Påminnelse: (bara) slutspurten kvar

Det är ganska otroligt, men det har faktiskt gått mer än halva maj, och snart, SNART, väntar juni. För mig är den allra bästa månaden på hela året. Man slutar skolan, bilder av sol och glittriga havsutsikter och grillat finns i hjärnan, hela sommaren är på vänt. I år är skolavslutningen 9 juni så det är faktiskt inte så långt kvar nu (!). Ska jag sammanfatta tvåan på gymnasiet får jag säga att det helt klart varit ansträngande och tungt, vissa veckor har faktiskt varit förjävliga. Jag kan fråga mig själv om det egentligen bara är jag som upplevt det som så jobbigt, för egentligen ska väl skolan inte vara en plåga att ta sig igenom. Antagligen är det som ordspråket säger: det är lättare sagt än gjort. Kan tyckas att det kan vara rätt så enkelt att "bara plugga lite inför två stycken prov imorgon" - men i verkligenheten ... det är tyvärr inte lika lätt. För mig i alla fall, jag har tyvärr inget sånt där superminne som kommer ihåg varenda bokstav efter att ha slöläst det en gång.
Men nu är det i alla fall maj som sagt och anledningen till varför jag skriver det här inlägget är att påminna mig själv att vi faktiskt har kommit in på slutspurten. Det är lätt att bara flyta med utan att stanna emellanåt. Det är väldigt lätt tycker jag, men nu gör jag ju alltså något för att inte göra så att det blir så. Alltså så att man inte jobbar skallen av sig. Och egentligen, varför göra det? Många gånger har jag frågat mig det, orkaaa liksom, för Sofia: varför överarbeta?
Nä, nu tänker jag jobba på - utan att vara helt utpumpad när juni äntrar Sverige. För även om det är dags att lägga in sista växeln nu så kvarstår faktumet fortfarande att livet är nu, inte när skolan är över.