Förbered er nu på en ganska lång text, för den här helgen var bannemej inget att leka med!
Först skulle jag bara vilja säga: Ibland ÄGER det verkligen att ha en tvillingbror. Som igår till exempel. Hans gäng i skolan skulle ha "pokerkväll" hemma hos en av "the gang" och för att få fart på festandet lite blev jag erbjuden att komma och dra med ett par tjejkompisar (gärna singlar, hehe). De var redan hemma hos honom då det först spelat Laserdome, så jag skulle alltså dra dit senare. Fredrik, min bror, var nog inte så jätteglad över att jag kanske skulle dra dit (vilket jag mycket väl förstår, men Freddan: vi har ju alltid hängt ihop, varför sluta redan nu?!). Men det dumma var att verkligen ingen kunde följa med. En skulle vara med sin pojkvän hela kvällen, en annan skulle kanske göra något med en annan kompis, en var sjuk, en annan i Italien, en var i Stockholm och en annan skulle sova över hos en kompis. Fan då, men jag fattar: spontanitet i all ära, men ibland är planering ganska mycket bättre.
Så jag fick ljuga ihop för rara lilla mor och far att jag skulle möta upp N vid Centralen för att ta tåget till Kungsbacka(som alltså var rena rama ljuget). Självklart fattade mamma sen att jag ljög efter olika diverse anledningar, men det var ju typ inte förrän jag skulle kliva på tåget som hon fattade att det inte stod någon N vid perongen och väntade. Så där satt jag, påväg till nåt ställe i Åsa. Själv. Jag hade inga pengar på mobilen så jag och mamma gick kuta iväg till Pressbyrån typ en halv minut innan tåget avgick och köpa ett kontantkort. Men självklart, så jävla fucking SJÄLVKLART. Att det inte skulle funka att ladda på. Nehä. Men okej, jag hade fått en ganska utförlig beskrivning på hur jag skulle ta mig dit, men jag visste inte vart jag skulle kliva av från den buss som jag skulle ta efter tåget. Jag höll nog på minst 20 gånger för att försöka tanka på det där förbannade cp-mobilen men nejnej, ingen tur idag, Soffan. Jag hade dock hört honom, som beskrev vägen, snacka något om Frillesås skola, så jag tänkte: tja, får la gå av där, då.
Tillslut var det bara jag kvar på bussen, jag gick fram till busschauffören och bad om att han skulle säga till när vi var framme vid just Frillesås skola. Chauffören fick ut sig ett stort gapskatt och sa: ja, det blir ju inte så svårt, det är ju slutstationen, hahahaha. Okej... Aa, detta kändes ju säkert.
Tillslut kom jag fram men vad fan skulle jag göra nu då liksom? Inga pengar på mobilen, och jag visste inte vart han bodde. Jag tänkte att det kanske skulle gå om jag startade om mobilen (för att alltså se om det skulle göra att mobilen skulle börja funka igen), och så här i efterhand kan jag ju bara säga, vilken genialiskt idé! Plötsligt började massa sms trilla in om hur bland annat ont i magen mamma hade för att man inte kunde nå mig, och bara en sekund efter ringde min kära lille bror:
Var FAN e du?
Jag: Frillesås skola, det var la där jag skulle av, eller?
Nu tog en annan över: Omen, vad fan, e du där borta för?
Jag: Ja, men jag visste ju inte vart jag skulle gå av, ju.
Han: hehe, nä, det e ju klart, men min tjej kommer och hämtar dig nu, då.
Jag: Aa, va bra, åå, va ni e shyssta.
Shit va coolt med en brud med körkort!, tänkte jag. Men då bil efter bil åkte förbi mig började jag otåligt stampa på fötterna. Lite senare kom en moppe körandes, och hör på nu: moppen stannade vid mig och "föraren" var ingen mindre än tjejen som skulle hämta mig (!). Aahaaa, skulle vi åka mopeeed?! Omeen åååå. Vi stod och pratade lite först innan vi begav oss ut på vägarna (en jättego och trevlig tjej). Jag som knappt aldrig har åkt moppe innan (ja, jag lovar!), ja, det kändes ju inte inte så jättetryggt att åka på kringel-krock-vägar i Åsa med inte så jättebra belysning, direkt... Men som tur var gick det alldeles perfekt, tjejen körde asbra men jag måste erkänna att jag trots det var ganska så rädd. Sedan hur kvällen blev, äsch, det behövs inte mycket och säga. Alkohol, asroliga killar och skön musik blev ju bara en fullpott! Det var faktiskt väldigt längesedan jag hade så roligt. Ibland undrar ju man varför man inte valde Lindholmens gymnasium, de verkar både ha slappare och jävligt mycket roligare än på vår seriös-skola Polhem.
För övrigt har jag också alltid tyckt att det är mycket roligare att umgås med killar. På något sätt blir det enklare att vara sig själv. Det hade jag och härliga "moppe-tjejen" gemensamt faktiskt. Så thanks Freddan för att jag fick en sån rolig kväll! Länge leve roliga killar!
Ha en skön avslutning på söndagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar