Min tidigare depperiod på året

För er som känner mig närmare vet att jag älskar sommaren. När då denna ack så korta men ljuva juni juli och augusti-period börjar nå sitt slut, har det på dem senaste åren växt fram en liten fallhålsrisk för mig att falla ner i humör. Tänkar som; men shit, hur kunde det gå så fort? I år - igen? Vad gjorde jag? Njöt jag tillräckligt? Tog jag verkligen vara på tiden?

Med andra ord: hur i Jesu namn kunde sommaren gå så äckligt fruktansvärt fort?!

Den tankten slog mig igår. Förra sommaren försökte jag jobba med dem tankarna för faktum var jag jag kände mig deppig så där runt skolstarten i slutet av augusti till kanske mitten av september. Inte alls en så lång tid vi snackar om, men varje tid då man börjar gå ner sig och känna sig grå i själen tycker jag är en gång för mycket (här är det dock viktigt att påpeka att deppiga stunder inträffar oss alla vilket är en fullt naturlig del av livet, men när det väl händer tycker jag man ska gå till sig själv och fråga varför man mår som man mår - och därifrån ta sig från det oönskade läget till det önskade).

Jag försökte då analysera och rannsaka mig själv för att lösa problemet, alltså varför det mer var en regel för mig att bli väldigt nerstämd då sommarlovet började gå mot sitt slut och tills dess att jag kommit igång med skolrutinerna igen.

Det tog som tidigare nämnt skönt nog inte lång tid för mig att bli glad igen - för jag kan lova att hösten 2008 blev en av dem mysigaste höstarna jag haft på mycket länge. Det som då är så skönt med denna - om jag får kalla det brytpunkt - är att jag inte känner någon större rädsla inför att möta hösten 2009. Nu kan jag faktiskt erkänna att vi nu lämnat sommaren 2009 bakom oss och att vi helt klart går mot mörkare tider. Förut skrämde detta mig något fruktansvärt, men nu kan jag faktiskt hantera dessa känslor och efter lite psykologsnack med mig själv acceptera läget och inse att det visst finns goda stunder med hösten också. Självklart har jag inte börjat störtälska hösten, inte alls, men min ångest för sommarens adjö och höstens intågande känner jag på något sätt, är märkbart förminskad.

Och det är ju bara så förbannat skönt!!

På tal om något annat: Nu ska jag ringa vårdcentralen för att boka tid. Känner mig härligt nog bättre idag så chansen att jag har drabbats av en svininfluensa tror jag inte är stor alls. Men dels för mig själv och dels för mitt jobb, måste jag ta reda på detta. Jobbar som ni kanske vet på ett äldreboende så det är så klart otroligt viktigt för både mig och mitt jobb att veta detta.

Återkommer som sagt med ett inlägg i listform från den oförglömliga Alanya-resan.