Sånt som ger energi i en kräkfylld vardag

Jag är en tacksamt förskonad människa när det kommer till sjukdomar. När jag då väl drabbas blir jag otroligt känslosam, mamma säger alltid när jag misströstar: "Men Sofia, det är ju för att du annars aldrig är sjuk". Och visst stämmer det, jag har banne mig inte mycket att skryta med när diskussionen "vad man varit med om på sjukdomsfronten" dyker upp.

Denna vinter/vår har dock inneburit en del nysningar och hostande. Fick influensan i januari vilken var svår att komma ifrån. En envis förkylning och allmän energilöshet fanns kvar rätt länge. Oturligt nog drabbades jag igår natt av någon konstig magsjuka och fick därmed ropa ullrick x antal gånger (usch, att kräkas är fruktansvärt, syran som tär i munnen är inte frän). Hade också kraftig mag- och ryggvärk och kroppen var så där klippigt svettig. Varför berättar jag då detta? Jo ...

Mitt i all min min frustation dök en helt underbar människa upp i tv-rutan. Mia Törnblom - vilken brud! När jag, klagande och trött liggandes i sängen, befann mig i mitt mörkaste tillstånd och då allt kändes för jävligt lös Mia upp hela tillvaron med sin oändliga livenergi och positivitet (hon pratade självkänsla i programmet Fråga Doktorn). Jag tycker verkligen Mia Törnblom är en helt fantastisk person! Men okej, det var inget mirakel som skedde, självklart försvann inte magsmärtan och allt svettande - men den energi hon gav mig var precis det lilla jag behövde för att sluta klaga och vara så himla "offerkofta-aktig". Herregud, jag har en familj, vänner, tak över huvudet och en skola att gå till, då ska väl en magsjuka inte vara hela världen - ne, just det, magsjukan kan helt enkelt slänga sig i väggen för snart blir jag frisk igen.

En annan sak som skänker mig energi till min lätt nedbrutna kropp är att mina klasskompisar Malin, Marcus och Hannah hade det helt galet bra i London. Det gladde mig verkligen, jag blir lycklig när andra mår bra och får uppleva saker som blir minnen för livet.

Kontentan för detta blogginlägg blir helt enkelt: hur jävligt jobbiga saker, såväl fysiska som psykiska, känns i stunden, blir det alltid, alltid bättre. Ja, hur jäkligt det än känns så lovar jag att det alltid kommer komma en ljus morgondag då allt blir bättre. Den andra slutsatsen vi kan dra är att när andra människor i vår närhet mår bra och får vara med om underbara saker, fylls vi själva med lycko-hormoner.


P.S. Förlorade seriepremiären med 4-2 (surt när vi började så bra genom att göra 0-2) - men vi kommer igen. Med en glädje och vilja till att vinna och utvecklas går man långt.