... För vet ni vad, vänner? Idag tog jag äntligen mitt förnuft till fånga och övningskörde för första gången! Det började dessvärre skakigt då min pappa inte är den person med mest tålamod och pedagogik i sig, direkt. Eftersom han tyckte det skulle vara en självklarhet för mig att kunna få in ettans växel blev han alldeles otålig och skrikig så jag blev faktiskt så upprörd och ledsen att jag började gråta. Men som tur var fattade han att han inte kunde reagera så och jag kunde efter en stund sansa mig och ta mod till mig. Det gick faktiskt förvånansvärt bra på parkeringen vi (eller jag rättare sagt :)) körde på. Fasen vad gött då!
Så nu har jag alltså äntligen påbörjat resan mot det rosa kortet - det känns riktigt läskigt men ack så spännande! Sen blev det jobb ett par timmar på äldreboendet och nu sitter jag här framför datorn. Imorgon väntar en tuff jobbdag - 8-19.00. Men jag ska långt ifrån klaga, att jag ens har ett jobb är något jag är jäkligt tacksam för! Norgeplanerna går förresten sakta men säkert framåt, Frida hittade en sida på nätet med massa lediga jobb på Gardemoen (Oslos flygplats) - så det ser lovande ut.
Hoppas ni alla mår bra. Höstkramar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar