att ha färre arbetstagare för arbetsgivaren så klart. Varför ska det handla om pengar?

Detta var så klart inte nytt för de som jobbat heltid i hela sina liv. Men för en nybakad student som just fått smaka på arbetslivet är det här nya känslor. Och jag som just nu söker heltidsjobb i Norge ... Ja, ja, det var allt för den här gången. Ibland måste jag bara få skriva av mig.

Nu ska jag kicka igång den här dagen på allvar och göra mitt bästa för att vara tacksam för det jag har.

Glöm nu inte att vi duger som vi är! Och att vi räcker mer än väl till.