Tack, livet

Just nu känner jag en sådan obeskrivlig tacksamhet över livet. Jag lever och som jag lever! Jag har det väldigt bra när jag tänker efter, det tåls att sägas många gånger Jag mår helt enkelt riktigt bra nu och imorgon är det första juni, ljuvliga maj har på så vis alldeles strax susat förbi och juni som jag älskar så gränslöst är på intåg. Livet är med andra ord jävligt gött just nu!

Maj har varit en riktigt härlig månad och att vi imorgon slår över till juni gör det bara bättre. Idag har jag för övrigt jobbat (hann faktiskt också med och snacka lite med en rar kille på arbetsförmedlingen om framtida tankar och grejer) och jag bara känner sådan enorm livslust och tillfredsställelse!

Vi lever inte för alltid och den tanken att jag en vacker dag kommer somna in för gott (om det inte finns ett liv efter detta eller en himmel, vill säga) och den insikten gör ju att jag verkligen vill l e v a när jag nu fått gåvan livet tilldelad mig. Att jag just nu känner mig lycklig och levnadsglad garanterar ju dock inte att jag kommer känna mig så här varje dag, men de dagar jag känner mig nerstämd, ledsen eller arg eller liknande så kan jag ju läsa inlägg som denna och påminna mig om den underbara sanningen om att det alltid blir bättre och att lyckan, glädjen, tryggheten, meningsfullheten, gemenskapen, harmonin, tron och den goda självkänslan absolut är möjliga att åter finna.

Så vi avslutar maj så, tycker jag. Med andra ord: hur människan än mår och har det, så går det a l l t i d att vända elände och deppighet till lycka och välmående.

För håll med om att det - för det allra mesta - är riktigt gött att leva?!