Två saker på en och samma gång

Just nu är jag glad och ledsen på samma gång. Glad för att vi vann matchen idag mot Hisingsbacka med 4-1 och att vi stundtalas spelade riktigt, riktigt vasst. Det är så klart underbart att se när tjejerna rockar ute på plan. Samtidigt känner jag mig ledsen för att jag fick stå vid sidan av. Kom i och för sig in de sista fem minuterna så visst fick jag känna på det, men ändå - jag vill ju vara med!

För det är ju just det som är det vackra med fotboll, när ett lag som gnetar och maler på på träningarna och som tillslut resulterar i något bra och som gör att man blir en del av någonting större än sig själv. Man vill ju inte stå utanför allt det där fina.

Jag vill också kämpa. Göra skickliga brytningar. Ta löpningar på kanten. Vinna närkamper. Slå en go' passning. Kämpa för laget liksom.

Well. Jag ska inte misströsta allt för mycket. Jag har ju inte suttit på bänken i så hemskt många matcher. Men ska jag vara riktigt ärlig känner jag mig lite ledsen för att jag i nu i tre-två matcher fått spela väldigt lite. Det känns som om jag jobbar i motvind.

Men, mina vänner! Efter lite depp kommer det bättre tider. Det är bara ett måste för mig att tänka så, att tänka framåt. Jag ska sätta upp tydliga, konkreta mål för mitt fotbollsspelade hädanefter. Jag ska både behålla den glädje och motivation jag känner och samtidigt ta kliv framåt i min utveckling. Springa snabbare, skjuta hårdare, bli starkare, hoppa högre och få fina första-tatch. Yeah, you know what I'm talking about.

Kort och gott: När vinden blåser emot en får man vända ena kinden till och knyta handen i byxfickan. Det handlar om att ha positiva målbilder framför sig.

Att våga ta steget från dreaming till doing. Och vi får heller inte glömma att fotboll inte är allt. Huvudsaken är att man mår bra och har en familj och vänner. Det här blev kanske lite förstorat, men nu har jag i alla fall skrivit av mig (vilket känns skönt för själen) och det är dags att njuta av den här lördagen - och så tar vi nya tag imorgon.