Just some thoughts, you know

Hallå igen bloggen, tänkte vi börjar bloggandet med några tankar. Det är nämligen så att fotbollen drog igång i fredags, har haft ett litet träningsläger här hemma och börjat "känna på det", helt enkelt. Något som är nytt för denna säsong är att juniorerna (det vill säga tjejer från 92-90) och seniortruppen (alltså damlaget), har gått ihop till en och samma trupp. Detta känns för mig väldigt roligt.

Jag gick över till damlaget i januari i år och har verkligen fått kämpa för att komma upp i det tempo damerna har, och även att behålla den motivation jag vanligtvis känner för fotbollen. Ibland när vintermörkret var som värst var det ibland svårt att hålla glädjen uppe, men som tur var blev det lättare ju mer ljuset och våren kom. Jag är heller inte så jätteframåt av mig så det har ibland känns lite jobbigt att komma upp "helt själv" som junior (dock fanns det redan ett par tjejer i min ålder, men hoppas du förstår hur jag menar) men nu när vi slagits ihop känns det som att stämningen kommer innebära en större trygghet med dessa goa tjejer omkring en. Det känns därför väldigt härligt. Jag tror vi alla kommer vinna på det, och alla juniorer tror jag kommer utvecklas oerhört!

Något annat som slagit mig är det här med "nu drar det igång igen-tanken". Jag kan ibland bli uppstressad av att saker "börjar komma igång igen" efter ett uppehåll under sommaren. Det är därför skönt för jag tror jag har ändrat min tanke i detta. Att fotbollen har startat upp igen innebär ju enbart att jag ska tillbringa ungefär en och en halv timme på en fotbollsplan ca 3 gånger per vecka och hur mycket är det av veckans alla timmar? Tänk, det är egentligen inte alls mycket. Därför har jag besämt mig för att vara fokuserad när det väl är träning/match och sen bara släppa alla tankar om fotbollen och helt enkelt fortsätta att vara Sofia Nilsson, studerande tjej med sommarlovskänsla i heeela kroppen.

Tillsist: Alla skadade som spelar fotboll (eller som sportar överhuvudtaget): jag kan inte riktigt tänka mig in i situationen hur det är att vara skadad (har bara sträckt mig och likande) men fyfan vad jobbigt det måste vara att vara skadad. Skador är verkligen en onödig sak som gärna hade fått säga hejdå till mänsklighten (tyvärr går ju inte detta).

Hur som helst: hur jävligt det än känns så är mitt tips att försöka tänka att du alltid kommer komma till en vändpunkt då du är fri. Jag tror alltså att man måste följa ordspåket: 'walk through the hell', för du kommer klara detta.