Varken något mer eller mindre uppseendeväckande sker i mitt lilla liv, men jag är nog lika go' och gla' för det. Har väl dock inte riktigt kunnat "stannat upp" och verkligen insett att det verkligen är sommarlov ännu, men det börjar väl sjunka in så småningom. Det har ju faktiskt gått två veckor nu ...
På tal om något annat: Något som slagit mig är detta shå med planering. Man drömmer, suktar, längtar ihjäl sig och längtar ännu mer om så möjligt, efter att den ljuvligaste stunden av dem alla; sommaren, ska komma. Alltid, ja, det är banne mig alltid så. Och självklart är den alltid, ja, banne mig alltid, plötsligt bara där. Och då helt utan någon planering. Just denna sommar är visserligen lite annorlunda för mitt mål var verkligen att få ett sommarjobb och efter det planera. Nu var det ju därför självklart så att jag fick detta sommarjobb typ i början av juni och att det typ sträckte sig hela sommarlovet så för väl klaga på det, då. Men visst ska det gå att planera för det. Får väl ta på mig ett försök, i alla fall:
1. Som en självklart etta kommer sommarjobbet som är lika med att leta sträckkoder på varor, snicksnacka lite med alla goa' gamlingar och le lite extra i kassan åt dem som ätit citron.
2. Förhoppningsvis en liten tripp till Köpenhamn (jag drömmer dock om Marmaris, orealist som jag är) med girlsen in tha school.
3. Se på Gothia-invigningen. Detta är viktigt. Har nämligen missat detta spektakel år efter år med lika jobbig ångest varje gång. - Shit, jag missade denna gången också. -Äsch, det är ju inte så farligt, bara 365 dagar kvar till nästa gång. - Bara??!! PANIK. ÅNGEST.
4. 18-årsfest i augusti (med eller utan Fredrik) i någon dansvänlig lokal. Då ska det fiiiraas!!!
5. Ramsvik (en underbar champing på kära, kära västkusten) några dagar?
Och fortfarande drömmer jag, längtar, suktar, drömmer, och drömmer lite till om en utlandsresa med kompisar. Jag som var iväg med mamma och moster en vecka i Kreta i början av maj. Bortskämda unge, som jag är (i alla fall när det kommer till sol-och-bad-semestrar!).
Ha det gott, kära, fina du.
På tal om något annat: Något som slagit mig är detta shå med planering. Man drömmer, suktar, längtar ihjäl sig och längtar ännu mer om så möjligt, efter att den ljuvligaste stunden av dem alla; sommaren, ska komma. Alltid, ja, det är banne mig alltid så. Och självklart är den alltid, ja, banne mig alltid, plötsligt bara där. Och då helt utan någon planering. Just denna sommar är visserligen lite annorlunda för mitt mål var verkligen att få ett sommarjobb och efter det planera. Nu var det ju därför självklart så att jag fick detta sommarjobb typ i början av juni och att det typ sträckte sig hela sommarlovet så för väl klaga på det, då. Men visst ska det gå att planera för det. Får väl ta på mig ett försök, i alla fall:
1. Som en självklart etta kommer sommarjobbet som är lika med att leta sträckkoder på varor, snicksnacka lite med alla goa' gamlingar och le lite extra i kassan åt dem som ätit citron.
2. Förhoppningsvis en liten tripp till Köpenhamn (jag drömmer dock om Marmaris, orealist som jag är) med girlsen in tha school.
3. Se på Gothia-invigningen. Detta är viktigt. Har nämligen missat detta spektakel år efter år med lika jobbig ångest varje gång. - Shit, jag missade denna gången också. -Äsch, det är ju inte så farligt, bara 365 dagar kvar till nästa gång. - Bara??!! PANIK. ÅNGEST.
4. 18-årsfest i augusti (med eller utan Fredrik) i någon dansvänlig lokal. Då ska det fiiiraas!!!
5. Ramsvik (en underbar champing på kära, kära västkusten) några dagar?
Och fortfarande drömmer jag, längtar, suktar, drömmer, och drömmer lite till om en utlandsresa med kompisar. Jag som var iväg med mamma och moster en vecka i Kreta i början av maj. Bortskämda unge, som jag är (i alla fall när det kommer till sol-och-bad-semestrar!).
Ha det gott, kära, fina du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar