Vi är kvar i trean. Vi är kvar i trean. Vi är kvar i trean! What a damn relief! Trots förlust med 1-2 (fick hoppa in i början av andra halvlek men den insatsen glömmer vi lika fort som något annat helt ointressant) hänger vi med nöp och näppe kvar i division 3. Hur gött är inte det?!
Säsongen kunde visserligen sluta bättre för just min egen del, men med en Alanya-resa, sjukdom och mindre bra tränande gick jag helt enkelt ner mig. Jag är långt ifrån en bra form just nu. Mitt självförtroende för fotbollen ligger lågt nu, men kära vänner; jag ska jobba mig upp.
Norge-resan står på tur härnäst och min önskan är att hitta ett bra fotbollsgäng som jag under den kommande försäsongen kan lira med och utvecklas ihop med. För jag känner verkligen att jag har så mycket mer att ge och om jag bara ger mig f*n på och lägger ner tid och engagemang så tror jag att jag verkligen kan bli en riktigt bra fotbollsspelare! Man måste helt enkelt tro på sig själv på att det går och det gör jag banne mig i det här läget! Anledningen till varför jag vill fortsätta med fotbollen är inte att bevisa för andra att jag visst kan och att jag visst kan prestera bättre, nej det handlar om att jag älskar fotbollen, jag tycker det är så förbannat roligt och att vill uppleva mycket mer GLÄDJE med fotbollen. Och när jag då känner denna motivation tycker jag det är lika bra att tuta på, för vem säger att jag kommer känna likadant om fem, åtta, tolv eller tjugo år?
Idag känner jag mig annars lite seg efter en smått galen men väldigt rolig lagfest så det blir mest "lugna puckar" idag.
Stor värmande höstkram till er alla - och som jag många gånger nämnt förrut; vi är alla goa', härliga skitar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar